Poff igen

En sådan där utpoffad bubbelplast igen. Ledsen. Och arg. När det gäller ens barn sitter känslorna utanpå kroppen. Och med detta i bagaget reagerar jag instinktivt med ryggmärgen. Kanske ännu mer än vad jag skulle ha gjort annars. För det är viktigt att lyssna in barnet och dess perspektiv och inte bara komma inklampande med sin egen tolkning av saker och ting. För ibland kanske det är värre för en själv än för dem. För att man är olika personligheter som hanterar saker på olika sätt.  Men ändå. Jag blir så ledsen. Och arg. För det är så det brukar gå till. Att invagga någon i falsk säkerhet. Att lova något. Att få någon att tro att denne betyder något. Och sedan ritsch rycker man undan mattan. Mamma, hon sa att jag skulle blunda, men jag kikade ändå fram mellan fingrarna.  De skulle göra en rolig fest bara för mig. Annas kalas ute. Drick, sa hon, men jag såg att det var lera i muggen. Och så hade hon hämtat tvål. Sedan fick hon säga förlåt i samlingen.  Bara sådär, lite före starke mannen. Vi har inte fått veta något. Nu vill jag veta och kolla vad som har hänt. Det händer grejer i skolan såklart. Hela tiden. Konflikter. Ilska. Kastade grejer. Med mera. Men att höra en berättelse om den där mattan som rycks undan. Det skär i hjärtat. Jag vill inte att det skall hända mina barn. Inte att de står där och får den äckliga muggen. Inte att de räcker den där äckliga muggen till någon annan. Inte att de står och tittar på utan att göra något. Detta himla spel. Min lilla flicka.

Lördag: När jag slår på datorn är min första tanke att jag kanske skall ta bort inlägget. Det kanske blev för personligt denna gång. För utlämnande. För mycket skrivet i känslostorm. Men samtidigt – rubriken på det jag skriver under är En mammas dag. Det är allt detta i kombination med allt det vackra som jag skriver om. Det är lermuggen och den snygga kudden – samtidigt. Och kan det göra någon skillnad så får det stå kvar. Kan det få någon att tänka eller att känna igen sig så får det stå där. För det är så att vara mamma. Det är allt möjligt. Högt och lågt. Samtidigt. Och mitt i allt kärleken till barnen. Jag hoppas att min dotter fortfarande är så liten så att hon inte ser på situationen som jag gör med mina vuxenögon. Jag var inte där. Jag vet inte vad som hände. Jag fick bara ett litet utsnitt av en berättelse. Flickan fick sitta och skämmas i samlingen och be om ursäkt. Det var rätt åt henne, säger dottern. Och det var det ju på sitt sätt. Så jag tror att vi ser olika. Och jag vill inte göra stort. För jag vet hur det känns att sitta där och få massor av frågor om sådant man kanske inte vill prata om. Man vill tänka på det positiva och inte älta annat. Och det kanske inte var så stort. Det kanske bara var då. Det kanske var något som gick galet. Men jag vill ju ändå skona så mycket som möjligt. Just detta ritsch är så grymt oavsett hur man tolkar situationen och vad som har föregått händelsen. Alla kan inte bli bästa vänner. Men man måste ändå ha respekt för varandra.

Lördag eftermiddag: Tack för alla tankar. När man är mitt i ett känslomässigt skeende är det inte alltid så lätt att se klart. Förhoppningsvis lättar det hela när fler bitar faller på plats. För i grunden beundrar jag min dotter. Hon är otroligt stark, envis och väldigt osmidig. Hon hävdar alltid sin rätt att vara med. Hon är totalt orädd för att kasta sig in i saker och ting. Hon ringer och styr med människor som hon knappt känner. Hon armbågar sig fram i livet. Hon är i mångt och mycket fortfarande ett litet aningslöst barn som tror det bästa om andra och att allt hela tiden skall vara rättvist. För så är det ju inte riktigt. Jag var inte alls som hon när jag var liten. Det gäller att komma ihåg det.

signature

29 comments

  1. Usch och fy! Förstår precis hur du menar, man är så sårbar när det gäller barnen, och det är väl meningen, så att man kan skydda dem från det onda. Stå på dig, ta reda på vad som hänt, men blås inte upp det för stort, det kanske bara var “oskyldigt skoj” som gick snett.kram

  2. Nä usch va hemska barn kan vara mot varandra. Som vuxen baxnar man när man hör hur barn är mot varandra men tänk ändå att deras värld är så mycket mindre än vår att saker och ting oftast inte är så “hemska” som de låter. Såklart ska du gå till botten med detta och framför allt så ska du kräva att du blir informerad om något händer.Krama din dotter och säg åt henne att inte ta skit.KramNina

  3. Vad tråkigt att höra! Jag blir så förbannad rent ut sagt. Man önskar man kunde finnas där hela tiden och hålla koll, men det är ju omöjligt. Att andras evinnerliga olycka måste tas ut på andra i all oändlighet. Man blir så less och så arg! Man kan också inte annat än önska att alla lärare kunde öppna sina ögon, aldrig ge vika och inte låtsas/orka se vad som pågår. Sedan, kommunikationen med föräldrar – livsviktig! Nä, sånt här ger mig en klump i magen. Hoppas allt löser sig för er!Lisa

  4. Hmm, vet precis hur du känner. Som tur är brukar det kännas bättre för barnen än oss vuxna, precis som du skriver. Jag menar att det brukar kännas bättre för barnen när det fått hör ett förlåt från den som var dum. Jag kanske är tokig, men de ban som varit dumma mot mina barn brukar jag ha bjudit hem till oss på saft och bullar, inte som en uppmuntran till det dumma ut som ett stopp på det dumma. Det är oftast väldigt svårt att vara dum igen mot någon som man vet är mycket snäll och att föregå med gott exempel kan aldrig vara fel. Nu vet inte jag vilka dessa barn var eller var de har för hem för hållanden men min erfarenhet har visat att det ofta är barn som är lite “bortglömda” som dumma, även om barn i leken tyvärr kan vara väldigt elaka mot varandra. De behöver inte vara barn som är “bortglömda”på det sättet att de har föräldrar som är alkoholiserade utan det kan även vara föräldrar som är frånvarande pga ett arbete som tar väldigt mycket tid, vilket innebär att de barnen inte får så mycket närhet. Kanske är de som är dumma lite avundsjuka och vågar inte söka kontakt på ett annat sätt än att vara dum, det är naturligtvis helt fel men vissa barn har nog inte fått med sig hemifrån att man faktiskt kan få bjuda på saft och bulle i stället för tvålvatten med lera.Kontakten lärare, föräldrar och barn är viktig och att barne vet om den så att de inte vågar hitta på bus. Be fröken kontakta Dig oh prata med de andras föräldrar, den kan Ni dricka saft och äta bullar. Håll huvudet högt! För att andra trampat i skit behöver inte du göra det. Lycka till!

  5. Jag tror precis som en del andra som skrivit här att barn upplever saker annorlunda än oss vuxna men samtidgt bör man ta det på allvar.Jag skulle följa upp det genom att ta reda på vad som hänt. Prata med fröken och det aktuella barnets föräldrar. Att bli bättre bekant med både dem och de “mobbande” barnen tror jag är nyckeln. Ni är nyinflyttade också eller hur? Kan vara lite av ett test såklart vilket gör det extra viktigt att följa upp.Kram och ta hand om er!

  6. Åh, det känns rätt in i hjärtat – och magen. Har också haft en del sådana “upptäckter” med min ene pojke. Och precis, det där spelet, jag vill inte heller att mina barn ska behöva delta i det, inte känna det där jag mot dom, dom mot mig. Jag vill stå bakom ett träd och spionera, beredd att rycka in så fort det behövs: för att förklara, reda upp och försvara.Speja

  7. Har precis fått såna “upptäckter” med min dotter 11 år i veckan… Då hon berättade att ett par tjejer säger att hon luktar o inte vill sitta brevid henne etc. Reagerar med ilska, tryck i magen och sedan, när dotter inte ser på och maken håller armarna runt mig, tårar. Upplever min egen barndom igen, men mitt var mycket värre – tyvärr…. Frågar dotter om jag ska agera direkt men hon anser att vi väntar lite och jag litar på hennes omdöme – för denna gång. Vill inte svika förtroendet hon ger mig när hon berättar… Sådana här stunder vill man inte vara mamma utan bara krypa ihop i sin egens mammas knä o vara liten för en stund.Ta hand om er!

  8. Så får det inte vara! Oavsett hur jobbigt din lilla flicka tyckt att det var så var det inte snällt gjort och barnen som gjort det här måste säga mer än förlåt. Jag tycker att lärarna vid sådana här tilfällen ska kontakta barnens föräldrar, både de som varit dumma och den som blivit utsatt så att alla kort läggs på bordet utan omsvep. Kanske till och med rektorn ska kallas in.Vi har erfarenhet av kamratvärdar och kamratstödjare från våra stora barns skola. Det verkar fungerar bra. Finns det något sånt på er skola? Enkelt förklarat går det ut på att kamratvärden (1 eller 2 från varje klass på skolan) har möten med skolans personal där de rapporterar vad som händer i klassen och på skolgården. De får alltså “skvallra” och det vet alla om. Dessutom ska de gå emellan de som bråkar och hjälpa de “svaga”. Kamratvärd är enklare och det brukar alla i klassen få turas om att vara och då gäller att vara en extra god vän.Jag blir så ledsen av att höra det här och såklart kommer minnen upp från den egna barndomen. Barn SKA vara snälla mot varandra. Att lära sig det är mycket viktigare än att lära sig läsa och skriva och något som skolorna bör arbeta aktivt med tycker jag. I egenskap av sjuksköterska tycker jag också att det är självklart att skolsköterskan tar ett större ansvar för barnens välbefinnande och är mer aktiv i skolan och på skolgården. En sjuksköterska har ju omvårdnad som profession och mycket att lära barnen.kramar tiller, tänker på er

  9. Usch, man behöver inte ha några tråkiga erfarenheter i bagaget för att bli illa berörd av en sådan historia. Lite empati räcker… Att man icke ont anande först får känna sig speciell för att i nästa sekund få veta att det bara var en bluff…..Det gör ont i hjärtat att läsa om.

  10. Nu förstår jag dina tidigare inlägg om detta ämnet bättre. Jag får en klump i magen jag läser det och den där känslan är jag rätt bekant med sen en period för länge, länge sen. Jag instämmer med ovan skrivna ord att kontakta alla inblandade, försök reda ut vad som har hänt och varför, men låt det absolut inte bli en för stor grej för då blir den också jobbig och blir ett obekvämt minne som man egentligen inte alls vill minnas.Lördagskram till er.

  11. Så kände jag mig de första två månaderna av sonens sexårsvecksamhet i höstas. En kille från dagistiden, som går om sexårs, hanmande givetvis i sonens klass.’Det är så svårt, för det är synd om den killen (av många skäl) men han är verklkigen intesnäll. Och han gör elaka saker mot andra barn, s¨som min pojke. Den gnagande känslan i magen varje morgon innan han skulle till skoilan hoppas jag att jag aldrig får tillbaka. För mig lättade det (låter kanske obegripligt) när jag förstod att min pojke inte var ensam om att vara utsatt. Oskuldsfulla och tillitsfulla – så vill vi ha våra barn så länge det bara går. Inte utsatta för världens fulhet.Samtidigt blir jag så fasansfullt desillusionerad när barn är så illasinnat kreativa. Varför lägga ned så mycket möda, planering och fantasi på att göra någon annan ledsen? Hur snurrar tankarna i huvudet på det barnet?

  12. Stor stor kram till dig! Önskar dig allt stöd och all kraft du behöver för att ta dig igenom alla känslor som väller upp. Jag tror att ilska är en bra sådan känsla, trots allt.

  13. Så grymt och elakt och så ledsamt och hjärtskärande …Barn kan verkligen vara grymma med varandra. Viktigt att vuxenvärlden är uppmärksam och reagerar./B

  14. Min första tanke är precis som många andras att så där får det inte gå till. Men jag vet också hur din roll är mamma W, jag har haft den rollen i många år med en son som nu fyllt femton men som sina nio skolår har varit utsatt bara för att han är “snäll, och bryr sig om andra!” Många samtal med lärare har det blivit genom åren, värst var det innan han började sjuan då fyra års rent helvete uppdagades. Nu när grundskolan nästan är slut skymtar en ljusning kring horisonten, en friskola med naturvetenskap och musikprofil är förstahandsvalet till gymnasiet, att där kunna umgås med likasinnade kanske kan bli min ensamme sons räddning./Nettan

  15. Tack för att du delar med dig!Det ger din blogg värme, glöd och en “nerv” som saknas i många andra “livsstilsbloggar”. Dina kollage, inredning etc är alltid suveräna med det är din personliga touch som gör att jag tittar in hos dig varje dag!Jag, liksom säkert många av dina läsare, är mamma själv och står inför en ocean av utmaningar. Känslorna svallar. Livet levs helt och sant för full fart utan skyddsnät.Keep going!/sara

  16. Gaaaah, jag förstår precis hur du känner, jag bävar för när barnen ska börja skolan för de blir så himla oskyddade helt plötsligt. Man märker redan de sista året på dagis hur de blir hårdare mot varandra, speciellt tjejer tror jag. Helt plötsligt börjar det kommenteras kläder, hår och vem som får vara med och inte. Jag känner att jag kommer att försöka göra allt för att se minsta lilla tecken på utsatthet och fälla ut klorna så fort jag märker att nåt inte står rätt till i skolan. För vare sig man vill se det eller inte så råder en hieraki utan dess like när de blir lite större, i alla fall om det ser ut som det gjorde när man själv gick i plugget. Puh, nu har jag jagat upp mig igen, så typiskt mig att ta ut all oro i förskott. Hoppas ni får en underbar helg i alla fall. Kram till er.

  17. När jag läser detta stormar mina känslor upp som om det vore min egen lilla flicka! Än så länge är hon bara 3 år och har således ett tag till skolåldern. MEN, även fast det dröjer ett tag dit, så kan jag ibland ertappa mig själv med tankar som hör framtiden till, och de eventuella orättvisor som då kan drabba min dotter. Är precis som du (och som de flesta andra mammor såklart) väldigt beskyddande och vill verkligen inte att något “ont” och orättvist ska hända mitt barn. Kan många gånger vara svårt att tygla sina mammakänslor! Som du själv och många andra säger här, så kanske vi vuxna tolkar in för mycket ? Å andra sidan…. så är näbbar och klor inte så dumt 🙂 Som sagt, detta ämne och denna situation berör nog de flesta som läser här. Jag har iallfall höjt min lördagspuls!Tack för att du delar med dig i en underbar blogg!Mvh

  18. En kompis dotter berättade på lunchen idag om hur tjejerna i klassen beter sig. Som om det var naturligt och självklart sa hon att “X och Y lekte jättemycket med varandra förut men nu vill X bara leka med Z istället.” Kastades tillbaka till min egen skoltid, i en klass där jag inte hade någon “bästis” men tack och lov hade många vänner utanför skolan. Inget verkar ha hänt på 25 år, spelet spelas fortfarande. Mina tankar går till dig och din dotter ikväll.

  19. Alla har sagt så mycket klokt och bra.Låter kanske knäppt, men jag skulle vilja säga: var glad att det inte var Anna som bjöd på lersoppan… Det är, som “normal” förälder, ännu svårare att hantera, att ens barn gör något elakt, något som man bleknar av, som man bara inte förstår varför. Hoppas verkligen att ni har bra skolpersonal som kan ta tag i det här, jobba med klassens respekt för varandra. Yoga, massage, forumteater, trustgames… Och jag tycker inte att ni på något vis överreagerar. Tvärtom. Fortsätt lägg dig i. Anna ska gå länge i skolan.

  20. Barn är verkligen inte alltid snälla, att skratta (och än värre) på ngn annans bekostnad börjar väl tyvärr redan i skolåldern. Vore det mitt barn som blivit utsatt så hade jag nog pratat m läraren och ev. de andra barnens föräldrar. Jag kan tänka mig att det skär i hjärtat! Kram!

  21. Får den där klumpen i magen när jag läser det. Och när det kommer fram lite så där”apropå”. Skolan ska informera om sånt, även om de tycker att de löst problemet. Det finns inget som gör så ont som när man hör att barnen råkat ut för något som gör ont inuti dem!Kram

  22. Fyyyy, förstår den där hemska känslan.. Nyligen var min dotter, 3 år, ledsen för hon inte hade fått vara med och leka på dagis.. Sen upprepades det igen, igen och igen.. Jag gick ut hårt direkt och krävde att de skulle ta tag i det men man känner sig lite psycho samtidigt. Som du skrev; är det JAG som läser in för mycket i det hela. Var de verkligen exkluderande på ett “fult” sätt eller hade de bara funnit varandra och ville smaka på känslan att ha en bästis och så råkade min dotter bli utanför? Tiden får utvisa! Men fy så j-la jobbigt det är!Kram

  23. Hej W,Jag skulle inte stå ut med din blogg (och förmodligen inte du heller) om den BARA handlade om design och snygga saker. Man behöver få lite verklighetsförankring emellanåt! Tack för att du delar med dig av din vardag! Jag tycker att du låter som en ovanligt klok mamma som ser sin dotter med vidöppna ögon. Det är bra!Lycka till med mammakämpandet. Gudarna skall veta att vi mammor behöver stötta varann! /Helena

  24. Oerhört fint skrivet,Weronica. När du skriver mer privata saker får man en människa bakom inredningsinläggen. Det är inte bara yta, utan även substans. Det är väl det som gör att jag att jag gillar din blogg så oerhört mycket. Människa och prylar i en skön blandning. Fint.Sen – när det kommer till ens barn blir man till en tiger. Jag har själv rutit ifrån under denna förskoleklasshöst. Man måste få reagera på ett och annat sätt.

  25. slladrnyoukkuctfjphpmkhbxoo, <a href="http://longhairforums.net/">Amazon Coupon</a>, esqevyqnb, [url=http://longhairforums.net/]Amazon Coupon Codes[/url], kUYjhfazh, http://longhairforums.net/ Amazon Gift Cards, bhQdsoolk, <a href="http://massmoneymakers-reviews.net/">Amazon Discount Code</a>, weNuqSrXE, [url=http://massmoneymakers-reviews.net/]Amazon Returns[/url], UpESWppBy, http://massmoneymakers-reviews.net/ Amazon Deals Whitney Houston, QBvtMvMtT, <a href="http://mortgage-finance-calculator.net/">Amazon Discount Codes</a>, zkHeeISTH, [url=http://mortgage-finance-calculator.net/]Amazon Coupon Code[/url], PWLbXikFl, http://mortgage-finance-calculator.net/ Amazon Discount Coupon, inSjjwkxf, <a href="http://peoplesearchaffiliates-reviews.net>Amazon Free Shipping</a>, bXznNhxzm, [url=http://peoplesearchaffiliates-reviews.net]Amazon Free Gift[/url], BBOfPthiB, http://peoplesearchaffiliates-reviews.net/ Amazon Kindle Discount, RkTtRLIpo, <a href="http://property-loan.net/">Amazon Best Sellers</a>, kJRHtmbfh, [url=http://property-loan.net/]Amazon Kindle Warranty[/url], GILCKYORp, http://property-loan.net/ Amazon Kindle Books,NgMmwnjLR, <a href="http://rapidfreetraffic-reviews.net/">Amazon The Hunger Games Collins</a>, VnQelrsQW, [url=http://rapidfreetraffic-reviews.net/]Whityney Houston Death Cause[/url], KzchzmQvj, http://rapidfreetraffic-reviews.net/ Whitney Houston, LkNCrjHPv.

  26. eegtkthrhkkhqazpacgjizelimy, <a href="http://longhairforums.net/">Amazon Coupon</a>, ovdtpaiev, [url=http://longhairforums.net/]Amazon Coupon Codes[/url], kVRxqtimp, http://longhairforums.net/ Amazon Gift Cards, jqLewnoyd, <a href="http://massmoneymakers-reviews.net/">Amazon Discount Code</a>, moFhvQvIB, [url=http://massmoneymakers-reviews.net/]Amazon Returns[/url], GwCFRbuRq, http://massmoneymakers-reviews.net/ Amazon Deals Whitney Houston, QIfoUeGhX, <a href="http://mortgage-finance-calculator.net/">Amazon Discount Codes</a>, iwJomYETX, [url=http://mortgage-finance-calculator.net/]Amazon Coupon Code[/url], JSYaEllLj, http://mortgage-finance-calculator.net/ Amazon Discount Coupon, uyJjgrnoy, <a href="http://peoplesearchaffiliates-reviews.net>Amazon Free Shipping</a>, vXmdXtfoj, [url=http://peoplesearchaffiliates-reviews.net]Amazon Free Gift[/url], QPIvYyjdF, http://peoplesearchaffiliates-reviews.net/ Amazon Kindle Discount, KtWoDTPjh, <a href="http://property-loan.net/">Amazon Best Sellers</a>, dUQAuqovo, [url=http://property-loan.net/]Amazon Kindle Warranty[/url], DVGDVDVDe, http://property-loan.net/ Amazon Kindle Books,UzTzlzeNA, <a href="http://rapidfreetraffic-reviews.net/">Amazon The Hunger Games Collins</a>, SkRsinuTJ, [url=http://rapidfreetraffic-reviews.net/]Whityney Houston Death Cause[/url], XvvtmvOeh, http://rapidfreetraffic-reviews.net/ Whitney Houston, GsMPhuDWo.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *