Ja, så var då de där sextiosex dagarna tillända. Det känns som om det har varit en lång sommar, men när det väl är dags så känns det ändå alltid otillräckligt på något sätt. Allt har sin charm och i morgon tar vardagen vid på allvar. Nu har vi inget litet förskolebarn längre, utan från och med i morgon är det är sexårs som gäller för sonen. Min lilla stora flicka börjar tvåan. Sniff – eller något i den stilen i samklang med de friska vindar som härjar här i dag. Nya tider stundar. Men snart kommer det att kännas som om man aldrig har levt på något annat sätt. Vardagen brukar bli så. Och det kommer att bli bra :).
Sista chansen att tävla om ljuslyktor i dag. Prova lyckan!
Helt otroligt vad tiden rör på sig. Dessutom börjar det kännas i kroppen och ute att hösten faktiskt är på intågande. “Det är många fina dagar kvar…” är en klassiker vi kör, och det är ju sant, men mörkret närmar sig med stormsteg. //M
De växer så det knakar.Här börjar minstingen sitt sista år på förskolan. När de väl kommer in i skolvärlden blir de så otroligt stora.Förstår att han tycker det är jätte spännande.Kram Lina