Månadens fyra: A

Alltså, Anna och Ulrika, det var sannerligen fyra kluriga denna gång. Jag har grunnat och grunnat och inte blivit så himla klok egentligen. Men har man gett sig in i leken med trevliga Månadens fyra, så skall man väl inte lägga sig platt när man möter ett visst motstånd. Nej då, man kämpar på:).

Ansikte | Ananas | Alfabet | Adrenalin

Jo, det hjälper faktiskt lite att glasögon är trend numera och att man kan vara musiker med bågar på näsan. Sedan en vecka har vi en liten son som är glasögonbärare här hemma. Det har varit och är fortfarande en process, men han är såklart finast i världen i sina coola svarta bågar. Även jag fick glasögon i fyran – ett par stora lila saker som satt där mitt i ansiktet. Numera kan jag inte tänka mig att vara utan – har aldrig ens tänkt tanken att bära linser eller göra någon synkorrigerande operation – de är en del av mig helt enkelt.

Nej, den interiöra trenden med ananas har inte varit min överhuvudtaget. Jag äter gärna ananas dock – den här pajen gjorde vi alltid ett tag – nästan dags nu igen när jag påminns om den. I helgen googlade jag recept på Coleslaw och mixade i hop en egen variant till premiärgrillen med hamburgare. Denna gång hade vi inget sött i, men det är gott med lite smakbrytning i om man behagar som ett rivet äpple eller lite ananas. Annons för Marc Jacobs.

Ingen kan förneka Therese Sennerholts drottningkrona när det kommer till grafiska citat på väggarna – jag skrev om trycken första gången 2010. Trenden var allenarådande ett tag och även om den har klingat av, så tycker jag fortfarande att just Sennerholts alster är klassiker som håller. Det senaste samarbetet med Skillinge Emalj är lätt att tycka om. Jag är svag för emaljskyltar och att som här kombinera ett modernt uttryck med ett klassiskt hantverk är så bra.

Ja ni, här talar vi om någon som har ro som sitt favoritord. Adrenalin har väl aldrig riktigt varit min scen så där på allvar. Sure, träningsadrenalin (allt för länge sedan dock), adrenalinet som pumpar i kroppen när man är riktigt engagerad i något i en diskussion eller det där sista-sekunden-paniken-adrenalinet som får en att prestera det man aldrig trott sig vara kapabel till. Men jag börjar för all del bli lite bättre på det där. Att utsätta mig för saker som ligger utanför min komfortabla zon. Jag är nog helt enkelt äntligen tillräckligt trygg i mig själv för att våga hoppa lite mera. Bild här.

Nu blir det lite lättare i maj va:)?!