Nu börjar det närma sig. Henrik är på gång och jag tror, precis som jag har nämnt tidigare, att jag har en liten traditionsinvrare här hemma. Elljusstake i fönstret i rummet = julstämning.
Album från Ordning och Reda.
Anna har fått dille att titta på gamla fotografier enligt skoltemat min egen historia. Varje kväll ligger hon och tittar i sitt första album. Och man kan ju själv inte låta bli att drabbas av nostalgi. Den där lilla har blivit till den där stora. Henrik har hakat på nu. Och upptäcker till sin förskräckelse att det inte alls finns lika många album med bilder på honom i. Och samvetet hugger till. Nämen, så där skulle det ju inte bli. Det skulle ju bli lika för det andra barnet. Pyttsan…. Det finns massor av bilder, men de är inte fint inmonterade i några album inte. Men det finns många fler bilder på dig från sjukhuset! En fälla man aldrig skall gå i naturligtvis – jämförelsefällan. För så ORÄTTVIST för Annas del då. Med Henrik hade vi digitalkamera och jag var inte lika klubbad som efter Annas ankomst, då jag lät mig nöja med mannens ” jag har tagit lite kort här nu”. Ja, några stycken ja. Hur man än vänder sig – typ ;).
Så den historien ledde till julsakerna där inne i förrådet som huserar det mesta av husets “saker som skall gömmas undan eller som inte har fått någon plats ännu”. För när julkartongerna bärs ut, kanske det finns fler småttisbilder där – längre in. Let there be light – på många sätt!
Weronica! Jag har aldrig lämnat någon kommentar till dig trots att jag är en trogen varje dag-(ibland flera gånger per dag)läsare i ca 1 år nu. Har tänkt gjort det tidigare men det har liksom inte blivit av. Idag kunde jag inte låta bli! Jag måste säga att jag beundrar din berättarförmåga när du skriver, så träffsäkert! Jag älskar din blandning av vardagsberättelser, modecollage och inredningsbilder! Jag är lite smått beroende av din blogg….! Sara
Sara: Nämen så GLAD jag blir! Jag känner mig som de där tanterna på torget som jag lämnade med två stora leenden i går 🙂 Det är alltid så roligt att höra från trogna läsare. Tack för att just Du delade med dig i dag!
Det där känns igen. 🙂 Oundvikligen är ju tiden mindre för barn nummer två. Ska genast skärpa mig.
Det där har jag varit noga med. Vi skaffade vår första digitalkamera till första barnets ankomst och jag tror faktiskt att vi har tagit ungefär lika många bilder på varje barn och alla finns i deras respektive album. Däremot har jag färre bilder på dem nu än för några år sedan… Jag behöver skärpa mig på vardagsbilder och barnbilder tror jag. 🙂 Så härligt att ta fram elljusstakarna!
Malin: Ja, det blir ju lätt så. När Anna var pyttis hade vi fortfarande en vanlig kamera där man lämnade in film också. Och jag hade som fritidsintresse att fixa med bilder på kvällarna. Tyckte det var jätteskoj att fixa och rama in. Sedan hände något på vägen när jag blev tvåbarnsmor med en på 1 1/2 år och en bebis :)Nilla: Du är duktig Du! Vi hade inte någon digitalkamera förrän Anna var närmare ett år. Då var det vansinnigt skoj att fotografera – man hade ju alltid något att föreviga. Nu är det sämre med dokumentationen. Det går i perioder tycker jag. Och det skall ju egentligen vara kul och inte ett gnagande dåligt samvete. Sedan har man ju helt klart utvecklats som fotograf och det finns ett oändligt mycket större register i dag gällande lätta redigeringstrix. Det händer mycket på några år, men inget ersätter ju de där ögonblicksbilderna när man har ett rött knyte i famnen och en bricka med flagga i bakgrunden. Och det har de båda två, nästan precis likadana 🙂
Hej Weronica!Jag borde säkert ha kommenterat tidigare, efter att ha följt din blogg så länge och när den med tiden seglat upp till att bli min favorit.. Men det har inte blivit av förrän idag. Och det pinsamt nog bara för att jag faktiskt har ett ärende; jag tycker så väldigt mycket om ert soffbord och jag vill minnas att du skrivit att det kommer från R.O.O.M., som det ju numera är väldigt svårt att handla något från. Och efter omfattande googlingar så har jag varken hittat det här bordet eller något riktigt likt heller. Har kanske du eller någon annan något tips till mig? Jag skulle bli så otroligt tacksam!Ja, nu när jag ändå kommit mig för att skriva så måste jag passa på att tacka för din fantastiska blogg, den ger mig alltid energi och så mycket inspiration vad gäller inredning, mode och allt möjligt annat! Ha det så jättebra och trevlig helg till dig och alla andra!/Kristina
Kristina: Så glad jag blir! Stort tack för dina fina ord. Roligt att du hörde av dig – äntligen då 🙂 Det stämmer att vårt soffbord kommer från numera nedlagda R.O.O.M. Jag gillar det för att det är stort och runt. Man kan ha saker stående mitt på det, utan att det behöver flyttas runt. Jag vet faktiskt inte var man kan hitta liknande just nu, men det kan säkert dyka upp något. Ha en fin vecka!