Oh yes. Jag ramlade ner i ett svart smärthål igen efter att ha känt mig lite bättre under julen. I dag har jag träffat min sjukgymnast. Jag är så in i den glad över att jag träffade just henne då sen höst. En kontakt som berikar och som ger redskap för att tänka rätt kring allt det onda. För så himla lätt det var att trilla dit igen. Fullt påslag av oro och tankar. Som jag trodde var på väg bort. Men de finns där. Och det är bara att lära sig att hantera dem. Jag blir så himla ivrig. När jag känner att det gör lite mindre ont. När jag orkar lite till. Men jag måste ha tålamod. Och oj vad dålig jag är på det ibland. I sommar kanske du känner dig lite mer som vanligt säger hon. Och kunde du inte gå 500 meter ändå? Snart fyrtio och måste lära sig klokskaper. Och ändra på hur man för sin kropp. Hur man står. Och sitter. Och allt möjligt som bara har fungerat förut. Nu skall jag gå en kurs i kroppskännedom. Det blir nog bra. Keep going.
Apropå ett mejl jag fick om min Må bra-kategori. Som saknades. När jag tränade. Det gör jag inte alls längre. Förutom mina 500-meters promenader då :). Men detta handlar ju väldigt mycket om Må bra ändå. På ett helt annat sätt kanske, men egentligen med samma strategier rent mentalt. Det kommer mer av detta framöver, men jag kommer nog att skriva om det i dagboken istället. För den där en bild om dagen funkade ju inte. Men kanske en allmänt nedgången soon to be 40 kan göra det :)! Vi får se!
Skickar styrkekramar!
Jag vet vad du menar. att Må Bra är under perioder på helt olika sätt. I höstas led jag av ett ont knä så jag inte tordes träna, men visar sig må bättre av träning. Sen kommer ett chockartat besked om den Rosa sjukdomen, som ju inte gör ont, men skapar massa fruktansvärda tankar… Jag har tagit hjälp av en bok om mindfulness, \”Lycka Nu\” – och fått en slags verktygslåda för att förstå vad som händer med all förvirring och hjärnstorm som blåser genom kroppen varje dag. Och smärta. Må bra får ibland olika dimensioner. Tack för att du delar med dig av dina tankar runt det! kram Milla
Maria: Tack!\n\nMilla: Tack för tankar! Man får lov att finna sina strategier som kan bära en framåt. Och få lite hjälp på traven av sådant som skänker en ro. Mindfulness har jag inte testat mer än att jag har läst lite och nuddat vid det bara. Jag har kommit in i ett helt nytt sätt att se på mycket med denna process. Heja dig! Heja oss! Kram
Åh, vad tråkigt med det onda! 🙁 Skönt ändå att du har en bra sjukgymnast och kursen i kroppskännedom låter jätteintressant! Något som vi alla säkert skulle behöva lära oss. Så lätt det är att ta kroppen och dess funktioner och kapacitet för givna… Var rädd om dig och ha tålamod, jag håller tummarna att du mår mycket bättre snart igen. Kram Madeleine
Usch, din stackare! Men skönt att höra att du har en bra sjukgymnast som du känner förtroende för. Det betyder så mycket. \n\nJag kan relatera till dina ord kring det här med att må bra. Det föränderliga. Och känslan av att må bättre och av bara farten köra på lite hådare än vad kroppen klarar av och den brutala påminnelsen om att man inte riktigt är där ännu. Men att det finns där – inom räckhåll. I mitt fall ett besök i den berömda väggen som för alltid förändrat mitt liv. Mestadels till det bättre men ibland glömmer jag bort mig och tror att jag är den där superkvinnan igen. Hon som trodde hon klarade av ALLT utan att aldrig be om hjälp. Ibland behöver vi kanske de där påminnelserna som vår kropp ger oss. Både för att sakta ner men också för att ge oss kraft att gå framåt. \n\nTa hand om dig Weronica och vårda det där tålamodet.\n\nKram Lotta
Jobbigt! men, vilken tur att du har din sjukgymnast. Ser fram emot att läsa mer på temat \”Må Bra\”. J\n\nag har själv väldigt svårt för Mindfullness och har väl i största allmänhet svårt för att såväl slappna av som att njuta av nuet. Mår dessutom inte så bra själv för tillfället. \n\nVi har alla våra bördor att bära. Tack för att du delar med dig av ljusglimtar!