Henrik och jag körde baklängesord i morse när vi låg i sängen och kurade och höll på att samla kraft för att gå upp. Vad blir Henrik? Kirneh. Och mamma. Ammam. Och sedan kör jag den där klassikern. Som man själv förundrade sig över en gång i tiden. Vad blir Paris? Klura. Klura. Och ett stort leende. Sirap! Och då får man den där blicken. “Tänk att jag har den där fantastiska mamman som kommer på alla dessa saker”. Och jag tar guldstunden och kapslar in den i min mentala sparbank. För det kommer väl en tid när jag inte är Only girl in the world för denna lille kille kan tänkas :).
Anna och jag diggar stenhårt till Rihannas nya singel. Vi är inte alltid i samklang med vad som gäller för tillfället (hur många meningsutbyten kan man ha om skor…), men just denna gillar vi båda två :)!
Underbart beskrivet “vi är inte alltid i samklang …”. Ja, man får kapsla in guldstunderna, och leva på dem när det är mindre samklang. Kram!
Jag har spelat den på repeat hela helgen. Har ännu inte tröttnat, den är så bra! 🙂
En riktigt bra låt som du fick in i ett annat sammanhang. Ja tänk att få vara någons idol – i alla fall för ett tag. Härligt! 🙂
Visst är den bra!!!
Härlig historia 🙂 Man kan inte låta bli att le av igenkänning.