Jag känner mig som en urvriden disktrasa som kör en Bambi på hal is. Det känns som evigheter sedan jag arbetade med bloggen på riktigt. Så hiskeligt länge sedan är det väl inte egentligen, men det känns sannerligen så. Och istället för att sitta och vänta in inspirationen är det väl bara att kasta sig ut där igen. För flytet finns ju där – någonstans. Mitt bland en fin produktnyhet, en Weronic:ig sak, en kul kändisbild, en bra bok, en snygg klänning (japp, den satt faktiskt som ett smäck!), en ny DVD:box, en debatt som engagerar eller vad det nu är som nu flimrar förbi. Jag kan blogga – jag är inte rädd – typ ;).
Nu är min fina Frugtlygte som Kaare Klint designade 1944 för Le Klint på plats i huset. Det är en av mina absoluta favoritlampor och det känns väldigt roligt att den äntligen hänger från ett av våra tak. Jag tycker mycket om det vikta hantverket och det skira ljuset som från en klassisk lykta. Det är något alldeles speciellt med de där sakerna som man har tänkt på länge.
Fotografier: Weronica – En mammas dag
Så kul! Lampan ser jättefin ut.Härhemma står nån slags julmakeover på tapeten… 🙂
Göerl: Just ja, det är ju jul snart också! Jag är långt efter min tid och lever lite i ett vaccum för stunden. Att adventsljusstakarna skall upp snart känns – tja lite lätt overkligt. Men några enar har jag i alla fall 🙂
Den lampan är så supersnygg!
Kan du inte ta en bild och visa hur det blev med lampan? Jag skulle så gärna vilja ha en av deras lampor själv, och maken också, men vi kan inte välja vilken modell…..Lyxproblem!
Vilken fin lampa, verkligen snygg! Var sitter den i för rum? Kul att du är på bena igen, inspirationen kommer nog snart! 🙂 kram
Vera: Jo men visst – en modern klassiker, som ändå inte syns överallt. Jag tycker massor om den!Elisabeth: Lampan hänger iofs i taket på bilden, men jag kan kanske köra en översiktsbild av rummet också. Jag trodde att jag glatt skulle fotografera alla skrymslen och vrår när vi väl var på plats här, men nu känns det inte riktigt så – ännu i alla fall 🙂 . Jag får återkomma med en bild på hela rummet när ljuset är med mig. Jag gillar den klassiska fruktlyktan mycket. Le Klint har många fina lampor, men den här är min favorit. Svårast är storlekar. Vi köpte en mellanvariant för att testa med och med tanke på att kanske ha den i ryggåstaket på övre våningen till att börja med. Där hade den sett väldigt pyttig ut. Nu blev det i nedre vardagsrum som var min grundtanke från början.Helena: Ja, visst är den fin! Den sitter nästan mitt i det nedre stora rummet som en lysande lykta. Jag får återkomma med bilder av hela rummet sedan.
Hej – kul att du är tillbaka och hoppas du får vara frisk nu – länge!
Den är verkligen så snygg! Jag tror den hade trivts hemma hos mig med, eller jag hade trivts med den 😉
Det är så skönt att du är tillbaka! Jag har haft en formsvacka med bloggen den senaste veckan men lusten återvände när du gjorde dig hörd igen. Du kan blogga, det kan du vara helt säker på 😉