Fredagssvepet 20/19

Maj går undan i vanlig ordning. Jag hänger inte riktigt med – lika lite som när sonen och jag var och köpte kostym till avslutningen härom dagen. Min minsta slutar nian i år. Den lille gossen. Tiden flyger fram. Men evig ungdom som i Luke Edward Halls Endymion för Svenskt Tenn? Nej. Inte då. Årsringar och erfarenheter är fina saker det.

Halls motiv är unga människor som talar med antiken, hav, kolonner och Italien – bland annat. Det naivistiska tilltalar mig, även om jag blir allra mest inspirerad av hur saker och ting blandas i en eklektisk mix som inte minst alltid representeras av Svenskt Tenn. Hall säger: “Världen kan vara ganska mörk och dyster, så för mig känns det meningsfullt att hylla stark färg. Jag har alltid älskat att omge mig med färg – att leva med den bära den och skapa saker med den. Jag antar att det handlar om optimism; att färg skänker glädje.” Läs en fin intervju här och på Strandvägen upplevs utställningen från och med i dag.

En annan ständig källa till inspiration är motivbilderna på de klassiska Hermès-sjalarna. Som små konstverk allihop. Den här – Flora Graeca – från 1983 har jag inte sett förut. Så vackert motiv och färgskala! Den auktioneras ut på en specialauktion med en samling hos Bukowskis.

Prickig klänning, stråhatt och rund väska samt fruktmarknad – mais oui! /Other Stories.

Sofia Wood har börjat blogga på Elle. Jag följer såväl Instagram som podd i Billgren Wood, så detta format är ett välkommet tillskott. Frida Edlund

Den italienska Spruzzi-keramiken finns numera i många färger och utföranden. Vi äter sedan många år på grönt stänk. Denna bruna är också fin – inte minst detta tårtfat. Tambur.

Mandelmanns har i vår kommit med en bok kring det söta i köket. Framsidan är så fin – väntar i min kokboksdetox med att bläddra till jag kommer fram i reservationslistan på biblioteket – med illustrationer av Tora Mandelmann.

Malin Persson bloggar numera på egen domän. Trädgårdstider har rullat under våren med många fina inslag, men i år blev jag så in i den trött på det mycket märkliga tilltaget att ha med “cliffhangers” i programmet. Jag tycker att man kan lita på att programmet bär sig själv, utan att lägga till saker kring “ska vi få vara kvar här på gården?”. Tja – förmodligen – eftersom det skall spelas in program… Nej, underskatta inte oss tittare – vi behöver inte sådant. Och heja med ny blogg, Malin. Jag följer med glädje.

Vacker fredagsbukett av Kristin på Krickelin. Fler och fler pratar om säsongsblommor, vilket är en fin och viktig utveckling. I min blir det nog syréner och tulpaner denna vecka. En rejäl dos av blommor är möjligen vad som behövs för att klara Eurovision i morgon, men traditionens makt är stor. Klart att vi bänkar oss med vassa tungor – en stor del av nöjet att prata sönder sändningen.

Med detta hoppas jag att ni alla får en riktigt fin helg!

♡