Jag tänkte såklart de där tankarna. Tänk om. Det är något riktigt allvarligt. Jag såg den där lilla luckan i ambulansen där det var textat nallar med dymo. Tänkte på barnen. Vad jag sa till mannen när han släppte av mig utanför vårdcentralen. Att jag innan hade träffat min bästa vän av en slump i väntrummet. Tänk om det var ett tecken. En dag på akuten mitt bland allt det sköra. Väggarna är flortunna där i samlingssalarna. Jag mäktade inte med något annat än att bara ligga och stirra på de randiga draperierna som de drog för. Men jag hörde alla möjliga historier. Stort och smått. Som livet är mest. På bår därnere insänkt i en röntgenapparat. Kliniskt. När de tog bort mina blodprovsrör på handen och i armvecket forsade blodet ut. Jag blev precis röd. Som av ett under klarade sig alla mina vänskapsarmband. Tog det som ett tecken med. För jag klarade mig ju denna gång. Det var bara en inflammation. En vanlig tisdag i början av augusti. Som blev sådan. Och man blir lite mer carpe diemig av att vara mitt i allt det där. Tack snälla för alla hälsningar! Er omtanke värmer mig.
Kram!
Vet exakt hur tankarna går när man ligger där på akuten utan att veta vad man har drabbats av, jag togs in akut och låg 1 vecka på infektionsklinik efter en utlandsresa, utan att få riktigt svar på vad felet var… Många tankar hann tänkas och man är så tacksam över de människor som jobbar inom sjukvården och tar hand om en. \nSköt om dig och vila !\nKram
Sköt om dig! Kram
Tänk vad livet är skört, att en olycka eller en sjukdom plötsligt förändrar ens liv. Så glad att det \”bara\” var en inflammation för dig. Mycket tankar hinner gå igenom ens huvud när man ligger där, jag har oxå varit där efter en svår misshandel…kram
Jag var med om något liknande för ett och ett halvt år sedan. Inte lika stort, men jag fick åka ambulans och kom till akuten, och jag känner igen mig i hur tankarna går. Det är som att man inte riktigt är kvar i sin egen kropp, bara tittar rakt ut i tomma intet och undrar vad som ska hända nu, så liten och maktlös. Men jag hoppas verkligen att du mår bättre fortast möjligt!
Men hu Weronica vilket äventyr du varit med om, tur att det var någon propp.\nkrya nu på dig och jag hoppas att du snart är ditt vanliga pigga jag igen!\n\nKram\nNettan
Men hu vad otäckt! VIlken tur du haft, hoppas på snabb och god bättring för dig!\n\nMia
Usch, vilken rysare för både dig och dina nära. Hoppas att du blir bra fort!\n\nKram!
Ibland är livet extra stort och man fylls av förundran över vad man missar mitt i all vardaglighet… Jag önskar dig ett snabbt tillfrisknande! Skönt att höra att det inte var något \”värre\”.
sköt om dig nu och lev i ditt carpe diem!!\nvarma kramar Åsa
Ja när man blir påmind om sin dödlighet blir man bättre på att ta tillvara på dagen. Efter att ha överlevt cancer kändes det som jag fick ett nytt liv och skjuter inte upp viktiga saker längre. Vänner och familj kommer först. Ta hand om dig!
Man måste hela tiden påminna sig om hur skört livet är. Det är så många saker som blir mindre viktiga när något inträffar. Tänkte på det idag på jobbet under ett möte. Vad mycket tjafs det kan bli om saker som faktiskt inte är viktigt. Ta det lugnt!\nTittar ofta in och inspireras av dig. Jag och döttrarna knyter armband för fullt just nu och den yngsta är arg för att hon inte kan lika bra som de äldre utan måste nöja sig med garnflätor. \nmvh\nPernilla
Stora varma kramar från Uppsala kommer här!\r\n\r\nLåter inte kul, och jag har varit med om samma sak. Fick i luren med 1177 höra att en ambulans var på väg, och jag som var hemma själv med mina barn…. det var en sträckning i ryggen som orsakade mina smärtor och andningssvårigheter…\r\n\r\nTa hand om dig och visst carpe diar man mer!
Kära nå\’n vad jobbigt du verkar ha haft det! Jag har varit lite \”offline\” ett tag och helt missat din pärs. Ruggigt! Men du beskriver så levande hur det kan kännas där, utlämnad, bakom de flortunna väggarna. Känner igen. Har haft oturen att tvingats \”deala\” med en del sjukdomar i familjen. Bl a blodpropp. Tur att det inte var något allvarligt!\n\nSköt om Dig!\n/helena