Category Archives: Hem kära hem

Klassiker: Orkidéer i Waldemarsuddekruka

Säg är det inte något av det mest klassiska – vissa skulle säkerligen säga förutsägbart tråkiga – vi har att sätta orkidéer i Waldmarsuddekrukor? Som bekant är jag svag för klassiker för att de alltid fungerar och alltid känns fina för ögat.

I dessa tider går man inte precis och botaniserar i butiker, utan eventuell fägring sker mest genom mataffärens försorg. I fredags hade Ica Maxi här i staden klipp på orkidéer, vilket ledde till att jag köpte hem ett triss. Orkidéerna får väl sägas ha fått ett uppsving rent trendmässigt med fokus på det eleganta 90-talet.

Det finns många olika varianter av orkidé. Jag har alltid varit svag för den vita brudorkidén som är en av de mest vanligt förekommande i handeln.

Nyckeln till att framhäva det fina hos växten är att släppa dem lösa tycker jag. När man köper dem är de oftast uppsatta på pinnar med små klämmor. Om de klarar sig utan stöd, vilket de oftast gör, är det vackraste att bara låta dem hänga fritt. Jag tycker också om effekten som blir när man sätter samman flera i en stor kruka som här. Det blir som ett stort moln av blommor som man får titta genom bakom soffan.

For the love of

Dagens bricka

Skraltighet kräver en liten bukett på sängbordet, oändligt mycket te med honung, ett ljus att tända framåt kvällen, en god bok och något gott i skålen. Jag siktar mot försommarsmaker med rabarberkompott, grekisk yoghurt och granola. Värmen sägs vara på ingång. Det tror vi på.

Syrendoft, försommarkänslor och broscher

Dags att ta in lite försommarkänsla i hemmet. Jag plockade en stor trädgårdsbukett i helgen som får flytta med mig – här i sovrummet. Den är inte bunden, utan slänger sig yvigt lite efter behag. Här har jag ställt en loppisfyndad bricka i pläterad mässing från Arabia. Jag gillar kanten på den och det är alltid tacksamt att samla ihop saker i ett sammanhang.

Ny från loppis är även den danska broschen av Hugo Grün. Jag tittar mer och mer på smycken. Finns det något mer spännande än gamla askar och dess innehåll? Stenarna drar åt det lila hållet – kommer bli galant i sommar. För visst är broscher tillbaka på allvar? Den andra är en present från Svenskt Tenn som jag har använt flitigt.

Ett hjärtklappsfynd: Lars Holmströms brickor

Som sagt, loppissäsongen är sannerligen inte vad den brukar vara denna vår av förklarliga skäl. Visst vill man fortfarande stötta de välgörenhetsorganisationer som så väl behöver sina intäkter, men det sker med reservationer och överväganden. Fynden har således inte duggat tätt, men även snabba besök på väg till mataffären kan ge utdelning. Ett sådant hjärtklappsfynd för min del är denna bricka av Lars Holmström för Arvika mässing. Jag har några mindre varianter, men det här är den största storleken i skimrande mässing. Putsmedlet fick gå varmt – använder oftast Häxan – och några märkliga beläggningar av plast tog tid att få bort – men nu. Som en glänsande sol på väggen. Jag tycker att den hamrade bården är så vacker. Allt blir fint på den – tänk uppdukad aperitif med tilltugg med äldre gröna remmare. Eller en Afternoon Tea i skuggan. Kom du ljuva sommar.

Citronerna skall bli till Lemon Curd i eftermiddag. Växthusnyckeln med ekollonet i knippan ligger väl synlig för att påminna om att kolla till allt ordentligt i samklang med väderapparna. I natt hade vi frost här. Den lilla tavlan tror jag inte att jag har visat. Även den är köpt på loppis – stilleben av Inge Pettersson. Och så fick de klassiska orden komma upp här på köksväggen för att få ihop känslan. Bless this house oh Lord we pray, make it safe by night and day. Det här är ett amerikanskt underlägg i tunnare material som sägs vara förlaga till det som numera säljs på Svenskt Tenn. Hjärtklappsfynd ändå. Det är något alldeles extra med dem.

Det skira gröna

Vårvindar friska. Trädgården skänker grön glädje, kanske ännu mer denna gång. Lökväxterna tränger fram ur jorden. De gröna bladen börjar spira. Det sedvanliga uppvaknandet i en värld där allt är annorlunda. T. S. Eliots klassiska The Waste Land ekar ödesmättat i år.

April is the cruellest month, breeding
Lilacs out of the dead land, mixing
Memory and desire, stirring
Dull roots with spring rain.
Winter kept us warm, covering
Earth in forgetful snow, feeding
A little life with dried tubers.

Att hämta styrka i det lilla som årets första trädgårdsbukett. Inget märkvärdigt alls när mycket ännu står i startgroparna, men just de där lökarna som sattes ned i höstas och som nu ger primadonnor som doftar citron. Vinbärsbladen mellan fingrarna. De svällande knopparna som skall bli till stora fång i famnen. Jag önskar oss alla syrendoft i vår. Speciellt min mormor Birgit.

Påsken har plockats ned och de skira pastellernas tid är här. Det celadongröna är aldrig så fint som just precis nu. Här i vas från Örjan Keramik – en kundserie som gjordes för varuhusen EPA – inte osannolikt av Upsala Ekeby.

Än sänker sig kvällsmörkret och ljusen tänds upp. Även här får det vara grönt ett tag i ljus från ICA som reflekteras i ljusmanschetten. Må alla syrener blomma.

Årets påskdukning

Det blev en ännu stillsammare påsk än tänkt då jag har dragit på mig en förkylning, eller vad det nu är. Man vet ju liksom inte i dessa tider. Vi skulle försökt suttit ute med sällskap, men då föll den idén också. Så igår satte vi oss ner vår familj och åt påskbord. Jag gjorde en dukning i mestadels bruna och blå toner. Jag tycker om att använda sådant som redan finns men att säsongsdekorera. Det blev lite extra vårigt på Musselmatet-fatet med ett äggrede och en flygande liten dansk fågel.

Trädgården står i startgroparna med mycket nu. Jag plockade in några små pärlhyacinter tills vi skulle äta som fick vara årets modesta utsmyckning tillsammans med videkvistar. I vanlig ordning är det mycket loppisfynd som kommer fram här, tillsammans med klassiker från Spode som jag köpte från England för ett antal år sedan.

Nu blir det soffan med filt, marsipanägg och stor kanna te. Kanske dags för att se om klassiska Elizabeth med Cate Blanchett som jag såg nyss lagts ut på Netflix? Jag hoppas att ni har fina påskdagar.

Påsken 2020

Så fick vi Skärtorsdag denna påsk anno 2020. Vi brukar vara hemma på påsken, men i år känns det osäkert hur många som kommer att sitta och äta påskmat med oss. Jag pyntar och fixar som vanligt dock. Att fira våren känns kanske viktigare än någonsin.

När jag lade fram känslan för året blev det mer kanske inte så traditionellt påskigt och färgsprakande som det brukar. Med utgångspunkt från en fyndad duk från Chamois föser jag fram loppisfynd och sådant som varit med länge här hemma. Ett klassiskt trick som jag alltid använder mig av är att ta in accenter i form av band. Jag köper på loppis när jag hittar. Det här blå kommer från Panduro. Då kan man använda saker som exempelvis kransen med löv från Svenskt Tenn som jag brukar ha framme mest vid jul. Med ett pastellfärgat band får den ett nytt uttryck. Loppisljusen kompletteras med vanliga antikljus från ICA som i år har fina färger tycker jag.

Den här haren från danska Bing & Gröndahl kommer vara vår påskhare framöver. Jag har länge talat mig varm om porslinsfigurinens återkomst. Det finns så mycket som inte talar till mig i den genren, men en del fint som den här kavata haren med eget uttryck.

Solen gassar in genom fönstren denna Skärtorsdag. Jag hoppas på fina dagar med målning av loppisköpt trädgårdsbord, plantering av fler dahlior och kanske våfflor i det gröna.

I år har påskriset sidenband, torkade solbollar, några tennfigurer och mina gamla glasprismor.

Jag tittar säkert in med påskdukning och växthusliv under helgen, men tar ändå detta tillfälle i akt att önska er alla en glad påsk! Ta hand om er!

Speglingar i februari

Vårvintern ger djupa skuggor på väggarna. I februari vill man bara fånga ljuset så mycket som det bara går. Ett klassiskt knep är speglar i inredningen. Reflektioner gör så mycket för upplevelsen av rummet och för att ge det ett djup.

I vardagsrummet finns såväl dörrarna på Snöskåpen som de inramade tavlorna som ljusspridare. Mässingen har också en förmåga att skapa reflektioner. Nytillskott från loppis är den runda spegeln på skåpet och bordsspegeln.

Den här spegeln i ek kommer från NK-bo som var en avdelning för design och inredning, huvudsakligen svensk sådan, inom Nordiska Kompaniet 1947-1965. För mig påminner den om Franks klassiska runda speglar. Den skänker form, värme och reflektioner till rummet. I spegeln syns också två solspeglar som sitter på motsatt vägg. Och nej, jag har inte missat diskussionen om att exponera snäckor som prydnadsföremål. Jag håller principiellt med om att vi skall tänka oss för och att det inte är någon god idé – ibland även förbjudet – att handla med nya snäckor. Däremot kommer jag inte plocka undan mina gamla snäckor som jag köpt second hand. De finns redan här och jag har svårt att tänka mig att det vore sämre för naturen att använda dem, än att köpa någon av den mängd nyproducerade snäckor som finns just nu. Så tänker jag.

En sådan här bordsplateau i någon form har jag önskat mig länge. Den här modellen med den sirliga mässingskanten är så fin. Den säljs inte alltför sällan med avsändare Svenskt Tenn, men där är jag tveksam. Vacker hur som helst. Det roliga med denna är att det var en vän till mig på besök som fann den på en av mina vanliga loppisar. Själv tågade jag förbi och missade den. Så med det i åtanke är den mig lite extra kär. Du kära februariljus. Ge mig allt du har.