Den mäktiga kungen straffar de som tar för lätt på vintern hårt (och speciellt de som är förmätna och fotograferar idyllen ;)) Krasch sade det här nyss och den där gamla Höganäskrukan gick i ett antal bitar. Jag borde ha flyttat såklart, men det gjorde jag icke. Sniff och grymt förgrymmad på mig själv. Ack, ack, överleva lär jag göra, men sådant där grämer mig mycket. Så onödigt, när den var så fin i juletider. Så kan det gå, när vindarna är på.
Ur Olles Skidfärd av Elsa Beskow som jag påmindes om igår här.
Aj då! Undrade faktiskt när jag såg bilden, eftersom jag, vis av erfarenheten, bara sätter ut sånt som har stora etiketter som det står “frosttålig” på.Tack för inspirationen till godnattsagan! Ska gå och rota fram den bland barnens böcker.
Ann: Frost tål nog den härdiga krukan, men inte kastvindarna idag… Jag skulle precis gå ett varv runt huset och kolla när de värsta vindarna drog fram, men innan dess – krasch rakt ned i stenen. Jag hörde smällen. Ack, ack, grämer sig gör man – såklart! Mina barn har aldrig riktigt fastnat för tanten Beskow. Jag får läsa själv här 🙂
Aj då! Ja, kastvindar har vi inte mycket här, bara rå fukt från Mälaren, eftersom vi bor på en bergsluttning halvvägs upp, med träd som skymmer sikten, men som också skyddar mot vindar. Fukten stoppas inte – men inte heller ångbåtstutorna på sommaren. 🙂 Man får ta med onda med det goda.