Klassiker: Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

doktorglas3-copy.jpg

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg är en av den svenska litteraturens stora klassiker. Den benämns i ordalag som en av de mest fulländade romanerna på det svenska språket. En riktig topplacering på klassikerpedistalen således. I finrummet. Med en stor medalj på sig. Det är en sådan där bok som man läser i skolan. Som ingår i vår litterära kanon. Man vet redan från början att man skall tycka att detta är ett mästerverk, annars har man missat något väsentligt. Det blir en slags tvångströja som ibland är svår att frigöra sig från. Om man förmår att komma runt detta och finna läsglädjen i boken, så kommer dess konturer fram. Det är en idéroman som skapade skandal med sina resonemang kring moral, liv, död och skuld när den kom 1905. För mig i min läsning nu, är det framförallt en nedstigning i en människas psyke som i det enskilda ändå förmår att bli allmängiltigt.

doktor-glas-copy.jpg

Romanen tar sin början i sommarhettan. Vi befinner oss i ett kokande Stockholm. Jag har aldrig sett en sådan sommar. Rötmånadshetta sedan mitten av maj. Hela dagen står ett tjockt töcken av damm alldeles stilla över gatorna och torgen. Vi sugs in i Söderbergs mästerliga förmåga att måla upp bilder och stämningar med några få ord. När vi lämnar Doktor Glas är det höst och på väg att bli vinter. Hösten härjar mina träd. Kastanjen utanför fönstret är redan naken och svart. Molnen fara i tunga skockar över taken, och jag ser aldrig solen…Och snart kommer den, snön. Man känner den i luften. Den skall vara välkommen. Låt den komma. Låt den falla. Under de fyra månader som finns mellan dessa bilder, denna början och detta slut, utspelar sig berättelsen om doktorn, pastorn och pastorns hustru Helga.

doktorglas4-copy.jpg

Tematiken är bekant för de flesta. Det är inte för inte som man sätter Doktor Glas i händerna på läkarstudenter. Äger en människa rätt att sätta sig som domare över livet och ta en annan människas liv? Det yttre skeendet rymmer många bottnar och moralfilosofiska frågor. Pastor Gregorius unga hustru Helga kommer till Doktor Glas och ber om lättnad i plikterna i samlivet. Hon står inte ut längre. Hon har dessutom träffat en annan man som får henne att känna sig levande. Doktor Glas, som redan på förhand hyser aversion mot den gamle pastorn, tar projektet på sina axlar och under skenbart medicinska råd lyfts bördan av Helga. Det räcker inte. Det hela fortsätter. Doktorn utvecklar en platonisk kärlek till Helga och står snart inte ut med tanken på Helga och pastorn tillsammans. Varför skall Helga behöva det ok som hennes gamle man utgör? Tankarna tilltar. I chiffonjen ligger de giftiga pillren. Det hela uppnår sitt Crescendo. Doktor Glas tar ödet i sina händer. Så där står vi som läsare. Och Söderberg låter skickligt våra sympatier pendla fram och tillbaka utan några till synes givna svar. Moralen är en karusell, säger Doktor Glas. Finns det några gränser? Är allt relativt? Är vissa människors liv mer värda än andras? Och skall man äga rätten till sin egen död? Dessa allmänmänskliga frågor känns tidlöst relevanta från en tid då vetenskapen utmanade religionen som uttolkare av livet och döden.

Krister Henriksson som Doktor Glas 2007. (Pressbild: SR)

Jag hamnade nu som läsare i en fascination över skildringen av Doktor Glas. Den koncentrerade formen i berättelsen. Språket. De parallella skildringarna i den fina berättartekniken som ger en hel människa av nu, då, tankar, drömmar. Den stympade mannen som går genom livet med ett känsloliv med lock på. Den kontrollerade mannen som skapar bilden av sig själv som den rationelle vetenskapsmannen utan behov. Den ambivalente mannen som dras mellan att förbli i det trygga och inte leva eller att agera och utmana sig själv. Den desillusionerade mannen som inte längre gör sig förhoppningar om sitt liv – ”Mig gick livet förbi.” Den distanserade mannen som tror sig ställa sig över mänskliga ting och som iakttar snarare än deltar.  Den skenbart oegennyttiga mannen som tar på sig att hjälpa en annan människa. Den starke mannen som tar sig för att försöka styra livet, men som upptäcker att det inte låter sig ledas i band som en marionett. Doktor Glas är en människa med många bottnar och sällan har det skildrats så koncentrerat och tätt som här.

doktorglas2-copy.jpg

Formen i berättelsen, språkets mättnad och alla bevingade ord gör att det här är en klassiker som kan läsas om och om igen. Man upptäcker helt enkelt nya saker. Själv läste jag halva först, men började om efter nästan en månad eftersom upplevelsen kom för långt bort. Det tjänade den på. Filmatiseringar har gjorts. Ovan syns affischen från den första filmen från 1942 där man ser den åldrande Gregorius som ett hotfullt spöke över den väna Helga. 1968 i Maj Zetterlings version är undertiteln “an erotic obsession”. Doktor Glas har, i likhet med andra klassiker, det mångfaciterade som bildar bakgrund till olika läsningar och tolkningar.

doktorglas1-copy.jpg

Som en av de stora svenska klassikerna har Doktor Glas även verkat som litterär inspiration. Nu går jag vidare i läsningen av två författare som går tätt i Hjalmar Söderbergs spår – Bengt Ohlssons Gregorius och Kerstin Ekmans Mordets praktik. Gregorius har stått i bokhyllan länge och Mordets praktik har precis kommit ut i storpocket.

Avslutningsvis – Doktor Glas är en klassiker väl värd att upplevas.

Vad säger Ni andra som har läst Doktor Glas? Det vore väldigt roligt att höra från er och diskutera vidare!

Klassikerklubben fortsätter med Mot fyren av Virginia Woolf i mars.

signature

11 comments

  1. Nu blev jag verkligen sugen på att läsa om Doktor Glas, fint recenserat! Jag tar genast ner boken från bokhyllan och lägger på mitt nattduksbord. Fortsatt fin tisdag önskar jag dig!

  2. Vilken otroligt bra recension och analys du ger av boken! Tyvärr är det synd att man (jag!) inte tar sig tiden att läsa klassikerböckerna utan istället fokuserar på den nyare, och kanske ofta (inbillade?) enklare litteraturen. Gregorius har jag varit och fingrat på ett par gånger, men kanske borde jag satsa på originalet först. Tack för en superbra och mångfacetterad blogg!

  3. Jättefin recension. Det var ett par år sedan jag läste denna bok. Men jag minns att man på nåt konstigt vis sympatiserade med Doktor Glas och Helga just eftersom berättelsen vinklades så. Det är så spännande. För vi människor dras ju gärna åt ett håll om informationen är extremt ledande. Hur som helst en mycket läsvärd bok. Den är som du säger inte klassiker utan anledning.

  4. hej hej=)åh, jag älskar litteratur och att läsa, tyvärr har det prioriterats bort på slutet, men det ska det bli ändring på!Jag skriver ju också om inredning, ikväll börjar jag med en kategori som heter inspirerande bostäder och först ut är VÄRLDENS coolaste lyxyacht!! Åh, när jag såg den önskade jag verkligen att jag vore miljardär, hehe…Kramar från mig!

  5. Jag läste Doktor Glas i ett svep i början av februari, tyckte det var omöjligt att lägga den i från sig. Söderberg skriver så enkelt men ändå poetiskt att styckena är som dikter, det är imponerande hur till synes enkelt han målar upp Doktor Glas som sitter vid sin chiffonjé och tittar ut genom fönstret, hur Doktor Glas i dubbel bemärkelse har som glas mellan sig och världen. Jag tycker att porträttet av Doktor Glas är spännande kanske inte så mycket rörande hans fråga om människors olika värde utan för gestaltningen av hur en människa kan komma så långt ifrån sitt verkliga jag att han blir som en åskådare till livet.

  6. Ida: Åh, skoj att Du blev inspirerad till att läsa om! Det är en tät bok som sagt som man kan återvända till då och då. Då önskar jag dig en trevlig onsdag!Whynja: Tack för fina ord! Jag tror lite att det är så. Att vi sätter dessa böcker på en liten finpedistal. De är omgärdade av så mycket mera än att bara vara en bok. Men de finns med så mycket i det kulturella medvetandet, så de förtjänar att upplevas. Lilla Fröken: Jag har börjat lite i Gregorius som ju är skriven utifrån Pastorns synvinkel. Det skall bli väldigt roligt att byta perspektiv. Söderberg är mycket skicklig på att låta sympatierna pendla och ur Doktor Glas ögon framstår knappast Gregorius som någon sympatisk person nej.Erica: Ja, man kan inte hinna allt alltid. Man må prioritera. Böckerna finns alltid kvar.Frida: Så snällt att Du tänkte på mig. Vintagemarknaden för Hermès är sannerligen stor. Jag tänker mig orange när jag slår till. Jag skriver när, även om jag inte vet när det kommer att bli. Man må ha sina saker att sukta efter :)Åsa: För mig kom Twilightsagan mellan :). Jag blev lite besatt där samtidigt som jag var sjuk, så jag fick helt sonika börja om i min Doktor Glas. Jag håller med dig i din analys. Det är ett oerhört mättat språk med ord som vi numera ser som bevingade citat. Det är skickligt att kunna få fram så mycket i så koncentrerad form. Jag håller även med dig om innehållet. Man är van att betrakta Doktor Glas framförallt som en idéroman om moraliska frågor. Det är den ju förvisso också, men vid denna läsning var det som sagt framförallt nedstigningen i psyket som fängslade mig.

  7. Jag gjorde faktiskt just så förra vintern – läste Doktor Glas och Gregorius direkt efter varandra. Det var härlig läsning alltihop, och oj så mina sympatier växlade mellan romanfigurerna under resans gång.

  8. Återigen en fin välskriven analys! Det som fascinerar mig – liksom du skriver – är Söderbergs språk, miljöbeskrivning, porträtt och alla bevingade ord. Det är som att läsa lyrik likväl som skönlitteratur. Berättelsen som sådan lämnar mindre avtryck där det övergripande temat (liv och död) förvisso alltid är aktuellt. Jag hade önskat att jag hade tagit mig tid att läsa boken mer intensivt och under en kortare period. Kanske även jag tar fram den igen och läser om!Dags för nästa bok! 🙂

  9. Hanna: Jag kan tänka mig det! Spännande med böcker som skrivs i samklang med en klassiker på det sättet. Jag får se hur mycket läsning helgen bjuder på. Jag har ju Mot Fyren på agendan nu också!Karin: Det är så roligt att vi har blivit ett litet gäng som läser klassikerna! Just Doktor Glas läste jag under en dag och det tjänande den på. Den är så tät och intensiv, så det var värdefullt att riktigt kunna sjunka in i boken. Så är det ju långtifrån alltid, utan man läser lite till och från och har ibland svårt att finna det riktiga sammanhanget. Det här är helt klart en bok att återvända till då och då tror jag. Ja, nu siktar vi mot fyren 🙂

  10. Jag var ute och letade efter omslag till boken att visa mina elever och fastnar i din analys av boken. Riktigt bra text om en suverän bok! Första besöket, men absolut inte sista. Ha en underbar dag!

  11. Och Söderberg låter skickligt våra sympatier pendla fram och tillbaka utan några till synes givna svar. Moralen är en karusell, säger Doktor Glas. Finns det några gränser? Är allt relativt? Är vissa människors liv mer värda än andras? Och skall man äga rätten till sin egen död? Dessa allmänmänskliga frågor känns tidlöst relevanta från en tid då vetenskapen utmanade religionen som uttolkare av livet och döden.tiffany and cotiffany jewelry

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *