Triss i nyårslöften: Me, myself & I

Jag är inte mycket för nyårslöften alls. Denna gång gick jag dock ut med tre saker av olika dignitet som jag ville genomföra under tjugotjuett. Kanske blir det lättare att verkligen göra slag i saken när man har satt ord på det för sig själv? Min första sak på listan var att bli en badande människa igen. Här fick jag verkligen hjälp av den varma sommaren som vi begåvades med. Och faktiskt. Denna forna badkruka badade mycket den gångna säsongen. Nu undrar jag varför jag slutade. Jag lär knappast bli någon vinterbadare, men nu kan jag med viss stolthet i rösten säga att jag badar igen. Petit Pommes

I dag var det dags för den andra saken på listan – att ta hål i öronen. När jag var yngre var det hotet om nickelallergi som låg hängandes över viljan. Jag fick nöja mig med clips i allsköns neonfärger och geometriska former på åttiotalet. Det kom att dröja många år, men nu så. Örhängen är en blank canvas för mig som jag av naturliga skäl aldrig har intresserat mig för. I första hand har jag ett smyckeskrin med ärvda hängen som också blev ett incitament till att genomföra det. Sedan kan man börja titta runt på mycket fint därute. Sophie by Sophie

Jag fick tänka en stund och titta tillbaka i mina anteckningar för den tredje saken. Jo då, där stod det prydligt nedtecknat – att börja närma sig ostbrickan. Det ser så trevligt ut att duka upp en bricka med ostar, bröd, marmelader och vin. Jag har lång väg att vandra, då jag kan mycket lite om ost och får andnöd i en butik som saluför det. Detta återstår. Jag lägger det i händerna på min bästa vän och tänker att det är en utmärkt aktivitet för hösten. Man kan väl lära gamla hundar att sitta, eller hur?! Alice J för Johanna Bradford

signature

10 comments

  1. Åh så fint och tack för tips att skriva ner små utmaningar till sig själv. Nu är jag lite nyfiken med din stilkänsla på klassisk och hållbar stil på örhängen.

    1. Tack Karin! Två av tre för min del än så länge – det får man vara nöjd med. Och en ostbricka skall jag väl klara av i höst :). En helt ny värld som öppnar sig! Som sagt – jag har många ärvda hängen att gå genom när jag får börja testa andra än läk-örhängena. Jag är svag för klassiska pärlor. Just de här större i Barock-modell lockar också. Jag får återkomma i frågan!

  2. Ärvda smycken var även anledningen som fick mig att ta hål i öronen i vuxen ålder. Och oj, vad roligt det är att ha ännu en kategori smycken att botanisera ibland, tycker denna skatan! Hoppas du ska bli nöjd med dina nytagna hål.

    1. Ja, så synd att bara låta dessa skatter ligga i ett smyckesskrin. Ser fram emot att utforska! En ny känsla att ha något i öronen helt klart, men antar att det är en vanesak. Känns kul!

  3. I Linköping har vi ju så bra ostaffär med Norins ost där de är enormt kunniga och gärna tipsar. Den nya affären Det goda från Italien har också en del goda ostar, och också en massa mer goda saker!

    1. Tack för tips! Norins har jag varit inne på någon gång för en himla massa år sedan. Jag har en vän som kan mer om ost, så hon har lovat att guida mig framåt med nybörjarbricka :).

  4. hurra hurra hurra, ramlade in i din blogg som jag saknat så mkt men när jag besökte och besökte och det inte dök upp några inlägg (tror du körde mkt Insta då?) så gav jag upp. men nu, hurra, inlägg på inlägg på inlägg. Som du är saknad, välkommen tillbaka i min värld!

  5. Åh, örhängen som är min passion! Delvis för att jag arbetar inom vården och då är liksom alla ringar och armband och hängande halskedjor uteslutna. Så jag har bara örhängena att jobba med, men är glad för det, för där finns så mycket fint och stor variation. Ser jättemycket fram emot dina tankar och inspiration kring detta framöver.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *