Dagens ord i #fotoutmaningmars2016 är NYFIKEN. Min tolkning blir den vetgiriga. Jodå, jag förstår att jag börjar bli till åren när jag i lite nostalgiskt skimmer berättar för barnen om det vidunderliga att gå till biblioteket och slå upp ord i ett stort uppslagsverk. Det fanns ju faktiskt en tid innan Google. För tillfället ägnar jag mig mest åt förkovring när det gäller antikt, vintage, konst och inredning. Min nuvarande faiblesse för sakleteri har lett till att jag är nyfiken på ting och att lära mig mer. Som jag har skrivit om förut – jag vurmar för att förankra våra ting och ge dem innebörd och historia. Kunskap leder till medvetenhet och som ringar på vatten, som speglingar, vill man tillägna sig mer. Nu finns det mesta att läsa om på nätet, men jag tycker ändå att böcker är oslagbara. Inte minst för den där speciella känslan som jag fick när jag som liten steg in på det stora biblioteket och kände att allt som jag ville veta låg inom räckhåll. Vetgirighet, det är fina saker det.
♡
Känner samma vetgirighet och jag har alltid älskat att gå in på bibliotek och i bokhandeln. Tycker om att ha böcker omkring mig, att känna på, bläddra i och läsa och lära. Kan inte tänka mig mitt hem utan böcker!
Kram!
På pricken så ja, Jenny. Hoppas att alla böcker som ligger snyggt på soffborden får lufta sina blad ibland och att orden får fart :). Böcker gör ett hem levande – så är det. Kram
Dem känslan får jag fortfarande, älskar bibblan 😉
Jag också! Däremot kanske jag inte riktigt har samma tilltro till att all min kunskap finns där i böckerna som jag var förvissad om då :). Tänk om någon hade talat om Google till den lilla flickan som var jag då. Det hade varit som utomjordningar. Minst :).
Problemet är väl bara att den kunskap som behövs som mest inte går att läsa sig till. Känslans kunskap är så mycket mäktigare – och svårare att ta till sig – än alla så kallade fakta som florerar där ute. Ta bara en sådan sak som amatörismen. Knappt ingen vet vad det betyder längre. Känslan för ordet – och dess sanna innebörd – har gått helt förlorad. Att älska det man gör är viktigt. Kanske det viktigaste. Vad alla proffstyckare än säger.
Nyfikenhet är en spännande egenskap. Särskilt när den blandas med känsla och finess. Ju äldre jag blir, desto mer uppskattar jag kunskapens och nyfikenhetens relativism.
Två kommentarer på samma dag! Kors i taket. Och i kommentarrutan. 😉
Ditt foto är förresten mycket vackert. Och talande.
/helena
Vilka fina och tänkvärda ord, Helena. Du har så rätt i att det finns så mycket mer än den faktabaserade kunskapen. Jag tyckte om ditt sätt att beskriva det – kunskapens och nyfikenhetens relativism. Med åldern kommer förvissningen om att det där svart och vita har så oändligt många nyanser. Den lilla flickan som jag var då i biblioteket litade så till det stora tunga uppslagsverkets ord. Nu vet jag att det finns så mycket mer. På många olika sätt. Tack för dina kommentarer – jag läser dem alltid med behållning och glädje!