Recension: 12 steg till ett skönare mammaliv av Ca

carinanunstedt.jpg

Låt mig säga följande först. Det är en riktigt svår genre som Carina Nunstedt ger sig in i med sin bok 12 steg till ett skönare mammaliv (Prisma, 2007). Vi lever olika familjeliv utifrån olika förutsättningar. Om man har ambitionen att skriva en modern mammabok i dag är det redan från början klart att man kommer att trampa på många tår. Många har fastnat redan när de kommer till den stylade omslagsbilden med den leende Carina i den vita soffan med sina två pojkar. Boken förtjänar dock att läsas med ett öppet sinne.

Mamalyx och mamapepp är en typiskt vokabulär för en läsare av tidningen Mama. Om man tycker mycket om tidningen, har man större chanser att tycka om boken. Symbiosen är stor på gott och på ont. Mamas omslagsmammor är närvarande i boken, liksom glammiga stjärnmammor som Madonna och Kate Moss. Framförallt är Mama Carina Nunstedts tredje bebis. Detta är en pratig bok som i mycket känns som utkast på datorn. Det är (haha) inom paranteser och det är svordomar i texten. Visst kan man vinna på ett mer spontant tilltal som gör boken lättläst, men jag hade föredragit en mer stramare produkt. Formgivningen är i gråskala och i rosa. Tanken är nog att det skall kännas lite poppigt och varmt, men slutintrycket blir lite trist

De 12 stegen till ett skönare mammaliv tas tillsammans med Nunstedt och tre av hennes väninnor. Boken bygger mycket på att de enskilda berättelserna förmår att engagera läsaren. Nunstedt läser jag av nyfikenhet, lite sensationslysten på grund av att hon är en offentlig person. De andra mammorna, Lotta, Lena och Ann förblir mer anonyma genom boken och deras berättelser förmår inte att gripa tag på samma sätt. Tanken med urvalet av mammor (en utbränd mamma och en ensamstående mamma som har levt i ekonomiska svårigheter) tyder på en viss bredd i anslaget, men huvudintrycket är ändå att det i slutändan blir en rätt enad front av mammaröster.

Här ligger förmodligen en av bokens största problem och knäckfråga. I genren ingår förmedling av en viss identifikation och igenkänning. Hur pass representativa är dessa mammor? Det är förmodligen betydligt lättare att känna igen sig som mamma med ett fritt arbete med tämligen goda inkomster i Stockholm, än som vårdbiträde i Haparanda. Det är ganska lätt att falla in i “det-är-ju-lätt-för-henne-att-säga”. Det är en bra lösning att dela lika på föräldradagarna för att främja jämställdheten menar Nunstedt. Motargumentet om att det inte går att gå ned i inkomst faller – för det är kanske bara att vänta med den där nya soffan några månader. Nja, det klingar lite dåligt på något sätt…

Sedan är det oundvikligt att man som läsare har sina egna “mammaglasögon” på sig. Vi har alla våra käpphästar och frågor som vi tycker är viktiga. Jag hoppar exempelvis högt inför en diskussion om alkohol där man försvarar att ta ett halvt glas vin under graviditeten eftersom lyckohormonerna som det ger mamman kompenserar eventuella biverkningar av vinet. Hu säger jag, men andra kanske nickar instämmande. Jag kan även bli lite trött på förklaringsmodellen att om mamma mår bra, så mår barnen bra. Det stämmer i mycket, men ibland liknar resonemanget en försvarsmekanism. Barn är anpassningsbara – både på gott och på ont.

Vad händer när man lägger ifrån sig boken? Har man fått nya tankar? Har man blivit inspirerad till nya infallsvinklar i föräldraskapet? Känner man igen sig? Har man blivit motiverad och peppad? Både ja och nej för min del. Schablonråd om att dejta mannen hemma vid köksbordet känns sådär, men det finns andra situationer som jag nickar instämmande till. Rådet att vi mammor skall vara snällare mot varandra och att vi skall ha respekt för de olika liv som vi lever är sympatiskt. Oavsett vilken soffa vi har i vardagsrummet är vi alla föräldrar och barn erbjuder ungefär samma utmaningar i de flesta miljöer. Dessutom tror jag att denna bok kan få andra läsare än de traditionella böckerna i genren och om fler sätter sig ned och reflekterar över sitt föräldraskap är inte det fel.

Sammantaget – en lättläst bok som ger fyra kvinnors erfarenheter kring familjelivet. Det är kanske ingen bok som ruskar om och får ens liv att ta en ny vändning, men det är ändå ett läsvärt tidsdokument med ett och annat bra vardagstips.

Fler recensioner: Ett bra liv

(Pressbild: Norstedts Förlagsgrupp – fotograf Li Söderberg)

signature

10 comments

  1. Intressant med recencion av boken. Jag hade ifs inte tänkt att köpa boken, och det låter kanske inte som att jag behöver ändra mig om det heller. Däremot gillar jag tidningen Mama, man får ju sålla lite men tycker att den ger en lite goodfeeling för mig. Men det var ju tidningen det.(Hjälp om vinet säger jag med. Och det där med att om föräldrarna mår bra så mår barnen också bra har jag reagerat på många gånger. Visst kan det ju som du också skriver vara så ofta men inte alltid. Känns som ett argument som vissa tar till vid nästan alltid samma ämne. Typ mamma måste jobba mkt för att må bra – då kommer också barnen må bra. Nåja, alla är vi olika.)Tack för recencionen.

  2. Kul med en recension, ska nog inte köpa boken. Det beror nog på att jag känner att jag kommer att ha svårt att identifiera mig med “karriärhets med småbarn”. Som jag då antar att boken kommer att ha en känsla av 🙂

  3. Har haft funderationer på ett köpa den där boken, gillar ju “hennes” tidskrifter, men jag håller liksom inte med om allt hennes”tänk”, passar absolut inte in i den bilden, nu verkar det bli för mycket av den varan, så jag kanske låter bli boken trots allt. Tusen TACK för en välskriven recension. kram

  4. Bra, intressant och välskriven recension! Nu behöver jag inte läsa boken för det känns som om jag skulle tycka likadant som du ungefär, när jag läser dina åsikter om den. Dessutom “växte jag ur” tidningen Mama för ett bra tag sedan. En fråga: Varifrån fick du boken, då du tidigare skrivit att du fått den som recensionsex? Recenserar du åt någon?Hälsningar,Anna

  5. Verkar ju rätt kass. Fast det du skriver i slutet. Att alla ska få leva sitt mammaliv. Det känns verkligen sympatiskt. För det här med att vara mamma verkar ju vara det mest laddade ämnet i universum med så många fel och så många rätt. Skulle vara rätt skönt om fler accepterade att man är olika.Vad gäller vinet känner jag så här. Jag har ingen aning om hur illa det är med ett glas vin då och då under en graviditet. Inte så många andra vet det heller. Och det faktum att vi inte vet det är egentligen en jämställdshetsfråga. För det är alltid bättre att vara på säkra sidan, dvs den tråkiga sidan. Därför ska kvinnor inte bara stå över alkohol. Även opastoriserade ostar (vilket i princip ingen ost är vilket få vet vilket gör att man inte äter någon ost som är mjukare än Grevé), insjöfiskar, sushi, inälvsmat – typ allt utom pölsa. Bara för att det inte forskats på området mer än en och annan B-uppsats. So what – just women. De ska väl vara glada för att de är gravida….

  6. Har tänkt läsa den och efter att ha läst dina ord ska det bli lite extra intressant att bilda sig en egen uppfattning. Alltid kul med bra skrivna recensioner. Tack.

  7. LoX: Den har sina förtjänster, men jag är som synes inte helt såld. En lightbok om man känner sig hågad för en sådan!Thea: Jag läser också Mama – såklart! Jag vet inte om jag har förändrats eller om det är tidningen, men lite av sitt sting har den tappat på sista tiden. Vi har alla våra mammahangups som sagt och det krockar ibland!Jess: Man tackar! Hoppas att även du har haft en fin helg!Helena: Det finns säkerligen något för alla i boken, men visst är det ändå fokus på karriärmammor. En läsvärd bok i lightgenren, men som synes har jag mina kritiska invändningar.Pia: Roligt att du tyckte om recensionen. Man får aldrig glömma att det är en smaksak dock! Alla läser vi utifrån våra egna utgångspunkter och vi kan få olika läsupplevelser. KramAnna: En mammas dag får en del recensionsexemplar av aktuella böcker, så jag recenserar böcker åt er kära läsare :-)! Jag tycker sedan gammalt att det är en rolig genre och det kommer fler recensioner framöver!Idépappan: Ja, visst är det så! Och det är tydligt i boken att det även hos dessa kvinnor finns ett stort behov av att skriva mot en idealbild av den goda modern. Frågan är kanske vem det är som upprätthåller den bild som så många känner att de måste förhålla sig till. Vem är denna norm? Vet inte!Helen: Precis så är det ju med böcker – alla har sin egen uppfattning och läsupplevelse. Hoppas att du tycker att boken är kul!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *