9:e december och blott två veckor kvar till min favoritdag i julen – den 23:e december. Min dotter Anna har namnsdag. Och jag blir i vanlig ordning alldeles väldigt sentimental när det kommer till hennes namn. Ni har hört storyn flera gånger förut, men det är väl en moders rätt att dra sådant gång på gång.
Har Ni en berättelse som Ni delar med någon? En sådan där historia som man vårdar som i en liten gyllene ask. Man gläntar på den ibland. För trygghet. Identifikation. Och inte minst kärlek. Jag och Anna har en sådan. För oss är det berättelsen om hennes namn. Det blir inte riktigt samma ord varje gång, men själva essensen är alltid där. “Jo, förstår Du, när Du låg i magen så hade mamma tänkt på helt andra namn. Helena eller Hedda skulle du heta. Sedan när Du väl kom till oss, då blev det inte så. För en av de första nätterna på BB, när vi låg vakna mitt i natten Du och jag, så kom namnet till mig. Jag hade inte tänkt på det en enda gång tidigare, men när Du tittade rakt in i mina ögon, blev du en Anna. Det måste vara magi, eller något sådant”.
Nu blir det blommor. Igen. Jag märker med mig själv att det viktigaste för mig i juletid är blommorna. Jag kan vara utan många dekorationer, men skulle ha mycket svårt att klara säsongen utan dess blommor. Nu har jag den vackraste av amaryllisar – Nymph – i huset. Den är praktfull likt sommarens överdådiga pioner och det är svårt att titta sig mätt på den.
Till alla er benådade – grattis på namnsdagen!
TACK! 😉
… från hon som fick det fina namnet Anna i andra namn (fast först i namnet – så många är gången då jag kallas Anna. Jag tittar mig fortfarande frågande omkring ~ är det mig de menar … ?)
Jag håller med, ett vackert namn. Så enkelt och rent.
Fin dag och tack för dina fina ord inne hos mig igår.
u.
Samma, samma här. Jag heter två andra namn innan Weronica, så det brukar vara lite olika som ropas upp i väntrum och annat :). Hoppas att du har fått en fin start på veckan!
Ja de är häftigt med namn och hur självklart det kan bli, när dom dyker upp.
Vår tjej var självklar men sonens namn fick han växa in i..
Fast nu är det oxå självklart:)
Fantastiska bilder. Och ljuvlig blomma!
Fin vecka önskar jag dig!
/Alex
Med Anna tog det några dagar. Med Henrik var jag så bestämd att blev det en pojke så skulle det bli det namnet och det kändes självklart på en gång när han sedan kom. Tack snälla! En fin vecka till dig med!
Det är så fint att som barn få höra att man varit efterlängtad och hur det kom sig att man fick sitt namn! Det har känts viktigt för mig själv och jag berättar det gärna för mina barn. Och att man kanske har fått andranamn efter en älskad mor- eller farförälder.
Hälsningar Eva
Ja, det är fint med en egen liten historia att bära med sig genom livet. Det behöver vi nog alla – och alla vi mammor behöver nog berätta den med jämna mellanrum 🙂
hej!
va fint ni fått det 😉
KRAM
Anna
http://www.annasljusarum.blogspot.se
Tack snälla Anna! Och grattis på namnsdagen!
Vilken underbar historia. Alla barn vill ju känna sig speciella och det här binder er samman. Jag (och maken) har alltid varit förtjusta i klassiska kunganamn och var väl helt insnöade på typ Alexander, Carl o så, men när vi gick bild på vår son såg han utvsom en Simon, ett namn jag aldrig tänkt på tidigare. Och så visar det sig att det också är ett kunganamn. Bulgariens exkung – mao det land han är född i.
Så fint det blev med Simon – en alldeles egen kungahistoria att bära med sig.
Även jag heter Anna i andranamn fast först i raden av tre förnamn, så på alla flygbiljetter bland annat kallas jag alltid för Anna. Ett vackert namn och framför allt känns det så klassiskt, fungerar alltid. Det finns ju faktiskt namn som är mer eller mindre moderna genom åren men Anna står sig. Tycker jag. Grattis i efterskott till din Anna!
Jag tycker om klassiska namn som känns tidlösa. De blir mer eller mindre aktuella i olika tider – när jag var liten fanns det många Anna och Henrik i skolan – men nu är det färre. Grattis till dig med!
Det är roligt med namn! Till vårt första barn hade jag ett namn som jag hade tänkt ut långt tidigare, i ett annat liv med en annan partner. Låter inte så charmigt kanske;) Men min man gillade namnet också och så blev det! Trots att namnet fanns långt innan barnet så är det en perfekt match. Med vårt andra barn fick min man fria tyglar för rättvisans skull 😉 Han valde ett klassiskt namn som jag tycker mycket om. Det känns kul att vi valde varsitt namn till våra barn.
Jag har alltid tänkt på namn. Redan som liten valde jag två Carl och Viktoria, men de ändrade sig lite på vägen kan man säga. Sedan hade jag en fransk period med Michelle, Amelie och André. Men den kom jag över med 🙂 En Anna och en Henrik blev det. Det känns fint.
Jag la lite odiskret fram mitt stora Anna-namn i glas (från Bergdala) på köksbordet i förgårkväll. 80-talets stora barnrumshit! Trots det lyckades mannen missa det helt. Dvs innan jag läste högt om den benådade betydelsen i gårdagens morgontidning… 😉
Tycker om din och din Annas berättelse – kanske lite extra för att jag heter både anna och helena…
/helena