Syrener till mormor

Det blev ingen mer syrendoft för mormor. I går gick hon bort nittiotvå år gammal. Det var inte viruset som tog henne, men hennes sista andetag blev i denna tid som är så annorlunda på många sätt. Min mamma började tidigt att oroa sig för hur isolering och ensamhet skulle påverka mormor. Hon bodde på ett äldreboende där det sociala togs bort, av naturliga och nödvändiga orsaker. Mina föräldrar fick inte besöka henne sedan en tid. Även det av sanktionerad omsorg och rädsla för smittan. Men nu känns det så sorgligt. Att mormors sista tid fick bli så begränsad. Och så många andra som i likhet med henne sitter så nu. Hon såg så dåligt, men den juldekoration som hon inte ville ställa undan, en ren som lyste, kanske ändå visade vägen. I gymnasiet åkte jag på en studieresa till Rom. Vi hade ett digert program uttänkt av ambitiösa lärare där vi bland annat fick träffa påven Johannes Paulus II i Vatikanen. Under resan köpte jag en kofta i dova färger. Jag använde den aldrig så mycket och längs vägen kom den på något sätt till mormor. Den blev hennes finaste och bästa. Sliten och gammal, men älskad och den som hon uttryckt önskan om att kläs i den dagen då detta liv tog slut. Vila i frid, kära mormor.

signature

10 comments

  1. Så tomt för er! Och så tungt att det blev under denna märkliga tid i världen. Vackra syrener för din mormor 💕

    1. Tack, Karin! Det känns tomt och så mycket känslor som kommer upp när någon lämnar. Vi träffade mormor senast i julas och då var hon pigg och med, vilket känns bra att tänka på nu. Vi får samlas i sommar istället vid graven tänker jag.

  2. Vilken saknad💔 Du skriver fint om henne, och trots allt kan det finnas en tröst i att hon fick ett långt liv💓

    1. Tack Lisa. Så många känslor som kommer fram när någon lämnar. Jag växte upp med min morfar och mormor boende på andra sidan gatan. Min mormor och jag har inte träffats så mycket de senaste åren, men hon var här och besökte mitt växthus för några somrar sedan. Hon tyckte att jag hade alldeles för mycket saker – aldrig rädd för att säga vad hon tyckte och tänkte :).

  3. Så tungt och sorgligt att förlora din mormor ❤ Och i den märkliga tid som råder blir avskeden inte som man tänkt sig dem. Du skriver så fint om henne, det i sig är ett vackert farväl ❤
    (Hoppas du förstår hur jag menar…)

    1. Tack Victoria. Fint att få skriva om mormor här och att det landade väl hos er som läser. Jag tänker att det får bli en liten informell cermoni vid graven i sommar kanske och då kan jag plocka med mig en maffig bukett från trädgården till henne.

  4. Beklagar sorgen Weronica. Så ledsamt att inte kunnat träffa henne då det var hennes sista tid. Men jag hoppas att hon tittar på er nu och tänker att hon vet att hon var älskad, att äsch det gör inget. Jag ser er nu, nu är jag med er hela tiden! Stor kram!

    1. Tack Terese. Speciella tider nu och jag tänker framförallt på min mamma som besökte mormor ofta. Det var så synd att det blev ett slut på detta vis, även om man förstår i virustider såklart. Många äldre som sitter ensamma nu och det känns sorgligt att tänka på tycker jag. Men känns alltid fint att tänka på att de som lämnat ändå lever kvar i ens tankar och hjärta.

  5. Varmt deltagande.

    Min pappa dog också i fredags. Vi fick undantagslov att vara hos honom på sjukhuset, min bror och jag, vilket kändes ovärderligt fint i denna konstiga tid.

    Kram.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *