Tänk vad magisk den där första snön är ändå! Här singlar stora vackra flingor ned och man kan inte annat än att bli lite gladare i sinnet. Det är som att koppla på Madicken-känslan på en gång.
Snö på Junibacken. Pressbild: Norstedts som ger ut Madicken och Lisabet på Junibacken igen.
På vår trappa ståtar nu den fotskrapa från Gysinge som var en av de första sakerna som vi beställde till huset. Den har rostat av, behandlats med stålborste och gnuggats med terpentin och linolja av vår egen hustomte, min kära far. Nu glänser den som aldrig förr. Jättefint blev det!
Astrid Lindgren i kombo med Gysinges fotskrapa. Favoriter båda två!Men på Kungsholmen i Stockholm ligger inte snöflingorna kvar 🙁
Men å vad härligt med den första snön. Lyckos er. Här blåser det så hemskt så jag tror snart den stora eken kommer ramla över huset.
Här i Norbotten lyser snön med sin frånvaro, termometern visar fem plusgrader. Huset i Uttran saknar fotskrapan från Gysinge, får se vad vi kan göra åt saken :)Hoppas du mår bättre idag!
Ja, visst är det speciellt med första snön! Plötsligt blir allt ljusare. Och tankarna inför advent och jul känns plötsligt helt rätt.
Åh, är det så järnet skall behandlas. Har haft min fotskrapa från Gysinge en lång stund nu och sett den rosta klart. Men har inte vetat vad jag skall göra mera…Är fotskrapan på bilden din? Blev den så fin efter behandlingen?Tror jag måste sätta igång, har verkligen längtat efter ett sånt utseende på min, men trott att det tar årevis! Tack för tipset!
Karin: Håller med! Favoriter! Det är något alldeles speciellt med Madicken. Junibacken är liksom essensen av det ultimata familjehuset. Här ligger snön faktiskt kvar lite. Henrik med kompis fick till och med ihop till några tappra snöbollar 🙂
Anne: Det blåser rätt rejält här med, men lite magiska första snöflingor räddade skivan idag 🙂 Konceptet med en stor ek låter mycket trevligt, även om man naturligtvis inte vill att den skall rasa ned.
Ida: Lite tapper snö ligger kvar här faktiskt. Fotskrapan är jättefin! En klassiker som jag har önskat mig länge, länge. Den pryder sin plats. Tack! Fortfarande huvudet under filten här, men vi må tro att det snart vänder.
HomeRiver: Precis. Vi blev alla väldigt juliga här i dag helt plötsligt. Trevligt 🙂
Ulrika: Nix, den är inte min utan Grythyttans produktbild. Men min ser ungefär likadan ut. Vi läste fram och tillbaka på nätet och hittade en metod som tycks fungera fint. Det är svårt att få bort all rost inne i krusidullerna, men lite rost hör till med järn tycker jag. Men behandlingen gjorde att den glänser fint nu igen. Så det kan rekommenderas!
Här i storstaden är det mest kallt och blåser, en blåst med ettriga hagelkorn – inte kul! Jag kommer ihåg när du bloggade om fotskrapan – tänk att den nu är invigd!
Även i Skåne kom några flingor idag – men myskänslan uteblev då det med snön följde en isande vind. Usch, vad kallt. Treåringen frågade om det var vinter. “Det känns så i alla fall”. 🙂 Fin fotskrapa! Ni har en så genomtänkt personlig stil på ert hem.
Vilken sagolik bild av Junibacken. Det är mycket Astrid Lindgren här hemma hos oss just nu. Liten har verkligen fastnat för Pippi och vi med 🙂 Vacker fotskrapa!
Lo: Små, små flingor även i dag, men de smälter nästan innan de når marken. Jag går in i ett sentimentalt skimmer av den första snön. I dag antar jag att det snarare är svenskt klassiskt slask som gäller – och det är liksom något annat det :). Malin: Henrik blev enormt julsugen av snön i går. Tända ljus, pepparkakor, kompislek hela dagen och blädder, blädder i almanackan. Hur långt är det kvar egentligen :)?! Lisa: Mina barn har andra hjältar nu än Pippi, men de var fast länge där. För mig kvarstår auran kring Lindgren såklart. Speciellt julscenerna i filmerna är något alldeles extra. Jag är nog mest svag för Madicken och Lotta på Bråkmakaregatan rent estetiskt :).
Vilken underbar bild av junibackenHär drömmer vi nu om att hitta huset