Vackert

annao-copy.jpg

Dagens postskörd innehöll bland annat Elle Interiör. Jag är förtjust i den tidningen av flera anledningar. De tar bland annat mycket väl hand om sina trogna prenumeranter. När man förnyar, brukar man få en present och i varje nummer kör de klubb Elle Interiör där man erbjuds en aktuell produkt till rabatterat pris. Det gillar jag. I går fick jag en avi från en annan tidning som vräker ut gåvor till otrogna on-off-prenumeranter. Jag förväntades bara snällt betala in min årsavgift. Det känns lite trist. Man tjänar alltid på att vara generös mot trogna kunder.

Denna månad är det ett överkast från AnnaO i klubben. Och jag blir så där till mig i trasorna som jag blir ibland (och när det är en rabatt inkluderad blir jag ännu mer intresserad). Det är så vackert! Det är ett frodigt mönster som en Frankofil som jag känner starkt för. Sedan kommer abret. Är detta indiska handbroderade överkast verkligen jag? Kommer jag att leva med det i många långa år framöver?

Det är alltid den där inre dragkampen mellan de starka uttrycken och de lugnare. Nu kör jag (för här är det nästan uteslutande jag som inreder) med en lugn bas och starka accenter i form av exempelvis kuddar. Och i ett sådant perspektiv skulle det där överkastet fungera fint. Jag får se till att följa mina egna råd à la Josef  om att det som man tycker om, alltid passar ihop. Jag klurar vidare!

Vackra bilder av Per Ranugn för AnnaO.

signature

9 comments

  1. Jag håller helt med gällande prenumerationer och har upprört mig många gånger tidigare. Varför ska nya prenumeranter få gåvor och bra priserbjudanden medans trogna läsare precis som du säger, bara förväntas förnya? Inte konstigt att många (inklusive mig själv) sätter i system att bryta prenumerationer lite då och då.//M

  2. Minks: Min mamma är likadan 😉 Buhu. Dåliga väskor och fula filtar klarar jag mig utan, men gärna fina designgrejer som kökshanddukar och annat skoj. Jag orkar inte riktigt vara otrogen. Men man borde nog 🙂

  3. Hej igen, jag håller helt med om att gåvorna ofta är av högsta ointresse men när de bjöd upp till dans med en kökshandduk från Marimekko och brickor från Sandbergs kunde jag inte tacka nej :)//M

  4. Hej, jag håller helt med dig om att trogna prenumeranter borde belönas mer än vad de (vi) gör i dagsläget. Medan jag väntar på ett systemskifte har jag – tyvärr – blivit en sådan där hop on – hop off-prenumerant jag också. På vissa tidningar, en del är jag ständigt trogen. Man kan ju också vända det till sin fördel, svärmor prenumererar alltid på Allt om trädgård under det varmare halvåret och någon hälso- eller restidning under vinterhalvåret. Då är det ju inte så dumt med “otroheten”. 🙂

  5. Minks: I hear you 🙂 Jag fick hålla ordentligt i mina fingrar när en bokklubb – tidigare kungar bland plastiga väskor och andra gräsligheter – lockade med två Aaltovasar. Men jag var ståndaktig – den gången 😉

    Cecilia: Ja, inte är det konstigt att folk gör det heller med tanke på vad man får! Nu är det ju riktigt fina gåvor som gäller. Din svärmor är helt klart något på spåret där, men jag är nog för mycket tidskriftsnörd för att det skall funka. Jag blir stressad om jag inte får tidningarna i lådan i tid 😉

  6. ohhh precis samma tanke har jag haft hela dagen! MMMMmmmm…det där överkastet i Elle…kanske det svarta? Men kommer jag tycka om det i evighet? Mmmmm….roligt med en annan med precis samma tanke!jag skulle vilja klämma lite på den innan jag bestämmer mig, se om det känns billigt och så…Men det lutar åt;vill ha!

  7. Härliga bilder, jag gillar uttrycket i dem, men det är som du skrev att man ska leva med färgerna länge…. Jag går mycket på vitt vitt, men har nu röda soffor, det är praktiskt men jag saknar det vita. Kör ochså annars på accentfärger, grönt blått rött. Bilderna såg ombonade ut!

  8. Charlotta: Där ser man 🙂 Jag har inte riktigt bestämt mig ännu. Jag skall ju inreda ett helt nytt sovrum och velar mellan utsmyckade tapeter och neutraler i rummet eller tvärtom. Den som lever får se!Helena: Ja, det är den stora frågan det… Jag tycker mycket om, men frågan är om jag kan leva med det. Stora I-landsproblem 😉

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *