Barnkläder och konsumtion

I dag presenterar Polarn O. Pyret en undersökning kring barnkläder och familjeekonomi. 1 500 personer har fått svara på frågor som hur mycket pengar man lägger på barnkläder, vad man prioriterar i familjeekonomin, om man köper kläder second hand och vem som bestämmer vad barnkläderna får kosta.

Undersökningen visar att var femte förälder lägger mer än tusen kronor i månaden på barnkläder. Barnkläder utgör en stor post i familjernas ekonomi och långt efter kommer inköp till sig själv. Endast mat, boende, räkningar och bil kommer före barnkläderna. Undersökningen visar också att det börjar bli mer vanligt med second hand.

Polarnpanelen, som undersökningen grundar sig på, är en panel dit man anmäler sig på Po.P:s hemsida, vilket man bör bära med sig i tolkningen av resultaten. Det är förmodligen tämligen klädintresserade föräldrar som navigerar på hemsidan och man kan kanske också undra över hur pass representativa de är som en panel för alla föräldrar. Undersökningen är dock ändå intressant och sätter fingret på något som säkerligen många känner igen sig i.

Been there, done that känner jag när jag läser undersökningen. After baby blev det bra mycket intressantare att köpa kläder till Anna, än till mig själv. Jag ekiperade upp oss till en vandrande randig familj. Det fanns tröjor till såväl mammor och pappor ett tag… (Nu kan man se liknande tendenser när det gäller populära Me &I. Praktiskt att shoppa till mamma samtidigt som barnens kläder fylls på).  Det är förmodligen inte alltför ovanligt att inte försöka klämma in sin eftergraviditetslekamen i för trånga byxor. Hellre gå och shoppa till den lilla bebisen som passar i allt (och sedan nyttja folknöjena Blocket eller Tradera för att sälja det som inte behövs…).

Undersökningen väcker också allmänna tankar kring vår konstumtion och vad vi väljer att lägga våra pengar på. Barnklädesmarknaden har exploderat de senaste åren. Bra eller dåligt? Är det galet att lägga tusen kronor i månaden på barnkläder? Vilka tankar väcks hos er? Reagera gärna!

(Bild: Pippis kappsäck med guldpengar från Micki)

signature

13 comments

  1. Visst är det galet, men jag lägger mer! Och mindre till mig själv.. Det handlar ju om att man tycker det är kul, en del köper tekniska prylar eller annat – jag tycker detta är skoj. Men, visst – sambon reagerar ju ibland (med all rätt). Tycker att det är ok att köpa kläder av bra kvalitet, värre om det blir för många plagg. De dyraste är ju de som hänger kvar i garderoben… Tycker dock inte om plagg med märken skrivna över halva tröjan! Ett favoritmärke är Molo – de kombinerar verkligen design och kvalitet, samt gör plagg som barnen tycker är kul att bära!!!Har ändrat köpbeteende, vet inte varför jag tenderar att lägga mer pengar nu än för några år sen…Kan också tycka att det finns mkt mer fina kläder till bra priser till tjejer än till killar (som jag har). De stora kedjorna har ofta mycket grått, stora tryck och döskallar mm.

  2. Jag tycker det låter som mycket pengar. Nu har jag ännu inte barn men jag tror inte att jag kommer att lägga mer pengar på mina barns kläder än på mina egna. Barn uppskattar ju ändå inte dyra kläder och växer ur dem rätt snabbt. Men visst om man som förälder har barnkläder som intresser så kan jag fatta att det drar iväg. Tycker att PoPs kläder är rätt dyra, jag tror jag kommer att handla mer på HM då jag blir mamma.

  3. Det är mer än 370 kronor i månaden i alla fall. Säkert det dubbla …om det räcker?som vi lägger per barn och år.De växer ju 🙂

  4. Jag kanske är konstig – men jag har alltid lagt ner mer pengar på kläder till mig själv än på barnens kläder. Det kommer jag att fortsätta med! Fast för hur länge vet jag inte – nu börjar mina snart 8-åriga tvillingkillar bli oroande modemedvetna… 😀

  5. Ulrika: Då kanske du tillhör den hälft av panelen som mörkar sina barnklädesinköp inför partnern ;-)?! Jag håller helt med om att det är bättre att köpa färre plagg av god kvalité. Vissa hävdar tvärtom, speciellt när det gäller små, men jag har svårt för dålig kvalité vad det än är… Jag var nog också medlem i intresseklubben för barnklädesinköp när barnen var mindre, men nu satsar jag mer på mig själv.Desiree: Det har naturligtvis att göra med vilket konsumtionsmönster man har i övrigt. Det finns ju dock föräldrar som köper dyrt till barnen, och klär sig själva på ett helt annat sätt. Po.P hade en särställning för ett antal år sedan som alternativ till kedjorna, men nu finns det massor av barnklädesdesign. Nilla: Det varierar ju väldigt beroende på säsong också. Vinterutrustningsmånader tenderar att bli dyrare än mitt i säsong. Och de växer sannerligen! Anna har vuxit ur alla sina byxor under sommaren – och ingen är gladare än hon själv för det, eftersom hon är notorisk byxvägrare för tillfället. Men det bör fyllas på tycker mamma :-)!Sara: Haha! Det låter iofs tämligen sunt tycker jag! Kan tänka mig att det blir ett helt annat tryck från äldre barn. Hittills tjatas det mest om Hello Kitty från H&M. men prislappen lär förmodligen öka i takt med medvetenheten…

  6. Visst beror det på vilken säsong det är. Jag menar om man räknar ihop allt med köper under ett år: vinteroverall, skor, stövlar, vantar, regnställ, byxor rubbet. och sedan delar det med 12 månader, så att man får ett genomsnitt.(Denna tiden på året brukar förresten vara kostsam…)

  7. Nilla: Visst är det så! Det verkar vara höst på gång nu. Jag hade dålig koll på höstutrustningen, men efter att Henrik har provat överdragsbyxor så är vi nog i hamn med det från i våras. Men då lär det bli mer kostsamt framåt våren… Uteutrustningen är definitivt det som slukar mest på en gång!

  8. En aspekt vad gäller PoP är att de utgör en väldigt tydlig tröskel i vad som är möjligt att få tillbaka. Om ett par H&M-jeans kostar 170 brukar PoP ligga på cirka 250, kanske 300. Men det är långt ifrån omöjligt att få omkring 170 kr på Tradera för PoP-jeansen, medan H&M-jeansen knappt är värt besväret. De brukar landa på typ 20-30 kr. Förlusten på H&M-jeansen är alltså omkring 140-150 medan PoP landar på 80-130.Fortsätter man uppåt så hänger samma förhållande med till omkring 700 spänn då man börjar förlora mer pengar i absoluta tal igen. Men poängen här är väl främst att vi måste få göra som vi vill. Sjukt nog har vi i familjen ingen riktig DVD-spelare och inte en större TV än en 22-tummare, trots att vi älskar TV. Men barnen har jäkligt snygga kläder.

  9. Visst finns det en hel del hets kring både barnkläder och andra prylar. Det är status i att kunna lägga mycket pengar på sina barn och många verkar tycka att det ska synas.Sedan är det självklart så att man kan lägga ut mycket pengar på vissa saker, utan att för den skull hänga med på statusjakten. Ytterkläder är ju ett solklart exempel på ett område där det kan löna sig att betala lite extra för kvalitet. I alla fall till lite äldre barn. Och höstarna tenderar ju till att bli väldigt dyra. Varför växer barn så där extra mycket på sommaren? De borde tänka på att det blir en stor utgift att köpa nya byxor, tröjor och regnställ samtidigt som man måste köpa vinterkängor och overall……..

  10. Har själv två tjejer, 1 och 3 år gamla, samt är gravid med tredje som vi vet är en kille. Jag lägger mer och mer pengar på barnkläder främst för att jag märker att det verkligen lönar sig att köpa dyrare med bättre kvalité. Kläderna från PoP, Petit Bateau etc är lika fina nu efter att också Lilltjejen haft dem medan de flesta av de kläderna jag köpte på t ex Kappahl knappt höll sig snyggt för ett barn. H&M handlar jag gärna på, främst för dom lite “roligare” och mer modebetonade plaggen som jag inte har lust att betala lika mycket för, det gör ju inget om dom inte håller många säsonger. Det som verkligen skjuter i höjden prismässigt är om man ska hålla på och köpa könsstereotypa kläder till sina barn – det vägrar jag. Där är PoP mycket bra. Vinterkläderna t ex är redan inhandlade för kommande vintern, röd skidjacka och svarta brallor till Stora Tjejen och en mörklbå bävernylonoverall till Lilltjejen. Kläder som också Lillebror kommer att kunna ha om några år – och då slipper jag den utgiften då! Och PoPs vinterkläder är visserligen lite dyrare men efter att ha köpt ett par skidbyxor på rean förra året blev jag övertygad om att det är värt det, bara att fodret är olika vid rumpan och knäna, smidiga och välsydda kläder helt enkelt.

  11. Tusen kronor per månad på barnkläder tycker inte jag låter som mycket. Det blir ju 12 000 kr på ett år, och har man mer än ett barn så kommer man ganska snart upp i de summorna. Jag har tre barn som ska kläs. Det är ju som bekant overaller, jackor, fleecetröjor, höstskor, vinterskor, stövlar, regnkläder, överdragsbyxor, mössor och vantar av olika tjocklekar. Sen ska det ju dessutom på vanliga kläder under allt det där. Men inlägget handlade kanske mer om hur vi väljer att konsumera och vad vi prioriterar att lägga pengarna på? Nu kanske jag var för ung och självisk när jag fick mina barn 😉 för jag köper fortfarande kläder till mig. Jag var 25 när trean kom, och lägger nog liknande pengar på barnkläder som till mig själv. Men givetvis har jag fått minska mitt eget klädeskonto till förmån för barnen. För kläder måste de ha, billiga som dyra, och vi har heller inte blivit rikare för var barn som kommit utan man drar ju in på annat. Jag är en sån som både handlar dyrt och billigare. H&M, Lindex och de liknande billigare kedjorna har ju börjat få in jättefina, trendiga barnkläder till bra priser. Sen tycker jag att framför allt H&M har förvånansvärt bra kvalitet på många av sina barnkläder… vilket de inte har på alla sina vuxenkläder. Så blandar jag de kläderna med plagg från Pop, Molo och andra diverse danska märken. Och jag syr själv också, för att kunna få det där unika i barngarderoberna. Handlar dock sällan secondhand, tyvärr! Miljömässigt är ju det att föredra, men är samtidigt med omständigt och tidskrävande än att handla nytt. Är det bra att barnklädesindustrin exploderat? Tja miljömässigt är det väl mindre bra, men ska jag se det rent själviskt, så ja då är det bra! Utbudet har ökat, både på billiga och dyrare kläder. Det finns mer att välja på i olika prisklasser. Det är möjligt, även för mig som halvtidsstuderande 3barnsmamma att klä mina barn i snygga kläder.

  12. Idépappan: Andrahandsmarknaden är het när det gäller märkeskläder ja. Jag kan tycka att det blir lite dubbelt på ett sätt – ungefär samma känsla som när jag går in i en secondhandaffär. Där samsas de som verkligen måste köpa grejer där för att de inte har pengar till något annat, med de som går och snokar efter designfynd. Det är väl iofs charmen med det hela också. Acceptansen för Po.P-vintage är stor, men alltiallolådor på Myrorna har inte samma status. De med pengar tjänar på att kunna köpa dyrt – typ. En rejäl utvidgning från ämnet blev det! Tack för dina tankar – och tänk till om den där TV:n ;-)!Eva: Det är ett hett ämne – barn och konsumtion – och det är intressant att fundera kring det. Jag håller med om ytterkläder. Det är dyrt, men funktionen på en bra vinteroverall är värd det.Anna: Här ärvs det också mycket ytterkläder, sedan ger vi en del till kusinerna. Visst är det så att det oftast är bättre kvalité när det blir lite dyrare, men det kan finnas dåliga grejer där med är min erfarenhet. Jag reklamerade mycket hos Po.P ett tag. Det bästa är att de är proffsiga på kundbemötanden. Tack för dina tankar!Millan: Jag tycker också att utvecklingen av barnklädesdesign har fått en spinoff på kedjornas grejer. Det finns ett större utbud rent generellt, med något för alla – även om stereotypkläder fortfarande dominerar på en del ställen. Roligt att ta del av ditt resonemang!

  13. Vi är en familj som valt att leva snålt nu för att kunna spara på våra föräldradagar och vi har inga 1000kr/mån att lägga på barnkläder. Speciellt inte nu som pojken verkligen spurtat sig genom storlekarna, han har ju redan stl 74 och på de märken som är små i storlekarna sitter faktiskt inte en 80 speciellt illa… och han är inte ens 5 månader. Att köpa dyrekläder skulle inte ha funkat för oss, speciellt som han varit en liten kräka, och vissa dagar har man fått byta både byxor och bodys i mängder. Jag måste ha lite kläder för att inte behöva slava i tvättstugan varje dag.Hittills har jag mest bara dregglat lite över snygga Po.p-kläder och andra lite dyrare affärer. Här har det mest blivit arvegods och Lindex-kläder. Men Lindex-kläderna är inte illa, jag tycker de har hållit sig bra, tvätt efter tvätt, och de har blivit en hel del tvättar. De Lindex-kläder som vi fått ärva/låna har också varit fina. Har också varit överraskad över den faktiskt fina kvalite som HMs barnkläder har hållit. Nu när en storlek börjar hålla lite längre så har jag bland annat spanat in Po.ps unisex-jeans då jag tycker det kan vara värt att lägga lite extra på sånt för att de då kan ärvas av ett yngre syskon även om det är en tjej. Jag är rätt trött på att mycket är så könsinriktat. Framförallt är det ju smidigt med just könsneutrala byxor, för uttrycket varieras mycket lättare med body/tröja om man nu vill ha ett grabbigt/tjejigt uttryck. I princip alla byxor jag själv köpt är neutrala i utseendet.Men visst är det jättekul att handla barnkläder, skulle lätt kunna lägga mycket mer än vad vi gör. Sen är det ju så att jag “uppfattar” att vår kille skulle ha en viss stil också, och vissa klädkedjors kläder stämmer inte överens i sitt utbud med den uppfattning jag har av vår killes personlighet.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *