Det var en gång en liten Tyrannosaurus Rex som inte ville gå till sin dinosaurieförskola. Han hette Tika och bodde i en grotta med sin syster Nanoo och sin mamma och pappa. – Jag vill inte gå till förskolan! sa Tika, medans systern Nanoo stod och hoppade i grottöppningen ivrig att komma iväg. – Men Tika, det finns ingenting att vara rädd för, säger T-rex-mamman. Och tänk på din kompis som står och väntar på dig. Och tänk på allt gott Torosauruskött som fröknarna har fixat till fredagsmyset. – Jag vill inte gå till förskolan! sa Tika i alla fall. – Men tänk på alla nya dinosaurieljud som du kan lära dig, sa mamman. Du kan ju redan T och I som den allra största T-rexen i hela dalen. – Jag vill inte gå till förskolan! sa Tika i alla fall. – Men kan du inte hämta en av dina stenar som du samlar på, så kan jag ladda den med pussar? sa mamman.
– Det har jag faktiskt slutat med för länge sedan, mamma! Det räcker med att du pussar mig nu. Både Tika och Henrik kom i väg. Även en Tyrannosaurus kan vara lite rädd ibland.
Så gulligt skrivet!Jag satt och log för mig själv när jag läste.
Härligt! Och så underbart när barnen plötsligt blir för stora för de egenheter de har hållt på med…
En annan dinosauriemor: Det gäller att ha fantasi och man blir så duktig på dinonamn ;-)Avgrundsdjup: Precis. Stora karlen ju 🙂