En blåsig och trött måndag gäller det att inte tänka utan bara göra. Ett steg i taget. Den ena foten framför den andra. Att traska på. Ändå. För jag vill inte bli den där säckiga apan igen. En stor vinst med skogen är hållningen. Att sträcka på sig ordentligt är undervärderat som allmän “Feelgood-about-yourself”. För jag har en tendens att sagga ihop. Och det mår jag icke väl av. Så sträck på dig och in i skogen med dig! Basta :)!
Human Skeleton Compared with That of a Gorilla från Allposters.
Drabbades faktist av en längtan att ta en ensam rask promenad i skogen igår (vi bor precis intill), och just känslan av att sträcka på ryggen och ta ut stegen var så skön. Efter 5 kilometers-rundan bestämde jag mig för att detta hädanefter skall bliva min melodi, sisådär tre gånger i veckan! HälsningarAnna I.PS. Vilket härligt arbetsrum du har fått! Själv har jag inrett en liten arbetsvrå i övre hallen, piffad med mina små favoritelefanter! Drömmer om en bestlite också…
MMmmm skickar du motivationen hit bort med eller? Jag behöver desperat den där promenaden och idag ska jag börja, men jag väntar till skymmningen kommer då syns jag mindre;) Kram M
Om det inte vore för det där arbetet som upptog hela dagarna och kolsvart om kvällarna skulle jag absolut göra detsamma. Heja heja att dagarna blir längre. Sista januari är solen upp en timma längre än 1/1. I like!/M
Anna: Härligt! Här blir det ca 2,5 km och än så länge går jag ett varv i mycket rask takt. Jag skulle nog kunna gå längre – lite nackdelen med ett spår som mentalt börjar och slutar någonstans. I vår siktar jag på att gå två rundor ibland, men denna gång skall jag skynda lite långsamt och tänka på lång sikt – typ resten av livet. Försöka duger :)! Vad roligt med en egen vrå! Och elefantpiff låter fint det.Mia: Det är bara att titta på bilden då 😉 Skämt åsido – sträck på ryggen och känn klippet i steget! Vi får peppa varandra! KramMinks: Ja, lite ljus blir inte helt fel det. Jag kan ju gå under dagsljus nu och det är ett privilegium – men likväl måste man släpa sig runt den där rundan :). Heja oss!
jag är där du är, men fortfarande den säckiga apan.. orkar inte sträcka idag.. xx
Skogen låter underbart! Blir så glad att höra att någon vill gå till skogen för att må bra istället för att lägga ut pengar för att springa på ett band inomhus i ett skyltfönster… Men alla bäckar leder till en stor å som sagt… Man kanske skall öppna ett utohusgym i skogen?
Vilken rolig bild, den kännetecknar verkligen hur man känner sig – och säkert ser ut – ibland.Jag har förmånen att kunna promenera till och från jobbet, vilket blir strax under 5 km totalt. Det gör att samvetet inte behöver gnaga så förfärligt efter middagsintaget, rundan är redan gjord. Men ibland kan det bli en stund på gymmet tillsammans med en väninna – det är skönt när man känner att man använt musklerna i överkroppen också!!Och vad du är produktiv med bloggar!! Verkligen inspirerande.
Att promenera är underbart, men inte alltid att komma iväg ;)Jag går efter åkervägar och gillar det öppna läget, tror jag skulle känna mig skrajare i skogen.Kul bild!