Uppmärksamhet

tisdagstemauppmarksamhet.jpg

Min älskade lilla flicka. Det är mycket nu. Känslorna sitter utanpå kroppen. Det går upp och det går ned. Vi hänger inte med i svängarna. Det blir många konflikter på alla plan. Min fina fina lilla flicka. Lerigast av alla på skolgården springer Du emot mig när jag öppnar mina armar. All energi går åt till att försöka leda genom alla skär som finns därute. Att alltid försöka se Dig mitt i stormens öga. Att alltid sluta dagen med “Godnatt, sov så gott så ses vi i morgon igen. Mamma älskar Dig”. Att mitt ibland pappren på skolan, se Dig för den Du är. Du är begåvad, envis, stark och orädd. Du står alltid på Dig. Du vågar alltid. Du hävdar alltid Din rätt. Och ibland kommer lugnet. När Du blir liten och kommer nära. När vi bara finns där. Tillsammans. Alltid. Du och jag. Älskade lilla flicka.

Tisdagstema: Uppmärksamhet.

signature

41 comments

  1. Vilket underbart foto! och vackert skrivet. Påminde mig om när min kille var liten och varje kväll måste nattas med ramsan “God natt, sov gott, vi ses i morron, mu, jag älskar dig, puss!” Nu är han så stor så han skulle antagligen idiotförklara mig om jag sa samma sak. Dom blir stora fort!

  2. Så enormt vackert skrivet och den underbar vackra bilden därtill. Varm och intensiv prosa som får håret på armarna att resa sig. Mycket fint!! //Kram Märit

  3. Men jösses så fint du skriver, jag blir alldeles tårögd. Kanske speciellt mkt för att min dotter är så också just nu. 6 1/2 år är hon & mycket är jobbigt i & för henne just nu. Kriser & lycka & allt blanadt helt hysteriskt. Hur gammal är din dotter?Läser din blogg dagligen- den är så bra 🙂 & ert nya hem ser så himla fint ut. Kram

  4. Vad fint du skriver! Och jag minns det så väl, 6-7 års åldern är speciell. Det kallas inte lillatonåren för intet.Idag har jag en tjej som fyller 11 år nästa gång, och nu är det verkligen hormoner på gång. Återigen en fas med mycket tårar, kramar. Se mig Hör mig. Jag ser och hör allt vad jag kan!/M

  5. Så sant, så sant. Vår lilla dam fyller 11 år i mars och vi har passerat en del olika faser. Stor lycka förra veckan när provet på multiplikationstabellerna var avklarat “här ser ni tjejen med alla rätt”! Dagen före provet var det gråt och skrik “jag kan ingenting och kommer aldrig att kunna lära mig tabellerna”. Upp och ner och ner och upp:-)

  6. Så vackert skrivet Weronica!Och vilken fin bild.6-årsåldern är speciell. Mycket speciell. Det är många konflikter som måste gås igenom. Både för 6-åringen och för föräldrarna. Har alltid sagt att just den åldern är den jobbigaste. Så har det varit för mina barn. Tonåren har varit en liten vindpust om man jämför med de stormiga 6-årsåren.Men ur allt kommer en liten trygg 7-åring.Som vet hur det funkar här i världen.Det är skönt att veta.

  7. Väldigt vackert skrivet, och så stark igenkänning. Jag har också en 6-årig liten plutt som ska pressas in i det stora, stora skolsystemet… Och jag säger exakt samma ramsa som du om kvällen.

  8. Underbart vackert skrivet, du har verkligen fångat essensen i den lilla människan. Sniff* det är inte alltid lätt att vara barn!

  9. En underbar bild och en underbar text! Dina fina ord ger mig en fantastiskt känsla av att vi mammor till alla dessa underbara barn, döttrar som söner, stora som små, tycks vara utrustade med samma vilja och möjlighet att älska. Älska innerligt och för evigt. Våra barn är vår största skatt.Ha en bra dag!/Tina

  10. Du kan verkligen konsten att sätta ord på känslor – otroligt fint skrivet! Jag hoppas att du samlar alla dina texter i någon fin bok så du dels själv kan titta på dem ibland och fyllas av stolthet och nostalgi, dels ge barnen texterna du skrivit om dem. Det är guldkorn du inte får tappa bort!!

  11. HejOch jag bara gråterMin lilla fina tjeja har också jobbigt nu..finast i världen men tycker inte det självMycket tankar och frågoren lillebror som skriker mest hela dagarna..Visst älskar man så man får svårt att andas?Jag älskar din blogg

  12. Åh vad jag saknar tiden med dina inlägg om dina barn i cypervärlden där vi träffades först! Ja livet med våra 7 åringar är både spännande och tålamodsprövande…Qramar till er!/Sonja

  13. Vad fint skrivet, det grep tag i mig- för det är ju så det är !! De är små och de är stora och de är jobbiga och man älskar dem över allt annat!

  14. Oj, det där gick rakt in i hjärteroten, blir alldeles tårögd här…Vet inte varför det berör mig så starkt, kanske för att jag har en 6årig tjej själv =)/Helena i Uppsala

  15. Läser din blogg varje dag från andra sidan atlanten och i idag fick jag tårar i ögonen, så fint du skrev om din dotter..

  16. Jag har en likadan sjuåring,v och visst känner man igen det. Både hos henne och det som svallar över från kompisarna på henne. Men de mysiga stunderna finns ju också där. Hon är så fin med vår bebis nu, också, även om det säkert frestar på att bli storasyster igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *