Ni minns väl min blixtförälskelse i True Blood från i höstas? Kärleken mellan Bill och Sookie i det mycket speciella Allan Ball-universumet tog mig med storm. Nästa vecka är det dags för den andra säsongen i SVT. Jag har redan tittat på den under några intensiva dygn, då jag drömde om vampyrer på natten och kände mig allmänt konstig. Det är inte riktigt samma känsla som i nummer ett kan jag tycka. Det är lite för mycket av allt för min smak, men klart att man måste titta ändå. Det är mer Skarsgård, mer blod och mer sidospår. Och så Bill och Sookie då. Så jag tittar nog en gång till med start 3 mars 22.00 :).
Det har väl inte undgått någon att just vampyrer är grejen nu. De är överallt. Jag har ju egentligen rysligt svårt för hela det övernaturliga spåret, men det är väl den där twisten som ändå ger det extra till de klassiska kärlekshistorierna. Jag gick från att ha vetat mycket lite om hela Twilight-fenomenet, till att ha sett filmen ett antal gånger och läst alla böckerna på en dryg vecka. Något skoj skall man väl ha när man är sjuk ;). Och det är nog detsamma som får mig fast där. Det vanliga i allt det ovanliga. Den ultimata drömmen om den där vackre pojken som kommer och räddar en från tonåren. Sedan råkar denne pojke vara vampyr. Man kan ju inte låta bli att älska scenen med Edward Cullen i Rayban som äntrar skolgården med Bella. Vem skulle inte vilja gå där liksom :)?! OMG!
Efter tre avsnitt av Vampire Diaries i sexan – nja. Här måste man nog vara fjorton för att riktigt falla för konceptet. Och jag väljer både Bill och Edward framför Stefan och Damon anyday ;).
Är riktigt svag för både Twilight och True blood! Slukade Twilight-serien i höstas och älskade den. Däremot har jag fruktansvärt svårt för Vampire Diaries! 25 åringar som ska spela 16, på tok för blekta tänder och alla är onormalt välstylade! Nää, tacka vet jag Edward Cullen! ;)Hälsningar Maria
Oj, börjar True Blood nästa vecka??? Jag lääängtar! True Blood är nästan som Twin Peaks när man växte upp, lika fascinerande och spännande!
Ja jag måste säga att True Blood och Twilight är serie/film som jag kan kolla på tillsammans med tonåringen utan att skämmas. Dock tycker jag att säsong 2 av True Blood spårar ur vid ett flertal tillfällen.
Vilken fin blogg! Jättekul och inspirerande att spana in ert husbygge 🙂
Maria: Ja, det är ju samma här 🙂 Bill och Edward känns så genuina på något sätt – hur man nu kan vara det som vampyr. Det är nog bara att acceptera att man är lite för gammal för Stefan och Damen. Hela serien känns som en plastig rippoff på sina storebröder. Anna K: Jajamen ! Bara att bänka sig med andra ord :)Nettan: Ja, jag håller med där. Det är ganska mycket som går överstyr kan jag tycka och man kommer längre bort från huvudtemat om att vampyrer är en minoritet som försöker att passa in. Beroendeframkallande ändå, men lite mer svårsmält :)Lisa: Tack! Välkommen!
Har varit i samma situation i höstas 🙂 Läste böckerna i feberrus så jag minns de knappt. Twilight (filmen) är pinsamt bra, men uppföljaren vet jag inte riktigt. får kanske läsa om böckerna…
Johanna: Feberrus var ordet ja 🙂 Jag har ju inte sett New Moon utan väntar på DVD-relase i mars nu. Många säger att det inte är samma stämning som i Twilight. Det är väl en annan regissör också? Med tanke på hur böckerna utvecklade sig så får jag nog mer och mer svårt även för filmerna kan tänkas. Men Edward är ju med och lovestoryn intakt så man får väl stå ut. Twilight känns som en sådan där film som jag kommer att återvända till – host – ja ett antal gånger 🙂
Ciao! Har du hunnit kolla upp utbudet av vampyrböcker på närmaste bibbla? Just nu är det ju Twilight hype, men det finns en hel del andra godingar att hugga tänderna i. Vampyrer har det ju skrivits en hel del om under åren innan True Blood blev poppis. Om inte, så kan jag verkligen rekommendera Ajvides noveller “Pappersväggar”. Spännande. Och läskigt.
Helena: Nyhet för mig. Läskigt låter oroväckande. Jag klarar inte riktigt skräck och läskigt, utan det får lov att vara ganska light-förpackat om jag skall kunna konsumera det 🙂