Så satte den in då. Henriks jullängtan. Jag har närt en liten traditionalist vid min barm. Han älskar dofterna av lussekatter (utan russin) och granbarr. Förväntan. Längtan. Nedräkningen. Kalendern. Kalle Anka klockan tre. Vi körde det där irriterande ljudet av fågeln i går. Och pratade om dockan som blir skrämd av spindeln i tomteverkstaden. Sjöng Midnatt råder. Planerade pepparkaksbak. Och läste om den röda och den gröna tomten. För det är ju det där med tomten. Den förnuftiga delen av honom säger att han inte finns. Och har tomtar verkligen ett stort tryckeri där man kan fixa till Pokemonkort? Men det finns fortfarande kvar den där julromantiska ådran som så gärna vill tro. För vem käkar egentligen upp den där gröten som vi ställer fram dagen innan julafton? Älskade lilla pojke. Sjuttio dagar kvar. [Och det tackar tomten för ;)].
=) Gulligt!Här hemma pratas det också jul, snö och allt som hör till.Finns tomten eller inte?! – diskussionen är redan i full gång.Liv (7 år) är övertygad (forfarande) om att tomten är högst verkligmedan Viggo (6 år) benhårt hävdar motsatsen. Kram Sofia
Vad härligt med barn som driver på julen. Hos oss är det jag som räknar ner, skriver önskelistor, planerat nya julsmakupplevelser och längtar. Åh vad jag längtar! Mer och mer för varje år. Och sen längtar jag till Ester (2år) blir jullängtas-mogen och kan diskutera julen stora och viktiga frågor. Vilken ålder händer det egentligen?Kram Anna
Sofia: Ja, snön också ja 🙂 Man börjar så smått blicka framåt nu inspirationsmässigt känner jag. En liten glidning i färgskalor. Men än så länge får man väl lov att hålla höstromansen vid liv! Anna slutade tro på tomten tidigt, men Henrik kämpar sig kvar lite. Och man får tro vad man vill är mitt svar när han vill få ur mig sanningen. För det är ju så gulligt. /W
Anna: Henrik är mycket mer sådan än Anna, så det beror nog på personlighet också. Han började ganska tidigt, men det har eskalerat de sista åren. Och i går var det som att trycka på en knapp. Då skulle vi halvligga i soffan och prata jul helt enkelt. Mys, mys 🙂 /W
Du kan verkligen konsten att sätta ord på situationer och stämningar!Min egen jullängtan har vaknat – och den fick extra kraft av ditt fina inlägg.Du borde skriva mer – kanske i tryckt form för oss trogna läsare : )Nu sveper höstens stormar runt nybyggarlandet i norr. Dags för en kopp the´!
Åh nu fick jag också lite jullängtan. Håller med Henrik, lussebullar ska vara utan russin.
Här om dagen när regnet piskade runt knuten och det var så mörkt att man fick ha lampor och stearinljus tända hela dagen – Då började jag längta efter advent med allt vad det innebär. Dofter, pyssel, förväntningar och mjöliga barn vid pepparkaksbaket. I dag skiner solen, och december känns ganska avlägset 🙂
Ja, apropå det där att skriva mer!Vilken jättebra idé med en inspirationsbok a la Weronica!Den kunde följa årets alla årstider, skiftningar och färger, innehålla dina vackra fotografier, texter, kanske lite recept…Den boken skulle jag köpa på stört!
Jag skulle också köpa den boken!!!