Category Archives: Hem kära hem

Mina vackra ting: Konst

På mitt Instagramkonto @baravackrating är jag värd för en fotoutmaning där vi nu torsdag till söndag ägnar oss åt KONST. Alla som vill vara med är välkomna under #minavackrating. Själv tar jag tillfället i akt att slå ett slag för tavelavdelningen på loppisarna. Jag är långt ifrån ensam om att leta efter fina inramade affischer, men visst kan man ha tur och göra fynd. Jag slår två flugor i en smäll här och svarar på en läsarfråga om att sätta upp tavlor på en mönstrad tapet. Går det verkligen? Mitt svar är självfallet ja. Jag kan tänka mig att den här Bengt Lindström-affischen utmanar estetiken på den myllrande Eldblomman, men just därför fungerar det fint tycker jag. Mitt mod är större när det gäller konst på mina färgglada väggar just för att de lyfter varandra i mitt tycke.

Fördelen med att handla konst på loppis är att den redan är inramad, ofta i fina kvalitetsramar. De här väntar dock på att exponeras i ett bättre sammanhang. Ulf Trotzigs sextiotalsfantasi och försättsbladet till en litografimapp av Miro behöver helt enkelt andra ramar för att komma till sin rätt. Sedan tänker jag dem tillsammans med Bengt Lindström. Här får de starka primärfärgerna vara den gemensamma nämnaren.

Jag tänker även på Ernst Billgrens ord när jag tittar på min Lindström-affisch som utmanar mitt öga.

Klokt, eller hur?! Det är ett fint råd när det gäller konst, men även högst applicerbart även i andra frågor. I en värld där vi så mycket styrs av algoritmer som oftast ger oss mer av det som vi redan tycker om och betydligt mindre av sådant som ligger utanför ramarna – otroligt skrämmande i grunden – tycker jag att det här är så inspirerande! Vi är ofta vanedjur som följer ingångna spår vare sig det gäller ännu en svart tröja till garderoben eller att falla för ännu en hög celadongröna assietter på loppisen. Visst kan det vara ett tecken på att man är säker och grundad i sin smak och vet vad man tycker om efter alla år. Eller så är man förutsägbar och inte öppen för nya intryck? Jag brukar säga att även om man har en klassisk stil, så skall man alltid hålla dörren öppen för den där lilla twisten eller överraskningen. Konstigt, utmanande och ovant – inga ledord för mig måhända – men inspirerad att tänka vidare blir jag tveklöst.

Här har jag hängt upp Bengt Lindströmaffischen på en vit vägg. Visst blir intrycket ett helt annat än på den blommiga tapeten? Motivet står ut mer från väggen och syns för all del kanske mer, men tar även över omgivningen mycket mer. En smaksak vad man föredrar och det finns inga täta skott här. @flealess_som valt temat denna vecka skriver så fint.

“Konst ska kännas. Den kan inspirera eller irritera. Spegla verkligheten eller öppna fantasins värld. Konst kan ha tydliga budskap. Eller subtila. Den kan leda förändring eller visa det som aldrig blev. Men den kan också bara vara. Ibland så vacker att det gör ont. En värld utan konst skulle helt enkelt vara väldigt blek”.

signature

Att göra höst i sovrummet med vintage

Att leta efter inredning vintage är ibland att inte ligga i fas med vad man tänker sig behöva. Det är både charmen och frustrationen med att vara sakletare. Nu har det fallit sig så att jag har funnit saker som har fått sin plats i sovrummet. Jag vill visa på inspiration i samklang med naturen, med vintage och inte prata om några nya kuddar i höstens färger som piffar upp och gör ombonat. Sådant finns på så många andra ställen. För mig är det istället kreativt och inspirerande att inreda a´la Franks accidentalism – mer med tillfälligheter och krockar än med en helt färdig plan. Och tänker man sig att handla mycket vintage, så blir det fallet helt naturligt.

Det har har tagit sin lilla tid att samla ihop till en ny stämning i sovrummet och inte minst att komma till skott med att sätta det på plats. För mig är det just precis nu när hösten anländer på allvar som inredningslusten är som störst. Det fina bordet med marmorskiva har jag haft stående ett tag, liksom spegeln i mahogny av Hans Agne Jakobsson för Markaryd. Jag vill få in mer praktisk förvaring på min sida sängen och skänka ljus åt ett ganska mörkt hörn som har en bit till fönstret. Franks Krysantemer blickar mot oss. Den tapeten var något av det första jag valde till huset när vi byggde det. Jag tycker precis lika mycket om den nu. Ylleplädar och värmande plagg finns det gott om vintage. Ett tips är också att satsa på några nya örngott istället för hela påslakanset för att få till en lite ny känsla.

Speglingar i en lite mer romantisk stämning än vad jag vanligtvis har. Här kan man leka loss lite tycker jag med tysk porslinssvan, åttiotalssnäcka i porslin och trettiotals vas i tenn.

På golvet ligger en rölakanmatta i milda färger. Det börjar röra sig på priserna här, men det finns fortfarande många fina fynd att göra.

Om jag kommer ha sommarhatten hängandes där sedan? Vet inte, men tänker redan nu på en julstrumpa när den tiden kommer. Sänggaveln köpte min man när vi flyttade ut hit. Det är mest jag som fixar här hemma, så därför blir den lite extra kär och står stadigt där den gör. Kanske mindre pynt och mer klockradio när jag lägger mig för att sova i kväll, men fint nog så med en annan känsla vid min sida.

signature

Påskdukningen

Vilken fantastisk påsk vi har denna gång! Utomhuslivet är i fokus med trädgårdsarbete, våfflor i det gröna och växthus. I går dukade jag upp till påskbord.

Denna gång hade jag en del saker innan som jag ville ha med, bland annat den rutiga duken och den maffia snäckan som en klassisk centerpiece. Jag tänkte spirande vår med blinkning till Medelhavsbistro.

I snäckan hamnade citroner senare tillsammans med ägg.

Citronerna i fokus som bordsdekoration tillsammans med kvistar av svarta vinbär från trädgården. Narcisserna står sprickfärdiga i rabatterna, men de behöver några dagar till. Nästa helg kan jag nog få ihop årets första större trädgårdsbukett.

Jag önskar en fin fortsättning på påskhelgen!

signature

Glad påsk

Skärtorsdagen är här med strålande vårväder. Jag har en känsla av att mycket av tiden kommer att tillbringas utomhus. Så efterlängtat med vackert väder efter den senaste tidens iskyla. Här inne strålar eterneller som små solar i årets påskris.

Vi har börjat flytta ut en del utemöbler, men det blir säkerligen lite häng även här nära till godisäggen.

Jag önskar er alla en riktigt fin påskhelg!

signature

Påskinspiration

Påsken kommer så sent i år, så jag är fullt redo för vårdekorationer. Jag tar en titt tillbaka i arkivet under några år. Förra året var det blått porslin tillsammans med en bordsuppsättning av det som fanns i trädgård och växthus. Tårtan gör jag till varje påsk – Monica Ahlbergs Påskpassion.

Dukningen var myllrande med mönsterblandning och många lökar för att hylla det växande.

Jag gjorde även en nyttigare tårta till påskdagarna. Att dekorera bakverk med penséer är en klassiker som är fin. De är ätbara även om de mest blir till dekoration.


Färgglad påsk för några år sedan. Klara färger och tapeten i matrummet poppar lite extra till dessa kombinationer. Gula ljus tillsammans med klassiska påskliljor.

Utslaget björkris till oss som inte är allergiker. I år kommer nästan naturen vara ikapp när påsken nalkas. Men visst är det något särskilt med de där spröda gröna bladen!

Växthuset väntar fortfarande på sin första påskmiddag. Det är roligt att pynta lite här ute också. Denna vecka öppnar loppisarna här upp för sitt påskpynt, så hoppet lever om något fint vintage att komplettera med!

Under våren är jag särdeles förtjust i hyacinter och narcisser. Fjädrar känns som om de nästan har försvunnit från pyntet. Jag har gamla fasanfjädrar som jag sparat i många år – de får komma fram igen.

Förra året hade jag vass i riset. Vipporna påminner om det skira i fjädrar och kanske blir det något liknande i år igen.

Året innan det gjorde jag en påskkrans av den klassiska Season-ljusstaken från Georg Jensen. Jag satte i milt gröna ljus, virade runt olivkvistar tillsammans med lite björkris och lade i ägg som i ett rede.

Nu öppnar jag för vårpyntet! Det är fyra veckor till påskveckan, men dessa stämningar känns inspirerande nu.

signature

Min stil

Efter en förfrågan häromdagen har jag fått anledning att fundera lite över min stil. Jag faller alltid tillbaka till min favoritfras i sammanhanget – klassiskt med tvist. Jag har skrivit om det flera gånger här i bloggen. När jag tittar tillbaka kan jag konstatera att om det är något som utmärker mig så är det kontinuitet över tid. Jag skriver i princip under på det jag har i arkivet än i dag. Så med lite da capo från det förgångna tillsammans med några tillägg från nu samlar jag mig i frågan.

Det är roligt att fundera på min stil. Det är sällan den formuleras i ord. Klyschorna ligger hela tiden på lut, men det hör möjligen till genren. Jag dristar mig ändå till att karakterisera min stil som klassisk med tvist. Jag är svag för det hållbara och det tidlösa, men kryddar anrättningen med tillägg som känns mycket nu. Jag tycker om en frodig mönsterflora, samtidigt som jag är fast förankrad i det lugna och det strama. Jag är en estet som tycker om de små tingen som ger liv till helheten. Jag vill föra fram de vackra tingen och omge mig med det som jag älskar och som ligger i säsong. Liksom Josef Frank tror jag att saker som man tycker om har en förmåga att smälta samman till en helhet. Jösses, har jag alltid varit så snusförnuftig och färdig med mitt uttryck? Nej, icke då. Jag har suktat efter och sparat till såväl lite billigare som lite dyrare konceptinredningar. Men fördelen med att bli äldre och säkrare är för mig att jag struntar i mycket. Ängsligheten försvinner. Man blir trygg i sitt eget uttryck. Trist? Nej då. Man måste alltid ha dörren öppen för nya intryck, överraskningar och inte minst lust till att tänka annorlunda. Det är då det blir dynamiskt – och kanske – till sist då – personligt.

Jag tror att vi alla mår bra av att skaka av ängsligheten en smula. Vi är flockdjur och inredning i vår virtuella värld där vi matas med mängder av bildintryck varje dag, blir ibland lite av en bedömningssport där det gäller att ha koll. Jag tycker om att uppdatera mitt hem, men jag tycker också att man skall vara trogen sin egen stil. Min stil är för all del tämligen dammig och rörig emellanåt. Jag är ingen pedant, utan tycker om det maximalistiska och ombonade med många saker framme, innan jag ibland får spader på allt och vill rensa, rensa, rensa och plocka bort. Böcker. I mängd. På massor av ställen. Min stil är högarnas stil. Ganska ofta.

Om man omger sig med en bas som man genuint tycker om och har valt utifrån det kriteriet, så kan man vara säker på att det kommer igen med jämna mellanrum. Allt går i cirklar. Det bästa tipset är – såklart – att omge sig med sådant som man tycker om, oavsett hur vindarna blåser. Våra ekmöbler var så långt ute på utelistan som de någonsin kunde vara ett tag, men än sen? Där bland allt det svartvita förstod man ju att folk skulle bli sugna på trä igen och det blev de ju. A thing of beauty is a joy forever. Och dateras inte så lätt.

Säsonger betyder allt för mig. Dofter, smaker, blommor, kvistar. Allt får utrymme och gör att jag känner livet i mig. Med min stil vill jag visa att man med små medel kan förändra stämningen hemma. Grunden är konstant och förändras sällan. Essentiellt i min stil är stilleben. Jag föser ihop saker som jag tycker om på alla möjliga ställen. Här blandas klassikerna med det aktuella. Saker och ting plockas om och skiftar plats efter känsla och stämning. Här avspeglas ofta det som hjärtat bankar extra mycket för just nu. För det är kul med tillfälliga passioner – också. Man kan inte göra om hela sitt hem med jämna mellanrum när inspirationen skiftar, men man kan med små medel få in en ny känsla på en plats i hemmet – t ex på ett sidobord, en byrå eller en fönsterbräda. Det är ett enkelt sätt att vara kreativ i inredningen.

Den bästa saken i inredning är den som man vill behålla. Fördelen med att satsa på bra material och hållbar design är att man kan leva länge med en sådan sak och att den åldras med värdighet. Svenskt Tenn är min eviga följeslagare och ett ständigt inslag i min stil. Jag älskar det mesta därifrån kanske just för att de förmår att alltid få sina klassiker att kännas aktuella och att de kombinerar den med ny formgivning.

Mina säsonger då. Stilen är tämligen konstant, men den får sina tillägg i takt med årstidernas förändring. Jag är aldrig så pastellig och lantlig som när pelargonerna kommer på våren eller när syrénerna blommar. Jag är aldrig så stenig och betongig som när jag är på Gotland. Jag är aldrig så murrig och ombonad som jag blir på hösten. Då målar jag inte om ett rum, utan då tar jag in kvistar från trädgården, en pumpa och blir därmed nöjd. Att lära mig att vila i säsongerna är min största glädje.

Min största inspirationskälla är vintage och återbruk. Jag har alltid besökt loppisar, men en vändpunkt kom 2014 då min kära vän Jenny visade mig vägen till mitt vintagespår. Jag upptäckte på allvar en värld av stark formgivning, kvalitet och personlighet. Jag hade inte funnit mig tillrätta i den retrovåg som gällde att man inredde efter en speciell stil inspirerad av det förgångna. Nu fann jag min stil här och det har berikat mig så mycket.

Jag försöker med min stil att tänka som när jag provar kläder – “try something on”. Jag testar ofta något i liten skala, tar in något litet i hemmet som sätter tonen – letar i förråd, ser saker med nya ögon, söker på loppisar – innan det eventuellt blir några långsiktiga investeringar. Man kan med återbruk unna sig några små detaljer här och där som blir mer flyktiga – om man tröttnar lämnar man tillbaka till vintage-kretsloppet.

I min stil försöker jag inte endast tänka på en möbel som en möbel, en sak som en sak, utan jag försöker även att få med variabler som form, balans, struktur och material. Ett konkret exempel är att jämföra ett runt soffbord med ett fyrkantigt för att se vad formen kan göra för rummet och för hur man upplever platsen. Ett annat exempel är att tänka mer runda former till ett hus som har lite vassare och kantigare former.

Det där stora som består, där slår min klassiska ådra till som i utformningen av vårt hus som byggdes 2008. Då vill jag inte ha några överraskningar, utan där är min stil grundmurad. Annars tänker jag att stilen tjänar på att våga ta steget ibland. En rosa soffa kan göra hela rummet, liksom en storblommig tapet. Ibland är det helt rätt att ta ut svängarna. Jag tror på att alltid ha ett öppet sinne och en nyfikenhet när det gäller sin stil. Vem vet vad som väntar bakom dörren? Det är alltid roligt att bli överraskad.

signature

Julhälsning

Denna tjugotredje december, dan före dopparedan, siktas lite blå himmel efter det kompakta grå som omgärdat mig hela veckan. Jag tänder det fjärde ljuset, fixar med lite julklappsinslagning och plockar med några sista loppisfynd. Det här är en av mina absoluta favoritdagar. Pirret från när jag var liten sitter i. Rimstuga på radion, julstök i hemmet, granen och den stora högen med tidningar och böcker under sängen som jag ståndaktigt sparat länge för att kunna njuta av på julaftonsmorgonen – Starlet-race!

Granen är inne och det doftar i hela huset, men vi skall klä den senare framåt kvällen. Gottevagnen är uppfylld. Jag brukar köpa en julklapp innan för att kunna dekorera med till jul. I år är det klassikern Le Zebre som jag önskat mig i många år.

Det var nog många jular sedan jag hade så få snittblommor som i år. Säsongsmänniskan i mig har tagit över och jag sparar hellre till Mellandagarnas spaning efter sommarens dahliaknölar än att köpa överprissatta blommor på snitt nu. Visst har vi amaryllisar och hyacinter på lök – i år har jag försökt att köpa så lokalt som möjligt – men annars får exempelvis Estrid Ericsons silverpinnar stå för prakten här.

Här planerar jag att tillbringa mycket tid under julhelgen. Soffhäng är väl det bästa, gärna i myskläder. Jag har sett en del bra serier den senaste tiden. Ultimat till testunden på eftermiddagarna är Monty Dons program om franska och italienska trädgårdar som finns på Netflix. Så har jag hämtat hem en hög med biblioteksböcker som ligger inom räckhåll från soffan – bland annat den fina boken om systrarna Jobs.

Hugh Grant är brilliant i En engelsk skandal – den får ni inte missa! I kväll blir det dock traditionsenligt en yngre upplaga av Grant i Love Actually efter avsmakning av skinka och risgrynsgröt. En och annan av Helena Lyths chokladkolor lär slinka ned också.

Kära läsare – jag önskar er en riktigt fin jul! Må ni få fira den på det sättet som just ni önskar. Julefrid till er alla!

Kram

signature

Julstämning med gottebord

Världen utanför blev med ens ljusare och vackrare när decembers första snötäcke bäddade in allt i vintervitt. Julstämningen tog fart så här en vecka innan. I dag skall vi köpa gran. Den kommer stå precis på denna plats, vilket gör att min nya serveringsvagn får åka lite åt sidan och bära julens gotter framför öppna spisen. Jag tittar alltid efter liknande mindre möbler på loppis. Jag har några vagnar sedan tidigare som är favoriter just för att de är mobila och för att de bereder möjlighet till stilleben. Den här vagnen fann jag lämpligt nog i lördags på Erikshjälpen för 145 kronor. Man får väl säga att den är som gjord för julens gottebord! Jag tycker om det formstarka i den.

Jag fick några hängen i adventspresent till mitt Önsketräd från Svenskt Tenn. I år är det Sophia Edstrand som tagit fram de broderade prydnaderna. Vackra med förhoppning.

På Gottevagnen är det mesta loppisköpt kompletterat med några klassiker från Svenskt Tenn samt skedarna som kommer från IKEA:s julkollektion i år.

På väggen lyser Kungalampetten upp. Jag tycker om julen i klassiskt rött och grönt – här gnistrande Reijmyreglas. En vecka till julafton. Tiden går sannerligen fort.

signature