I går var jag på min första träff i en kroppsmedvetandekurs hos sjukgymnastiken. Där var vi. Fyra kvinnor i spannet 40 till 60 (nåväl jag är ju fortfarande 39 då) med smärtan som gemensam nämnare. De andra hade varit runt betydligt mer än mig i svängen. Och jag kände – snälla låt mig inte få rutin på detta. Snälla låt mig inte låta blasé. Snälla låt mig inte bli en sådan där som har en jättelång historik i vården att dra när man frågar. Jag är ju bara en liten rookie. Och jag hoppas att jag kan ta mig ut, innan jag fastnar liksom. Och jag hoppas att jag kan fortsätta att låta positiv när jag talar om min sjukgymnastik. Fint så. I går var det balans. Alltså för mig handlar det om att finna ett helt nytt förhållningssätt till min kropp. Jag vet att jag har haft taskig hållning i många år av mitt liv, men att det var så här illa liksom. Det handlar om att lära om allting från början. Att lära en gammal hund sitta har sällan låtit mer rätt i mina öron. Samtidigt är jag fortfarande ganska fascinerad, motiverad och positiv. Tänk att jag aldrig har tänkt på att jag ofta går med blicken ned i backen. Tänk att jag aldrig har tänkt på att jag går på mina hälar. Tänk om allt möjligt. Jag skulle ha behövt denna kurs när jag var tolv och blev längst i skolan över en sommar. Nu är jag ju tant, men för all del – det är väl liksom aldrig för sent. Och jag måste bara göra detta för att känna mig bättre.
weronica. du kommer ur. du gör det.för du har rätt inställning.det kan jag lova.been there … done that.och jag satt och sa samma sak lika.bara massa ‘tanter’ och så jag.som var så olika dem.tyckte jag.men man måste jobba hårt på det själv.inte ta några genvägar.kanske gå på sin sjukgymnastik då och då även om man inte tycker sig behöva det.helt enkelt, ta hand om sig själv.och inte börja tycka synd om sig.utan hoppas.och tro på sig själv.heja dig W!stor kram!!!!
u: Blir alldeles blöt i ögonen över support. Mitt varmaste tack! Och maxar hård musik när jag tränar bara för att 😉 //W
Heja, heja, heja! Du fixar detta och du kommer aldrig att bli en långrandig bitter tand med en sjukvårdshistoria lika lång som E4:an. Du är på tok för klok och insiktsfull för det, så bara kämpa på. Stora hejakramar
Jag har inte haft ont i ryggen eller andra problem. Men jag körde två tjejer bra om just detta när jag var på Friskis i torsdags. En av dem berättade för sin kompis, och mig för jag kunde låta bli att ta del av hennes samtal, då hon visade hur hon hade gjort. Hon hade varit på ett ställe där hon fått mängder med råd. Hon hade blivit videofilmad då hon går och då hon kliver upp på en låda. Att hon då liksom tog ett steg och drog sig upp istället för att skjuta på med det bakre benet. Hon skulle spreta mera med tårna, gärna ha tådelade tränings"skor", och tänka på att gå med spänstiga steg och "sprätta iväg sand med tårna" när hon går, liksom studsa fram lite, gärna överdriva lite i början. Rulla lite med fötterna utifrån och in. Ja, det är svårt att förklara. Men hon skulle i alla fall gå dit fler gånger och hon skulle lära om från början, eller snarare lära sig tillbaka till det som var naturligt när hon var barn. Tänka på sin hållning och tyngdpunkt. Hur som helst, du verkar vara på rätt väg, det kommer att gå bra ska du se! Få in saker i den dagliga rutinen är alltid svårt, träning och sånt, men snart så sitter det där! Ha det bra. / Nilla
hörde två tjejer prata, skulle det stå 🙂
"Observativ rörelseanalys" hette det.
Nilla: Så intressant. Det låter precis som det jag håller på med just nu. Så nyttigt att bli filmad för att verkligen se vad man behöver arbeta med. Det var just sådana övningar vi höll på med i torsdags – hur man går, var tyngdpunkten är, hur rörelsen påverkas hur man går med tårna etc. Tack för tips!
Camilla: Tusen tack för pepp!