Jo, visst hamnade jag där i leran som alla förhoppningsfulla husägare innan mig har gjort. Och visst tittade jag på den där frigoliten som om det vore den första i hela världen som lagts ut. För så är det nog med såväl husgrunder som bebisar. Ens egen är något alldeles speciellt, mitt bland alla andra vanliga.
Nu kan man som synes se grunden mycket tydligt och det hjälpte lite på vägen i visualiseringsprocessen. För visst kan man nästan se Howardfåtöljen där på den inglasade utbyggnaden. Nästan i alla fall. Och precis som alla andra blivande husägare, tycker jag att grunden ser så pyttig ut. Är den där frigoliten hela vårt hus? Fattas det inte något här?
Barnen letade efter sina rum, som av förklariga skäl inte syns ännu eftersom de är på övervåningen. Och kolla mitt lilla arbetsrum. Får jag överhuvudtaget in en dator där :-)?
Lera finns det gott om. Henrik bestiger ett miniberg mellan huset och garaget. Nästa helg betraktar vi nog en gjuten platta – och då i strålande sol hoppas jag. Fingrarna har inte riktigt tinat upp efter knäppandet av de femtioåtta bilderna :-). Home sweet home.
Nu börjar det ta form! Har varit bortrest ett tag och det första jag gjorde var nu att läsa igenom ett antal underbara inlägg som jag missat här på En mammas dag! Härligt!
Hihi! Va roligt du skriver. Precis så är det ju… och leran hör ju till på sitt sätt.KramTindra som jag
Visst är det skumt att just grunden alltid ser så liten ut?
Spännande – nu är verkligen husbygget på gång! Första gången vi var inne i vår lägenhet, var ännu inte innerväggarna resta och vi hade sååå svårt att visualisera den färdiga lägenheten.
En till som haft semester 🙂 !!Härliga bilder- jag tycker mig ana äkta kärlek 😉
Oj vad kul att se! Husgrunder tycker jag alltid ser pyttiga ut, huset blir trots allt större än vad det först ser ut till att bli.Vi har också en “minipolis” hemma (det ser ut som en sådan keps).
Hej!Grattis!! Gud vad roligt!!Det där är ju bara en dröm att få se 🙂 Eller hur?Kram!
Vad spännande! Ja, husgrunder har en tendens att se otroligt små ut… man kan nästan inte föreställa sig hur man ska rymmas! Annat blir det när väggarna kommer upp :)Kram, Sofie
Jag minns också känslan av att vi *hjälp* valt att bygga ett pyttelitet hus när vi egentligen behövde ett rätt stort! Det där gav med sig när husväggarna kom på plats, i synnerhet när våning två var där. Då kändes det plötsligt som att vi byggde ett hyreshus. Haha…Glöm inte att peta ner lyckoslantar i grunden!/B
Det är svårt att tänka sig slutresultatet när det ser ut sådär som det gör nu. Vi byggde till vårt hus med 30 m2 för några år sedan och det såg också hopplöst litet ut till att börja med men blev väldigt bra till slut!”Frigoliten” som du nämner tillverkas här i min lilla stad, kände igen deras logga från dina foto!
Grattis Grattis! vet precis hur du känner det! Nu händer det grejer i en rasande fart! Så kul och se! Lycka till massor! xx
Bra att du inte gör som min man när han besökte grunden på sitt husbygge (innan vi träffades, vi bor inte där som tur är). Han fick panik över att det såg så litet ut, och trots byggarens och arkitektens protester så stegade han upp tre meter till åt varje håll och insisterade på att det skulle byggas till. Kan säga att det huset ser… överdimensionerat ut 🙂 Han ångrar sig grymt mycket, men det är bra om man ska dansa vals ;)Det kommer att bli jättebra, tack för titten!
Vad roligt att grunden är på plats! Tänk att den alltid ser så liten ut innan huset har kommit på plats! I vårt område har det byggts en hel del nya hus och varje gång ser plattan “för liten” ut! Men vips så står där ett stort och ståtligt hus! Ingen anledning till oro med andra ord! 😉
Vilken lycka – nu börjar en mer konkret resa i husbyggandet! Härligt!
Hohahaaaa! Vilket underbart inlägg!! Det ser ju så mysigt ut – heheGud vad kul att få stövla runt och känna in sitt “lilla” hem innan det ens finns.Stå på platsen där man kommer att diska och blicka ut över gatan, innan vare sig diskbänk eller gata finns. Underbart kul att se!Och jag instämmer i föregående inlägg, det är inte litet jag lovar!
Vad roligt och spännande! Kul att se läget, ser luftigt och fint ut. Hoppas på gjuten platta till nästa helg då 🙂 Det är en speciell känsla (vi fick vår platta gjuten idag). Då har man gått från huskataloger, till pappersexercis, till kommunmöten, till grus, armering och gud vet vad till TRÄ! Ett hus kan börja ta vid! Ha det bra!Lisa
I helgen svängde vi förbi en kompis som håller på att bygga hus och hans tomt såg ut precis som er. Frigolit överallt, jord, gegga, människor i blåställ och så tanken: hur ska det där lilla bli ett helt hus? Det ser ju så pluttigt ut.Jag blir dock väldig avundsjuk på dig, där jag sitter i mitt lilla hus från 1942 – en tid då ordet rejält aldrig förekom i byggsvängen. Tänk att få göra allt som man vill från början… Ha en fortsatt bra vecka!
GRATTIS!Snart BOR ni där!Coolt!
Kul! Men visst tycker man att det ser litet ut när bara plattan ligger klar utan väggar?
Så härligt det måste kännas ändå…Säger som många innan. Det ser så litet ut men blir så stort. Och som du själv skrev i texten – två våningar ska det bli!Lycka till!
Alla: Tack! Det är sannerligen spänannde tider nu. Det låter mycket betryggande att höra att det faktiskt blir ett stort hus, när allt ser så pyttigt ut nu 🙂 Vårt hus är det första som reses på vår sida om gatan, men det blir ett klassiskt villaområde sedan. Vi kommer att ha grannar på båda sidor om oss plus husen över gatan som byggs nu. Vår baksida kommer att gränsa mot ett litet grönområde i mitten med bland annat en lekplats. Så nog blir det en milsvid skillnad mot vårt stadsliv nu. Man kan nästan redan nu höra alla gräsklippare och känna oset från alla grillar 😉 Men ack! Det blir bra det!