En av min bekanta käpphästar och det som egentligen fick mig att helt falla för detta spår är materialen. Insikten om att det finns så mycket kvalitet på andrahandsmarknaden gör att jag nästan uteslutande vänder mig hit för inköp numera. I årets första korgar märks just det taktila och att jag aldrig är så minimalistisk som just precis nu. Vi tittar lite närmare på det naturliga spåret och varför dessa saker lockar mig. Jag dras nästan alltid till rotting i olika former. Det är något med materialet som skänker en tidlöst uttrycks om tilltalar mig. Brickan fann jag för tio kronor – allt blir fint på den – kanske framförallt när jag kommer att duka ut senare i vår. Lite samma med den klädda flaskan för 25 kronor. Den har jag ställt undan till varmare tider. Den andra karaffen är av Signe Persson Melin – en av mina pågående samlingar – och i denna klassiska serie. Den kostade 28 kronor och blir nog även den flitigt använd i växthuset senare. Där har jag en lite annan stil än här inne.
Ordet trend känns belastat om något år 2019, men visst har vi fortfarande fenomen som gör att många samtidigt börjar blicka mot ett speciellt håll. Glädjande nog är det slöjd för tillfället! Det var mycket länge sedan det siktades näver, svepaskar, broderier och vävstolar som det gör för tillfället. På loppis regerar fortfarande retroporslinet prismässigt och liknande slöjd kan ofta finnas till låga priser. Kommer vi se ett skifte här? Kanske. Å andra sidan finns det en stor tillgång på liknande föremål. En näverkorg för tio kronor. Det är ett fantastiskt hantverk!
Möjligen typiskt för januari att falla för en virkad väska. Tankarna börjar genast spinna kring sommaren och när man skall fingå med en sådan. Bambuhandtagen fick mig att slutligen stoppa ned den här – 55 kronor – i korgen. Bambu är alltid fint, liksom snäckor. Jag samlar på mig här också. Fina till allt och om man drabbas av riktig längtan kan man sätta en till örat och lyssna på susandet av havet.
♡
Dina bilder stämmer så bra med min januarikänsla – varje år efter nyår blir jag sugen på ljusblått, beige och vitt.
Ja, visst blir man mer avskalad nu och tar sikte på neutralerna. Till påsk är det fullt ös igen med färg – men för nu känns denna färgskala tilltalande.
Jag som inte har någon koll på trender överhuvudtaget blir glad över att höra att handens arbete verkar vara på uppsving! Nytt har sin tid, och förnyelse är en förutsättning för att växa, men jag tror att det är lika viktigt för utvecklingen – och framför allt förståelsen för utvecklingen – att återknyta till traditioner. Respekten för mormors broderade dukar växer när man själv har försökt sig på hantverket.
Jadå – trendig är du nu :). Hoppas som sagt att man kommer att uppvärdera hantverket och förstå allt arbete som ligger bakom.