Bästa tjejen i hela världen

missdior.jpg

Tankar i skogen fyrakommafem kilometer.

När jag går i spåret kommer den där lilla röda katten springandes fram ur skogen. Jag tänker att jag skall berätta för Dig om det. Att den röda katten kom helt plötsligt. Sedan börjar jag gå snabbare. Och tänker på att det blev lite fel när vi var på cykelpicknick i regnet. Du fick syn på katten och stannade med sladd som Du precis lärt dig. Kolla! Jag kan sladda! Du gör precis som Du brukar. Du bara släpper allt när ögat siktar något som Du vill. Du springer fram till den röda katten och lyfter upp den. Den vrider sig lite i greppet. Du håller den intill Dig. Och sedan är vi där med våra blickar. Släpp ned katten. Man skall ju bara ta upp katter som man känner. Den vill ner. Ser Du inte hur den vrider sig? Den vill nog gå hem. Du får fullt med katthår på Dig. Tänk om katten är sjuk? [ Jodå, det är vanligt med katter med rabies i närheten av bostadsområden…]. Hallå! Skolbok ett A som man läser om syskonrelationer. Det om hur man skall hantera om ett litet större barn är hårdhänt mot ett nyanlänt syskon. Bebisen tycker om att den tar på dig, men du kanske kan göra så här istället nästa gång. Man skall visa och leda mot något positivt. Man skall inte bara säga bu och får inte. Sedan släppte Du ned den lilla röda katten. Och Du fick sitta hos pappa på picknickfilten eftersom jag är allergisk. Och så tänker jag nu. Såklart. När mycket i livet är svårt och det finns massor av krav på en, då kanske det fungerar med djur som bara ger på ett annat sätt. Tänk om jag inte var allergisk, då kanske Du skulle kunna få en liten katt att ta hand om. Någon som bara var Din och som tyckte om Dig bäst av alla i hela världen. Så tänker jag i dag. Jag skall berätta för Dig om den lilla röda katten. Att den såg lite ensam ut där i stora skogen. Att den nog tyckte mycket om när den fick en kram av en flicka i lördags.

Jag tycker fortfarande att Sofia Coppolas kampanj för Miss Dior Cherie är något alldeles extra. 

signature

9 comments

  1. Den där flickan kunde ha varit jag under hela min uppväxt. Både jag och min mamma har varit pälsdjursallergiker hela vårt liv. Vandrande pinnar, akvariefiskar och vattenödlor har passerat revy utan att stilla min längtan efter ett eget djur. För sex vintrar sedan låg det en liten lurvig katt på vår furstukvist när jag kom hem från jobbet. Eftersom jag är allergisk gjorde jag…ingenting. Nästa dag var katten kvar och även dagen efter det, och varje gång man kom jamade den bedjande. En fredagkväll efter ca två veckor var jag och mannen ute och åt middag på stan. Det blev ganska sent. På tåget hem sa jag; om katten är kvar när vi kommer hem släpper vi in den. Sagt och gjort, katten som pep och skrek när vi kom hem fick komma in. Jag tror till och med att vi lyckades trolla fram en rödspättafilé som vi kokade där mitt i natten. Idag bor Piplarsson kvar hemma hos oss. Fastän jag fortfarande är allergisk mot andra katter och hundar har jag aldrig känt ens antydan till allergi i närheten av vår gamla tantkatt. Även min mor och kompisar som är mycket allergiska klarar av “Pipan” utan problem. Ett mirakel? Kanske det. Har på senare år läst att det finns en kattras som heter Sibirisk katt och som ser ungefär ut som Piplarsson. Denna katt ska sakna ett allergen i saliven och tolereras därför av många allergiker. Kanske är hon en sån?Anyway ser jag det som en ynnest att ha en familjemedlem som Piplarsson, jag som egentligen inte borde kunna ha en sån lurvig kompis;)Ha en fin dag!

  2. Annika: Tack!Ida: Ja, lite så är det faktiskt. Man kan nog vänja sig vid vissa djur som man tillbringar mycket tid med. När jag var liten hade jag kompisar som hade både hund och katt och det gick helt ok. Vilken fin historia om er Piplarsson! En riktig sannsaga! Ha en fin dag du med!

  3. Underbara ord!!!!Kommer på mig sitta leendes men samtidigt oerhört rörd av dina ord.Tack ännu en gång för att du delar med dig!!!Kram kram

  4. Visst är det lätt att vara efterklok… varje kväll när jag lägger mig har jag små bikter – skulle inte ha sagt så, skulle inte ha gjort så… tur att de är tåliga, de små, de uppfostrar oss föräldrar bra 🙂

  5. Linruz: 🙂 Tack! Kram

    Jessica: Det är ju det som är det fina i kråksången. Det kommer alltid en ny dag med nya möjligheter. Man lär sig under vägen. Ibland fungerar tålamodet. Ibland inte. Man får göra så gott man kan och försöka att göra det bästa – typ 🙂

    Victoria: Vi har haft en ändlös diskussion i dag om katter, djur utan päls, ormar, ödlor… Vi lär få se var det hela landar. Sonen och jag är inga djurmänniskor, medan mannen och dottern är det. Grannarna här har två katter, så det brukar bli lite lånemys där i alla fall 🙂

  6. Åh, här jagas det grannkatt så fort den kommer över på tomten. Och jag springer efter, på avstånd, och manar “försiktigt försiktigt”.Och de flesta andra sammanhang, med eller utan katt, är det mycket “nej!” och “inte!”. Det är inte lätt det där… och alltid lättare att vara efterklok.

  7. Mrs. b: Ja, det är många skär att navigera kring. Många tankar. Många utmaningar. Förhoppningsvis blir det “good enough” på slutet!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *