Status: Jag har sovit uselt i natt. I går natt var det en liten nedkissad pojke. I natt flög jag omkring i luften bland ickelevande, jagad av svarta varelser med knivar. Efter det hade jag svårt att somna om. Nu är det sluttittat på Heroes för min del! Jag såg de första avsnitten av den hypade serien och jag hatade inte vad jag såg. På förhand lät det defintivt som något som jag skulle avfärda direkt. Människor med superkrafter? Nej tack! Jag har oerhört svårt för övernaturliga ting och science fiction är inte alls min grej. Men den där lilla japanen visade sig vara så oerhört charmig! Efter gårdagens avsnitt står det dock höljt utom all tvivel – Jag är numera en fullständig chicken när det gäller lik i bakluckor, seriemördare och annat smått och gott. Tidigare frossade jag i allsköns kriminalserier, men nu är det bara stopp. Jag klarar inte att se sådant längre. Jag får nog hålla mig till Jane Austen på kvällarna istället…Dagens Anna: -Men mamma, lovar du att jag får ha vad jag vill i min väska när jag går på gymnasiet? Lovar du? Precis vad jag vill? Lovar du att jag får köpa en Tamagotchi då? – Ja, jag lovar. – Yes!Dagens Henrik: Hygien i förkylningstider: -Men mamma, när man är död, då behöver man väl inte tvätta händerna?
(Bild: Blomsterfrämjandet)
Det läskigaste jag klarar är morden i midsummer, serien du nämner fick jag knäppa bort när jag förstod att det var övernaturligt. Så, det finns fler….Viburnumen på bilden är min favorit-bland många andra 🙂
Jag har tittat på de första tre avsnitten och är aningens skeptisk till vad jag sett hittills, men samtidigt vet jag att den svenska serien “De Drabbade” som gick för några år sedan (03-04 tror jag eftersom vi väntade tvillingarna då) fullständigt skrämde slag på mig så vet jag inte om jag ska fortsätta att titta på “Heroes”. Många kramar och jag gillar helt klart dagens Anna och Henrik!
Helena: Haha! Det märkliga är att jag aldrig drömmer mardrömmar efter Sopranos, men då håller jag iofs för händerna ibland för lite selektivt synfält ;-)! Visst är det en fantastisk bukett!Nettan: Maken tittar på Heroes i detta nu. Jag får slänga en blick ditåt när den där urcharmige japanen kommer i bild – haha! Jag har alltid varit mörkrädd och kan fortfarande drömma om den där Bob i Twin Peaks – och det är ju ett tag sedan :-)! Kram!
Åh, jag klarar inte av för hemska filmer. De läskiga scenerna sitter som fastetsade på näthinnan. Jag ångrar fortfarande att jag lät videouthyraren lura på mig Cape Fear för ca 15 år sedan. Jag satt som paralyserad i soffan med avstängt ljud. Dum som jag var fortsatte jag att titta. Fortfarande isar det i min kropp när jag tänker på hur hemsk jag tyckte filmen var. Jag älskar dina dagens barncitat! Jag försöker också hinna med att skriva ner mna döttras. I dag sa Maja 3 år: “Mamma, det känns i min kropp att jag tycker om dig.”
Lo: Hu ja! Jag har all sympati för de tankarna kring hemska filmer! Jag har för mig att jag såg Cape Fear på stor bioduk. Usch… Sedan såg jag några hemska David Lynch-filmer också. Usch!Barnen säger så mycket roliga grejer. Det gäller att försöka komma ihåg att skriva upp dem också. Jag har ju mitt klotterplank här som tur är. Så gulligt av Maja! Sådant värmer ett mammahjärta såklart :-)!
Vilka härliga kommentarer av dina barn! Det gäller att skriva upp de för guldkorna.Jag är ju själv deckarslukare av stora mått, både böcker o film. Men det finns en gräns, när det blir för makabert. Problemet är att man inte alltid vet i förväg hur man reagerade på en film. Jag minns en jag drömde mardrömmar efter, trots att det inte var särskilt makabert, bara starkt psykologiskt.Kram!
Lotten: Ja, det gäller att få ner guldkornen! Jag är glad för mitt virituella klotterlank här, annars är jag lite dålig på att anteckna. Nej, precis. Det kan vara vad som helst som man ältar om nätterna :-)! Kram!