Tio i juletid

Något rött hör högtiden till – för mig brukar det bli lackade naglar i säsongsfärgen.

Smaker och dofter är av största vikt. Saffran och hyacint. Den första tuggan av vörtbrödet. Jag blir ack så traditionell och nostalgisk i juletid, men är inte främmande för nya tillskott på tallriken.

Högen av julböcker som väntas på att läsas. I år har jag mest lagt dit tämligen lättsmälta sidor och jag hyser – i vanlig ordning – hopp om att det skall bli en jul som går i läsandets tecken. Jag har även en roman som min barndomsvän har skrivit och gett ut själv. Hur coolt är inte det?

Jag brukar alltid säga att min favoritdag under julen är den 23:e december. Jag har så fina barndomsminnen med hus som rustades, fejades och dekorerades till Rimstugan på radion. Det är något med förväntan, hopp och att allt ligger framför en. Därav valde jag den som min förlovningsdag en gång i tiden.

Tidskrifter är alltid viktiga för mig, inte minst under juldagarna då tiden finns att riktigt ägna sig åt sidorna. När jag var liten sparade jag mina decembertidningar och låg och läste dem i sängen på julaftonsmorgonen. En fördröjd njutning som jag även som vuxen magasinista minns med välbehag.

Snö skall det ju vara om jag får bestämma. I år är det milt, blåsigt, grönt och inte minsta spår av något vitt. Det fattas mig, det skall sägas, det där vackra gnistrande som endast flingor från himmelen kan skänka.

Jodå, jag är fortfarande barnsligt förtjust i paket.

Jag är sentimental dessa tider och blir alltid lite blank i ögat av vissa spår på denna skiva.

Julen innehåller soffmys i kokong för mig. Filmer tillsammans med barnen – sonen och jag har börjat på Harry Potter-maraton igen – och en förmodad höjdpunkt i Downton Abbeys sista julspecial som sänds på lördag. Då blir det tebricka med extra allt till några fina timmar.

Blommor. Svårt att tänka mig julen utan.

♡