Just nu vill jag bara bli av med den här oändligt sega höstförkylningen! Mina steg mot scarfen har avstannat helt. På Ett bra liv finns det i dag en mycket informativ artikel om höstrustning i motionsspåret. Jag behöver definitivt införskaffa lite nya träningskläder, men min största utmaning kommer garanterat bli att komma igång igen.
Jag är ack så uthållig när jag har ett flyt och när jag är inne i en rutin. Sedan händer det något. Det kan vara att Desperate Housewife slutar för säsongen (Jag idkade alltid fotvård till det ett tag – sedan no more fotpeeling…) eller att en förkylning slår ut min träningskapacitet under flera veckor. Det gäller sedan att hitta tillbaka till det som man hade eller att skapa något nytt igen. På hösten är det dessutom lätt att dras ned i ett allmänt grått det-gäller-bara-att-hålla-näsan-ovanför-ytan-läge. Det blir sannerligen en stor höstutmaning när jag blir piggelin igen!
(Bild: Vacker miljö från Ceannis)
Mod och kraft – som det gamla härropet ljuder! Här är det vab. Maken är på tjänsteresa, det är tungt på jobbet efter den första “det här ordnar jag snabbt och rapporten är klar i slutet av september”-glädjen. Nu är det mest – det här går aldrig. Och frustrerande att sitta hemma. Men det hör till och det är bäst att gilla läget och få mycket sömn? Typ?
Jag hejjar på dig – friskt mod min vän – snart blir det bättre.
Ta det lugnt! Rom byggdes inte på en dag, snart är du frisk igen!
Jag har samma problem, en bra rutin byggs upp, men så ändras något annat i vardagen och så är allt raserat.Just förkylningar som slår ut en bra trend av tränande är ett gissel, för det tar ju en evighet att komma tillbaka igen.
Hej här är en relativt ny besökare på din blogg som ger sig till känna! Det känns så skönt att det finns andra som känner som jag runt detta med rutiner och träning! Du sätter jättebra ord på detta. Själv har jag inte alls kommit igång, efter en jättegod träningsperiod i våras som sen slutade abrupt med att gymmet sommarstänger i juni så lyckas jag inte fortsätta på en egen hand, sen är sommaren som en stor rutindödare, och nu är det dags att komma igång. Går segt segt segt och hopplöst när jag ändå vet hur himla gott jag mår av att träna…. Hejar på i höstutmaningen!
Sara: Tack för pepp! Mod och kraft kommer man långt med! Hoppas att du och barnen snart är ute ur vab-landet. Visst hör det till och man vet ju att det kommer. Med hopp om vissa andningshål bland förkylningarna ;-)! KramLo: Tack! Jag börjar att känna mig lite bättre nu, men känner mig inte redo för träningsspåret direkt. Men nästa vecka hoppas jag vara tillbaka på banan! KramCharlotte: Nej, sannerligen inte! Det känns bara så frustrerande att bryta ett fint flyt som jag hade på g där :-)! Men höstarna är ett kryssande mellan allsköns infektioner. med hopp om några snabba promenader däremellan!Ingrid: Ja, visst är det frustrerande! Ett flyt i rutinerna och sedan poff – som bortblåst. Heja oss trögingar för kraft tillbaka :-)!Milla: Varmt välkommen hit! Roligt att höra från dig! Skönt att vi är fler som har samma problem :-). Vi får stötta varandra på vägen tillbaka till rutinerna. Jag hejar på dig också!