Melankolin tog över sinnet i samma stund som det stilla vårregnet började falla. Man kan tänka sig att epidemiologerna skänker en tacksamhetens tanke till nordanvindarna inför Valborgshelgen. Kylan gör nog att vi med större ro tar oss an det lilla som vi är nödda till i denna tid. Den symboliska elden, samvaron och sångerna om vintern som rasat ut, får vi ha inom oss i år.
En daggkåpa ville jag vara och bära daggpärlor klara. I kjol så fin med uddig kant, det skulle allt vara fasligt grant. [Lena Andersson: Majas Alfabet]
Min pappa förde en kamp mot daggkåporna i trädgården hemma. De bredde ut sig och tog plats så att mycket annat inte fick komma upp. Med ett varningens finger fick jag plantor som han grävt upp. Och pappa har rätt. Som han brukar ha. De breder ut sig och tar för sig. De är en tacksam marktäckare som är som vackrast så här i början av säsongen när de fångar regnet på ett sätt som inget annat grönt förmår. Sedan blommar de med limegula skira stänglar som är oumbärliga i buketter som sällskap till pioner. Man kan även ha dem som solitärer i vas för ett mer minimalistiskt uttryck. Om man orkar klipper man ned dem efter blomning. Då kommer de ofta igen samt att de inte fröar av sig så mycket och sprider sig vidare. Mot slutet av sommaren tycker jag mindre om dem, men det är svårt att skina hela tiden. En trädgårdens trotjänare, essentiell i en mormorsrabatt. Och vem kan bestrida en Alchemilla där vattnet i mitten – som en pärla – var en viktig ingrediens för alkemisterna i framställningen av guld.
♡
Vackert budskap. Kanske är det så i livet att vi alla blomstrar vid olika tidpunkter och att vår bästa tid inte alltid är nu. Jag är så tacksam för din blogg som ger mig sådan glädje och speciellt i en tid som nu.
Tack Karin! Dina ord värmer!
Så rar dikt om Daggkåpan! Ja är nog tacksamt i dessa tider om Valborg är lite kall. Daggkåpan ja den har jag en dubbel känsla till. Håller nog med din far samtidigt som jag tycker om den. Någongång när jag försökt begränsa dess framfart har jag gjort en gigantisk bukett av massor av daggkåpa och några enstaka pioner.
Ha en trevlig Valborg detta annorlunda år!
Annika
Visst är det fina ord! Så träffande med kjolen med uddig kant. Visst har den sina för-och nackdelar den kära daggkåpan. Låter så vackert med den maffiga buketten! Önskar även dig en fin Valborg!
Förra midsommar i skärgården gjorde jag en krans av daggkåpa med blommorna och bladen. Tillsammans med min svarta vida klänning stack jag ut på det klassiska midsommarfirandet. Älskar daggkåpor, men som du säger, vackrast nu och i början! 🌿
Så fint det låter! Stora blomkransar kan vara svåra att ta till sig ibland kan jag tycka, men en daggkåpekrans låter galant!