Jag har hela tiden hävdat att man inte skall inleda en träningssatsning genom att köpa en ny utrustning för att motivera sig själv att komma igång. Det känns som been there, done that några gånger. De dyra kläderna blir liggandes som ett gnagande dåligt samvete. Nu får jag ändå lov att säga att jag är igång med det jag hade förutsatt mig. Mina fallfärdiga funktionskläder får fungera så länge kylan är kvar ute, men sedan behövs det nytt. Jag har blivit sporrad av Linnas träningsskola att tänka tight. Funktionsmaterial har jag haft förut, men icke tighta nederdelar. Sagt och gjort. I dag gick jag in i en sportaffär och började leta. Det är lite förvirrande och inte så hemmatamt att gå och botanisera bland träningskläder. Det var ett antal år sedan jag gjorde det senast.
Men sedan hamnade jag i en affär där de hade ett erbjudande på kortare tights plus topp. Svart med neonrosa. Så inte jag egentligen. In i provhytten med den vinterbleka och förkylda uppsynen, men se då hände liksom något. Helt plötsligt såg jag ut som någon som tränar – sådär på allvar. Jag trodde att det skulle vara lite plågsamt med tighta tights med revärer, men det gick förvånandsvärt lätt. Jag såg inte något problem med passformen alls och nojade ingenting över var och hur och om det smet åt. Jag såg bara mig själv som en grym sportskvinna. Jag fick även med mig funktionsstrumpor. I kassan småpratade jag lite med expediten som man gör ibland. De här strumporna är verkligen bra, sa hon. De känns knappt när man springer. Nej, visst gör de inte, sa jag fast jag aldrig har haft sådana där strumpor. Nöjd stegade jag ut ur affären. Kanske med ett nytt synsätt :).
Ha ha, känner igen det där! Jag köpte tights som slutar under knäna för drygt ett år sen. Med revärer på sidorna. Och jag med tyckte jag såg grymt sportig ut! 🙂
Vilket underbart inlägg Weronica! 🙂 Jag känner igen mig i det där att dra sig för att ge sig in i en sportaffär och börja kolla på de tighta sportkläderna. Man kände sig lite mer hemtam på de avdelningarna då man var tonåring. Så dumt egentligen! Därför var det underbart att läsa att du tog tag i det och köpte de där fräcka och sköna sportkläderna och bara kände dig grym. 🙂 Du är grym Weronica! :)Lycka till med träningen och njut av det ljuvliga vårvädret!Kram Lotta
Bra jobbat! Vilket härligt inlägg!
Oj vad modigt. Det är min stora fasa att klä på mig tighta träningskläder som visar precis det som jag vill träna bort…
Vilken rolig historia att läsa. Nästan alla jag känner som springer har en liknande “kliva ut ut tightsgarderoben” historia att berätta. Särskilt om det är en kille som gör det 🙂 Men när man väl börjat motionera i tights så kommer man aldrig vilja byta tillbaka, det är 1000 ggr mer praktiskt, skönt och snyggt med tights. Hoppas du hittar träningsinspirationen nu!
Till något helt annat – jag skriver här eftersom din mejl är lite opålitlig. Postade ett brev idag, där jag skulle bifogat ett urklipp, men jag hittade det inte så här är länken till det jag ville tipsa om:http://www.tofvehult.se/
bra gjort 🙂 jag har aldrig gillat tights eller tänkt mig springa i sådana men nu är det det enda jag har o skönare finns inte. Du kommer inte bli besviken med funktionsstrumporna, dem är jätte sköna att springa i jag lovar.Lycka till med löpningen nu i dina nyinköpta kläder 🙂 jag står bredvid o hejjar!!!!kram Åsa
Ha ha..igenkänningsfaktorn är hög! Fast för min del brukar det bli så att jag köper ett gym/träningskort någonstans som förblir nästintill oanvänt. Har förresten ett nu som jag köpte för en månad sedan, har fortfarande inte använt det *skäms*. Men nästa vecka….då!Camilla
Ja, de är tighta byxorna är halva grejen med löpningen. Man ser ut som om man aldrig gjort nåt annat och dessutom verkar motivation vara inbyggt i byxorna, man bara vill ut och springa!
Härligt!!!Läste oxå Linnas inlägg, och i morgon bär det av till sportaffären för nya brallor… Lite så trekvarts. För jag är hyftast nöjd med mina vader 🙂