På tal om Creative Flow. Anna är den som har möblerat om mest i sitt rum sedan vi flyttade in. Möbler har bytt plats. Funktioner har växlat. Först nu tror jag att vi kan ha kommit fram till ett sammanhang som kan tänkas att fungera.
De senaste tillskotten till rummet kommer från vårt torp som vi tömde för några veckor sedan. Skrivbordet kommer från min morfars mor Hulda som blev huvudyr av alla barn på den tiden hon levde. Skrivbordet var i riktigt risigt skick när jag målade det för många år sedan. Det saknades även en låda som vi lät tillverka då. Nu behöver vi komplettera med handtag som synes. En sak i taget – tills Anna har fengshui:at klart :).
Älskar den typen av nätta men användbara bord från förr. Tack för inspirationen. Lisbeth på http://inredningsdesigner.blogspot.com/
Exakt likadan skrivbord sålde jag precis, dock var det avlutat! Hade stått i vårat gamla torp det med:) Underbart när de små tänker och funderar över sina rum, min Emma vill ha sandebergs hästtapet för tillfället! Ha det fint Kram Mia
Lisbeth: Bordet är från Huldas yngre dagar, så det har många, många år på nacken. Det känns roligt att ha det i huset.Mia: Huldas skrivbord var i väldigt dåligt skick när jag fann det på en vind för många år sedan. Det var under en period när jag såg potential i allt 🙂 Inget var för risigt för att fixas till! Jag hade själv skrivbordet ett tag i vår lägenhet, sedan fick det flytta till torpet och nu har vi det i huset. Här är barnen väldigt delaktiga i rummen. Jag var mycket skeptisk till Annas senaste ommöblering, men det blev faktiskt himla bra. Hästar minsann – trevligt. Anna börjar redan orda om den rosa tapeten som hon älskade när vi flyttade in, men den får lov att sitta ett tag till. Kittyaffischen är lite på nåder, men ett tag till funkar den nog 🙂 Ha det fint själv! Kram
Visst måste man känna in sig i ett rum innan allt faller på plats. Så klok kickan din… Kram Lina
Så fint!
Linruz: Så är det definitivt. Vissa känner sig för lite mer än andra 😉 Nu hoppas jag att grejerna får stå på plats ett tag!Lisa: Ja, både Anna och jag är nöjda – vilket inte alltid är fallet 😉