Brädor och köksstommar

hus11.jpg

I går åkte vi ut en kort stund till huset för att bekräfta att kalkstenen var framme. Den var inte bara framme, utan även monterad i fönsternischerna. Och för första gången fick jag en sådan där klump i magen när det gäller huset. De polerade brädorna från Borghamns kalkstensbrott är så vackra och kommer att bli pricken över i. Det var dock några brädor som avvek ganska mycket från de övriga. De var monterade på två olika fönsterrader uppe i det stora allrummet. Mitt symmetriska sinne hade föredragit dem tillsammans eller som solitärer i rum med bara ett fönster. Och nu är det för sent att ändra. Det går att bryta loss dem med stämjärn men risken är stor att de spricker då. Det där tänker Du inte på sedan, säger make och snickare såklart. När alla blomkrukor och lampor kommer på. Joho, det kommer jag visst att göra – typ resten av mitt liv. Och jag grämer mig något alldeles väldigt mycket att vi inte åkte ut tidigare för att vara med vid monteringen. Men det är bara att gråta en skvätt och gå vidare ;). Det är självklart inte hela världen. Kalksten är ett levande material som skiftar. Det är ju därför jag vill ha det i huset. Men ändå – buhu. Nu lämnar vi den frågan och går vidare.

hus21.jpg

Det här är våra blivande husdjur. Jag är allergisk, så allt tal om lurviga ting stannar vid en utopi. Barnen räknar trilobiter i vårt trapphus och får nu några alldeles egna skönheter på nära håll.

hus41.jpg

Och köket hade börjat monterats så där helt plötsligt! Vi har ett kök från Myresjöhus leverantör HTH. Luckorna är som synes vita med en massiv ekkant runt. Och under skivan skymtar min Virrvarr.

hus61.jpgHär syns fläktuttag över spisen samt uttag i skåpet för mikro och ugn.hus51.jpgDet blir golvsockel och täcksockel upp till tak i ek.hus31.jpg

Här syns uttag i skåp för kyl och frys samt vårt skafferi. Vi var i huset i tio minuter innan snickaren åkte hem för dagen, så det blev många intryck på en gång. Det går nästan lite för fort nu. Först långsamt, sedan snabbt, snabbt. För som lekman fokuserar man ju framförallt på de visuella tingen som gör det hela till ett hus. Snart är det bara två månader kvar till inflyttning!

Och ta mig tusan – det känns alltid lite bättre när man har fått älta och gnälla lite! En bump på roaden blev det för mitt inre kontrollfreak, men det kanske hör till. Om inte annat för att påminna om att livet ibland är alldeles virrvarrigt – typ :).

signature

23 comments

  1. Det där köket kommer att bli riktigt mysigt tror jag.Grått är en favoritfärg som är så bra att inreda kring då alla andra färger passar till. Det ska bli kul att följa fortsättningen av husbygget. Om era känslor följer “husbyggarnormen” kommer det om en månad att kännas som en EVIGHET till det är färdigt. 🙂 Peppning finns då att få i stora mängder.KramMaria

  2. Köket ser ut att bli så läckert 🙂 Gillar kontrasten mot träet. Själva väntar vi på ett kök från Ballingslöv. Vit Line med samma mörka virrvarr till, alu-grepplister och alusockel.

  3. Hej! Ville bara säga att jag sååå känner igen den känslan som du har när du tänker på färgskillnaden på kalkstenen.=) Men nånstans på vägen dyker det alltid upp såna saker som inte gick att förutse… Och som din man sa så “glömmer” man det faktiskt efter en stund när man ser hur bra allt faktiskt blev ändå! Men det är retligt där och då…

  4. Förstår precis hur du känner med fönsterbrädorna. Jag är likadan! Någon annan hade troligtvis inte reflekterat över asymmetrin, men för mig så ser jag INGET annat än felet. Men jag tror faktiskt att din man har rätt egentligen….HTH-köket är verkligen jättefint! Jag har själv valt något snarlikt från Vedum; vita luckor med ekkant och gråbänkskiva till det. PS. Love your blog! DS.Kram //Charlotta. (också kontrollfreak med virrvarr-hjärna)

  5. Maria: Jag kan tänka mig att frustrationen tilltar i takt med att huset börjar bli klart. Det låter betryggande med pepp då, för det kan nog behövas :). Kram

    Cecilia: Köket var en stor knäckfråga för min del. Jag lutade egentligen åt ett mer traditionellt stuk med profilerade luckor. Men det är ack så opraktiskt vet jag ju i vårt nuvarande kök. Vitt hade jag tänkt, men med lite värme. Jag sneglade en del på Marbodals Torö av Gunilla Allard. Vårt luckval var lite av “känna-i-magen” nere på HTH i Jönköping i december förra året. Nu blir det ett praktiskt kök som kommer att kontrastera snyggt mot spegeldörrar och mer profilerade lister. Det blir ack så spännande att se allt live sedan, eller hur?! Kul med ert kök!

    Sofia: Aj aj, mamma W. Jag har alltid sagt till barnen att vi har trilobiter i trappan. Bläckfisk it is verkar det som ja :). Tack för upplysningen!

    Ulrika: Haha! Skönt att vi är flera ;). Jo, klart att man inte kommer att klura på de där brädorna varje vaken sekund sedan, men just nu är det mycket “tänk om” och lite allmän bitterhet. Men det går nog över med tiden får vi tro :).

    Charlotta: Ack ja… Jag har alltid varit sådan tyvärr. Jag ser den där lilla pyttedetaljen som ingen annan ser och fokuserar på den istället för allt det andra. Och ödet sade ännu en gång – nix inte koll på allt – utan variationer istället – typ. Och man får lära så länge man lever och vara ödmjuk inför trilobiternas (eller bläckfiskskalens) makt ;). Tack – vad glad jag blir! Kram

  6. Som du säger – det är bara att bryta ihop och gå vidare 😉 Ibland blir man bara så förvånad att andra inte ser samma sak som man själv ser. Men för vissa är en sten en sten, för andra är alla stenar en egen värld. Och fönsterbrädor… Lita på maken, det blir bra även om jag förstår dig. I vår förra lägenhet hade vi frostat glas mellan köket och tvättstugan och den ena rutan var monterad med det matta inåt, medan övriga rutor hade den glatta sidan inåt. Jag såg under lång tid inte mitt fina kök, bara den felmonterade glasrutan. Kram

  7. Sofia: Visst är det så! Jag kan ju inte riktigt begripa att vår duktiga snickare inte reagerade när han monterade kalkstenen. När vi beställde stenen sade de på stenfirman att denna variant av kalksten inte hade speciellt många variationer, utan att det var ungefär liknande bitar man fick. Jo, tjena moss. Men precis som du klokt säger – sten som sten för vissa. Och jag ogillar de där naglarna i ögat som avvikelserna blir – precis som ditt fönster. Jag har blivit bättre på det, men har tämligen långt kvar. Skönt att få älta lite. Jag behövde nog det i dag ;). Kram

  8. Älskar din virrvarrköksbänk (härligt ord…)! Kramade en provbit på byggvaruhuset i helgen. “När vi renoverar kök…”, sa jag och stirrade på David så att han fattade att det inte var värt att ens diskutera någon annan köksbänk med mig.

  9. Men det är ju just det om är det fantastiska med kalkstenen att den inte kan vara symmetriskt. Det är ju ett naturmaterial. Hade ni valt diabas hade det dock inte synts på samma sätt. Ortoceratiterna är ju jättefina. Jag älskar våra som vi har framför öppna spisen och på spiselkransarna (fast vår kalksten är röd och från Kinnekulle)

  10. Anna: Även jag är mycket förtjust i klassiska virrvarret som synes :). Här var det maken som absolut ville ha laminat till köksbänken och då var det Virrvarr eller inget alls kände jag. HTH hade egentligen inte den bänkskivan i utbudet, men det gick att ordna fram ändå. Så alla är nöjda och glada.Marie: Jo, visst är det så. Jag tar till mig av dina ord. Här kände jag att det var uppenbart att vissa bänkar var utskurna ur samma stenbit, men visst – en del av charmen är absolut att det är ett levande material. Diabas? Inget som jag känner till. Nu gäller det att fokusera på de vackra bänkarna och de naturliga variationerna :)!

  11. Känner igen mig vad gäller fönsterbrädorna… Men efter ett tag inser man att det inte hjälper hur mycket man än grämer sig, och förhoppningsvis “glömmer” man det sen.Det såg hur som helst jättefint ut!

  12. Va fint det ser ut! Toppenfin kalksten, gillar det där mörka. Men jag förstår att du är irriterad på monteringen. Får man säga “typiskt karlar”? 🙂

  13. Mrs b: Jo, så är det ju såklart! Jag är lite sådan – jag ältar intensivt och sedan inlemmar jag det jag har grämt mig över i en ny förklaringsmodell för mig själv av typen “kalksten är ett naturmaterial med levande struktur” ;). Så jag stannar oftast inte i ältandet – som tur är!Görel: Jag brukar inte säga det, men i detta fall känns det lite befogat ändå 😉 Kalkstenen ger mycket karaktär till rummen och det var ju precis det jag var ute efter. Så slutet blir nog gott ändå. Jag vill samtidigt passa på och tacka för din insiktsfulla kommentar om utebelysningen som fick mig att tänka ett varv till. Tack!

  14. GUDARS vad snyggt med Virrvarr-bänken! Vi hade vit Virrvarr i vårt förra kök – som jag saknar alldeles förfärligt; buhu. Oemotståndlig klassiker. Förstår att du stör dig på kalkstensfadäsen. Är själv millimetermänniska – på gott och ont 🙂

  15. Vad spännande det ska bli att få se ert kök färdigt… kan ju inte bli annat än snyggt med virrvarr bänkskivor! Tack för trevlig läsning i din blogg!/Anna

  16. Hej! Följer din blogg varje dag och tycker den är kanon! Jag måste bara fråga om ditt nya fina kök, vad blir det över bänkskivan? Kakel eller…? Vi håller också på med nytt kök i ek med samma fina bänkskiva, men tvekar mellan kakel (vilken färg..?) eller glas.. inte lätt att välja! Hur gör ni? Lycka till med resten av huset, ska bli spännande att se fortsättningen.

  17. Anna: Det värsta har gått över gällande kalkstenen – innan jag ser eländet igen i huset då ;). Maken har varit ute och tittat och försäkrar att allt ser finemang ut. Och det gör det ju säkert. De där millimetrarna blev några centimetrar här och det blev jobbigt ett tag. Virrvarr är en älskad klassiker. Maken ville absolut ha laminat och då var det ingen tvekan för min del!Anna: Kul att Du gillar! Ja, det blir väldigt spännande. Vi har bara sett ett provkök på utställningen på HTH, men detta är ju något annat det. Tänk när man står där och lagar mat. En märklig tanke just nu som sedan skall bli vardag!Madeleine: Åh tack! Vad glad jag blir! Spännande med ert kök! Visst är det en fin bänkskiva. Vi kommer att ha vitt standardkakel från Höganäs Arkitektserie i mått 10 gånger 10. När det gäller sådana fasta detaljer tänker jag standard, standard. Jag vill ha klassiska grejer där och satsar på att ge pricken över i med andra detaljer i hemmet. Med en lugn bas, kan man snabbt tillföra saker. Glas var inte aktuellt i vårt kök, men det är något som många verkar sätta in just nu. Lycka till med köksvalen!

  18. Jag förstår precis vad du menar med det där med kalkstenen, lika petig är jag. Själv ångrar jag att vi inte öppnade plånboken lite extra och la till så att vi fick kalksten i fönstren istället för för ljus marmor med brunbeiga inslag. Men någonstans måste man väl hejda sig. Härligt att du valde virrvarr till skivan själv har jag virrvarr på dörren 🙂

  19. Anna-Karin: Maken ringde hem och berättade att Henrik var jätteglad över sin “trilobit” på brädan i sitt rum. De hade varit ute en sväng vid huset i morse och kollat in grävmaskinerna på tomten bredvid på väg till förskolan. Liiiiite bättre kändes det då några sekunder ;). Ja du, gränser finns det många. Om man lägger mycket pengar på något, så får man välja bort något annat. En virrvarrsdörr – coolt :)!

  20. Helena: Ja, det skall bli spännande att se allt på plats som hittills bara varit pappersprodukter. Målaren sätter förmodligen igång på fredag. Nu händer det mycket på en gång. Och nu har jag nog nästan accepterat kalkstensläget. Min pappa förklarade lite hur de tog upp stenen och liksom “hyvlade” av bitar från den. Då känns det skönt att tänka på våra brädor och kommande entrégolv som en del av en större helhet. Man kan nästan förklara vad som helst för sig själv när det behövs :).

  21. Jag tycker att det känns lite overkligt att ert hus redan ser så riktigt ut. Kan inte ens förställa mig hur det känns för er. Snyggt blir det i alla fall.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *