Tisdagstema: Busig

 

Älskade underbara flicka – min Anna.

Jag var ett stillsamt barn. Jag har alltid hört historier om hur jag som mycket liten satt i ett hörn och bläddrade i böcker. Mina tvillingbröder var som två tornados som intog sin omgivning. Tanken att barn delvis intar vissa roller utifrån hur vi pratar om dem är intressant. En människas personlighet är komplex och formas formodligen av såväl arv som miljö. Min mamma sa alltid till mig under vår uppväxt att jag säkert skulle få en riktig liten busunge, medan mina bröder skulle få små änglar. Jag vet inte om det stämmer direkt, men en sak är säker. Anna har alltid tagit stor plats. Hon har alltid klättrat högst och sprungit längst. Och busat en hel del. Men hon sitter även djupt nedsjunken i sina anteckningsböcker och skriver i timmar. För så är det ju. Man är mycket på en och samma gång. Det gäller att komma ihåg det, när man pratar om såväl stora som små. Här är i alla fall en härligt busig bild på en liten flicka med glimten i ögat och sprattelfeber!

signature

12 comments

  1. Sprattelfeber – vilket härligt ord!! Ja hon har onekligen glimten i ögat … Det sägs också att den som är lugn som barn är desto värre som tonåring & vice versa … på mig & min bror har det stämt mycket väl ….

  2. Jättefin bild, mycket energi där! Kan tänka mig att min busis här hemma ligger i samma energiliga, ser det positivt för samtidigt som allt det vilda, finns det mycket tid för legobyggande.

  3. Camilla: Ja, det tål att tänkas på det där! Det blir lätt att vi sätter in formbara barn i fack. Jag tänker en hel del på det och försöker att uppmuntra alla sidor hos barnen, men man gör säkerligen en hel del undermedvetet!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *