Category Archives: Vintage

Bara vackra ting: Mina loppisfynd i mitten av februari

Vårvintern strålar på här hos mig. Jag öppnar upp tältet ute i växthuset. När solen är framme blir det riktigt varmt i glashuset och det är nu som det egentligen känns som häftigast att ha det. Så i dag plockar jag med loppisfynden här ute. Mitt i februari har jag funnit sådant som jag framförallt tänker mig i denna miljö. Jag har en lite annan stil här ute bland betong och olivträd, så Signe Persson Melins föremål trivs lite extra bra här. Jag samlar på vaserna i serien Boda Blom som Persson Melin gjorde på 70-talet för Boda Glasbruk tillsammans med Ulla Molin. När man finner med både insats och etikett kvar, utan nagg på kanten är lyckan stor [30kr]. Melins Kvadrat-serie även den för Boda har jag till allt möjligt här ute, bland annat till förvaring av snören. Jag köper helst från tidig produktion med tyngre glas och puntelmärke i botten [30kr]. Under alla mina år på loppisar har jag aldrig sett Persson Melins kruka för Steninge. Jag blev mycket glad när det helt plötsligt stod en [20kr] till mig!

Tove Admans aluminiumljusstakar [60kr] var alldeles täckta med stearin och stod med illröda ljus på bordet i veckan. Nu är de i sitt rätta element! Jag köpte även en enklare terracotta-kruka från Upsala Ekebys senare produktion [5kr]. Ibland har jag lust att ge upp krukavdelningarna då det mest är massproducerat skräp, men så glimmar det till någon gång och då återfår man kraften.

Dagens läsning till tekannan blir Residence andra nummer från 2000. Jag minns tydligt när tidningen lanserades. Den var avantgarde för mig då, även om jag köpte varje nummer – svältfödd på inredningsinspiration som man var i ett tidevarv utan allt det som finns i dag. Nu uppskattar jag den mer! Vassa fotografer, ett eget bildspråk och texter som håller. För tillfället finner jag mer inspiration i äldre tidningar än det som finns på marknaden nu. Så alltid en titt på tidningsavdelningen vintage!

Med hopp om sol till er alla!

signature

Det hållbara köket

Dagens bilder råkar passa som handen i handsken till @billgrenwood senaste podd. Ni lyssnar väl? Veckans avsnitt handlar om mat som passion och omtanke. Jag inspireras av inredningspratet, men även av kloka tankar kring mat som jag delar. Jag tänker mindful eating, att ge kroppen det den vill ha och att skapa ett sammanhang kring måltiden. Med tonårsbarn är det framförallt vid middagen på kvällen som man kan få rå om dem lite extra. Det är min bästa stund som mamma nu – när de sitter kvar, bubblar av prat och delar med sig av sitt. Jag älskar det.

Ja, Sofia och Elsa – jag känner precis likadant med det hållbara köket. Att satsa på saker att leva med, att få ett personligt uttryck genom att udda blir jämnt och att verkligen ta hand om det man har. Det har varit mycket tal om plastbantning i köket. Ja då, klart att man inte skall ha sådant som är direkt farligt, men sunt förnuft är väl också fint och att man använder sådant man har istället för att plötsligt ersätta allt. För mig blev det stekpannorna som kom i fokus när ännu en non-stick panna – marknadsförd som god kvalitet med lång livslängd – ändå började visa tecken på att ge upp. Inte en till kände jag! Sedan en tid steker vi i gjutjärn igen. Visst är det lite av en vanesak, visst kräver de mer underhåll och visst fastnar en del i pannan – men det känns ändå betydligt bättre att tänka att de här pannorna verkligen kan stanna. Det bästa? Jag fyndade dem i mina egna förråd! Vi har stekt i dem under perioder, men sedan har bekvämligheten gått före och vi har använt andra. Ett tips annars är såklart vintage, då non-stick är en synnerligen modern uppfinning som väl är en hälso- och klimatmässig återvändsgränd.

Denna känsla är min främsta köksinspiration. Naturliga material, mycket vintage och saker som hängt med länge. Linnehanddukarna från Klässbols köpte vi när vi precis träffats för en himla massa år sedan. Den lilla träskeden mäter jag upp mitt te med varendaste dag. De franska pepparkvarnarna har vi också haft länge, länge även om den på bilden är loppisfyndad. Just den här stilen finns det massor av på loppis, så det är bara att ge sig iväg och titta om man känner sig sugen på att förnya eller komplettera. Glöm inte heller äldre generationers linneskåp och skafferier. Där kan det finnas mycket fint som kanske inte används längre. Själv skall jag titta efter fler köksredskap i stål med träskaft och några mindre stekpannor. Februarisol på det minsann. Fint.

signature

Bara vackra ting: Mina loppisfynd i början av februari

Med februariregn på fönstret tar vi en titt på saker som fått följa med hem från loppis den allra senaste tiden. Jag tycker om att titta på andas fynd på detta samlade sätt, även om det kanske är allra roligast att se var allt hamnar i miljö sedan. Det lär bli en kombination av sådana inlägg här på bloggen när det gäller vintage. Vad säger ni? Skulle ni ha köpt med er något av detta hem om ni funnit det?

Vad har vi här då? Jo, bland annat en spegel av Hans-Agne Jacobsson! Ett av mina finaste fynd på länge för 150 kr. Jag suger på karamellen och funderar på var den skall hamna i huset. Det lutar åt min sida av sängen över nattduksbordet, tillsammans med mindre Rölakan-matta i milda toner [55kr] och rottingtidningsställ [75kr]. På marmorskivan kan vacker bok [25kr] och snäcka till smycken [15kr] tänkas hamna. En liten udda fågel i tänkt miljö är fatet [70kr] av Anna Lisa Thomson för Upsala Ekeby. Det hamnar istället säkerligen i köket till sallader – färgkoordineras lämpligen med granatäpplekärnor.

I eftermiddag blir det citronpaj till fikat. Jag fick tips av Jenny om Anna Bergenströms Pudrade citronrutor och efter provbak förra helgen blev det en snabb favorit. Jag gjorde lite annorlunda deg, men fyllningen blev så god. Passa på nu när de ekologiska citronerna är lite billigare. Fin lördag!

signature

Vintage i det gröna, favoritbok och gult

Det närmar sig trädgårdstider ändå. Februari är den sista vintermånaden och då börjar det gröna ögat att långsamt vakna hos mig. I dag släpptes årets bokrea och bland den första kategorin som jag tittar genom är hem och trädgård. Jag skall scrolla mera en annan dag, men tipsar i dag om en av mina favoritböcker i genren som jag fick syn på – Lisa Isings Trädgårdslegender. Bara sidorna från Signe Persson Melins trädgård är värda ett köp!

En liten rottingvagn i Morrisrummet samlar ting till det gröna. Allt är vintage, förutom en portugisisk kanna som jag köpte på rean och Byarumljusstaken som jag fått i present. Det är Signe Persson Melin igen i form av hennes klassiska Sill i kvadrat som jag använder till allt möjligt i växthuset – bland annat till förvaring av snören och fröpåsar. Det är en väl patinerad zinkbalja som jag tänker plantera penséer i när tiden är kommen. Det är en broderad matta som jag tänker använda som sittdyna ute när vårsolen kommer. Broderade ting är sannerligen köpvärda vintage. Än har inte vurmen för kvinnokraften slagit till, men vi hoppas väl på en renässans. Den här mattan föll jag för eftersom den har milda färger och passar in i en mer dämpad växthusmiljö. Trettio kronor betalade jag för den. Och så den knallgula sjuttiotalsbrickan då! Den gula febern har slagit till och då är alltid stalltipset att köpa accenter vintage. För mig slutar det nog så och inte att jag målar ett rum gult. Det gula piggar upp, det är en sak som är säker!

signature

Vintage: Triss i spaningar

På spaning efter mattor. Jag har tittat genom min beskärda del av matthögar på loppis och skam den som ger sig. Innan jul fann jag en fin rölakan som jag nu har kastat ut i snön och fått på plats. Jag skriver om mattvård här i dag på Instagram. Där ser man även min matta som nu ligger i Morrisrummet. Jag skall visa den en dag framöver. Det känns onekligen som om rölakan är på gång igen efter att ha fört en tynande tillvaro. Det är så fin kvalitet på många mattor och en salig kvinnokraft bakom. Jag har plats för fler i huset och spanar vidare. Ingegerd Silow/Bukowskis.

På spaning efter konst. Jag tar alltid en titt på tavelavdelningen på loppisar jag besöker. Äldre museum-affischer är en favoritkategori – den här tillhör de senaste fynden -liksom grafiska blad. Det smidigaste av allt är att det mesta redan är inramat – mycket av hög kvalitet hos ramverkstäder. Nu när jag är i rensningstagen stöter jag på affischer i rör här hemma… Så härligt när allt är klappat och klart och redo för att spikas upp direkt när man kommer hem! Erland Cullberg/Bukowskis.

På spaning efter Art Deco-tenn. Jag tittar alltid efter tennföremål. De är ofta lågt prissatta, men kan ha hög kvalitet på formgivningen. Stiligast är tenn från tjugo- och trettiotalet. Mitt senaste tillskott är en vas från GAB. Jag brukar inte köpa med gravyr, men den här var så elegant så den kom med ändå. På just denna står det “Till kontorschefen 13/8 1939”, vilket föranleder tankar om ett firande i skuggan av det Andra världskriget som bröt ut strax efteråt. Just nu har jag körsbärskvistar i min. Hoppfullt på sitt vis med den lite ödesmättade gravyren. Tobaksburk Astrid M Aagesen, 1935/Bukowskis.

Nu skall jag titta på veckans Auktionssommar! Tror bestämt att det finns en liten bit citronpaj kvar till kvällsteet.

signature

Citronpaj, Monet och vackert vintage

Jo, det blev faktiskt en paj i går när jag fann några citroner som behövde användas. Jag googlade efter det absolut enklaste receptet för en måndag – minimal arbetsinsats och alla ingredienser hemma – och hamnade på detta. Man bakar ju oftast på helgen så det kändes lite lyxigt med nybakat till trötta måndagskvällen. Även sonen som inte har citron som favoritsmak åt tillsammans med vaniljglass.

Jag bläddrade i loppisköpta Till bords hos Monet. Minns ni alla de där böckerna där man lagade mat i konstnärshem? Det kom en rad sådana på nittiotalet – den med Monet kan ha varit bland de första. Vilken inspirationsbomb! Jag får återkomma när jag läst från pärm till pärm och inte bara tittat på bilderna. Jag besökte Giverny i mitten på nittiotalet och den gula matsalen kombinerat med blått har följt med sedan dess. Titta in till Sofia för vackra bilder från hennes besök där. Vackert vintage då med assietter från Nittsjö i en oemotståndlig glasyr och bistrobestick från franska Melron. Lite vardagsfint så här i januari helt enkelt.

signature

Vintage: Naturligt med material i fokus

En av min bekanta käpphästar och det som egentligen fick mig att helt falla för detta spår är materialen. Insikten om att det finns så mycket kvalitet på andrahandsmarknaden gör att jag nästan uteslutande vänder mig hit för inköp numera. I årets första korgar märks just det taktila och att jag aldrig är så minimalistisk som just precis nu. Vi tittar lite närmare på det naturliga spåret och varför dessa saker lockar mig. Jag dras nästan alltid till rotting i olika former. Det är något med materialet som skänker en tidlöst uttrycks om tilltalar mig. Brickan fann jag för tio kronor – allt blir fint på den – kanske framförallt när jag kommer att duka ut senare i vår. Lite samma med den klädda flaskan för 25 kronor. Den har jag ställt undan till varmare tider. Den andra karaffen är av Signe Persson Melin – en av mina pågående samlingar – och i denna klassiska serie. Den kostade 28 kronor och blir nog även den flitigt använd i växthuset senare. Där har jag en lite annan stil än här inne.

Ordet trend känns belastat om något år 2019, men visst har vi fortfarande fenomen som gör att många samtidigt börjar blicka mot ett speciellt håll. Glädjande nog är det slöjd för tillfället! Det var mycket länge sedan det siktades näver, svepaskar, broderier och vävstolar som det gör för tillfället. På loppis regerar fortfarande retroporslinet prismässigt och liknande slöjd kan ofta finnas till låga priser. Kommer vi se ett skifte här? Kanske. Å andra sidan finns det en stor tillgång på liknande föremål. En näverkorg för tio kronor. Det är ett fantastiskt hantverk!

Möjligen typiskt för januari att falla för en virkad väska. Tankarna börjar genast spinna kring sommaren och när man skall fingå med en sådan. Bambuhandtagen fick mig att slutligen stoppa ned den här – 55 kronor – i korgen. Bambu är alltid fint, liksom snäckor. Jag samlar på mig här också. Fina till allt och om man drabbas av riktig längtan kan man sätta en till örat och lyssna på susandet av havet.

signature

Vintage i dukning till årets sista dag

I vanlig ordning blir jag inspirerad av dukningarna från Svenskt Tenn. Grundaren Estrid Ericson var en mästarinna på det dukade bordet och hade en osviklig fingertoppskänsla för att kombinera högt och lågt. För min del blev det ett moodboard, något som jag gör för det mesta innan jag sätter fram till högtider. För mig handlar det om att finna en känsla. Jag börjar ofta med något element och lägger sedan till saker tills jag fått till det jag är ute efter. Denna gång ville jag även inspirera till att använda vintage och att med små medel få en helhet.

Allt jag har använt till dukningen är vintage förutom mina gamla kristallglas och servetterna från Svenskt Tenn. Jag blir inspirerad till det skira, det hoppfulla och den gnistrande vintern. Glastallrikarna är Kjell Blombergs sextiotals-serie Stellaria för Gullaskruf som jag samlar på mig när jag finner. Jag tycker så mycket om stjärnorna. Just de stora tallrikarna fann jag för tio kronor styck nyligen. De andra glasassietterna är Nils Landbergs Saladjärer för Orrefors. När man handlar till dukning på loppis får man ha lite längre tidsperspektiv. Ibland finns det högar, men ofta är det lite då och då som det kan fyllas på. Besticken är franska bistro för två kronor styck och efterrättsskålarna är Reijmyres Puck som jag också gav tio kronor för.

I veckan hittade jag två askar med italienska servettringar. Så vackra i originalkartong, vilket man går igång på som sakletare. Eviga blommor, när snittblommorna får vila på vintern. Serveringsbesticken i bambu köpte jag för fem kronor styck innan jul.

Att servera i snäckor var poppis för ett antal år sedan. Det brukar ofta finnas stora högar på loppis som man kan få till ett billigt pris. Vackra så här på bordet tycker jag, tillsammans med några gamla champagnekorkar. Estrids silverpinnar får vara med de igen. Jag har fått många frågor om dem. De såldes på Svenskt Tenn nu till jul. De hade funnit dem på lagret – ett inköp av Ericson på Sextiotalet från Japan. Hoppet får de spirande ekollonen stå för. Jag satsar på inköp av dahlia istället för stor nyårsbukett. Jag återkommer till dahliorna här.

Gott slut till er kära läsare!

signature