Om nu Gwyneth talar om vikten av ordning och reda i hemmet – I love beeing in spaces that are clean and feels nice [säkerligen med benäget bistånd] – finner man en motpol i Emma Hambergs och Anette Rosvalls Husmorsorna som utkommer nästa månad. Titta bara på den där diskbänken. I boken utlovas bland annat recept, tankar om livet som husmorsa, party-ABC (!) och en jämställdhetsplan där kramar går före städning. Något helt annat än Paltrow-style vad det verkar.
Själv befinner jag mig mitt i ett organisationsryck à la feng shui light. Jag drömmer om en makeover när det gäller alla irritationsmoment i vardagen. Jag försöker locka fram min inre pedant som kommer fram ibland, men som oftast för en avsomnad tillvaro. Jag blir galen på alla småpryttlar som ligger överallt och drömmer om att ha var sak på sin plats. Jag bär in grejerna till barnens skrivbord och de bär ut dem till vårt soffbord igen. Det är saker i en evig kedja som förhoppningsvis kan få ett slut [eller i alla fall brytas ibland] med en arsenal av förvaring. Jag drömmer om frid i vårt nya hus – såklart. Rena vita ytor utan massor av smått överallt [yeah, right…]. Jag är inte alls den som förespråkar ett minimalistiskt hem utan liv – nix då – men ibland blir jag bara så uppgiven och matt på alla papper, tamagotchis, dvd-skivor som jag inte lägger tillbaka i fodralen på en gång, posthögar, två öppnade mjölpaket i skafferiet, en udda strumpa etcetera. Tidigare har jag dissat för många listor, eftersom det verkade förutsägbart och smått tråkigt. Ett slags slutligt sätt att resignera. Men nu samlar jag kraft till att göra en central inköpslista i datorn för framtida Maxi-besök. Inte ett dugg upphetsande såklart, men förhoppningsvis frigörande på sitt sätt :).
Och The Ultimate Köksalmanacka får nog stå där – mitt i vårt nya mikroskopiskt rena [för två veckor typ] kök ;).
Pressbild från Albert Bonniers Förlag.
Ha, den boken kanske vore något för mig. Istället för den rensningspaniken som pågår här hemma kanske jag borde acceptera mitt öde och läsa denna boken och faktiskt känna mig helt normal istället!