Frostpynt

43tavellisterblogg-horzed.jpg

Tavellisterna är tänkt att vara en sådan där lekplats som jag gillar i hemmet. Ett ställe där man kan plocka och förändra med små medel. Min senaste installation som var en hyllning till hösten, gjorde jag dagen efter vi kom hem från Gotland. Nu var det dags för något annat. Ett mer frostigt, isigt intryck, Jag känner för grått, silver, guld, vitt och gräddigt.

43tavellisterblogg1.jpg

På listerna syns Min Mat av Monica Ahlberg, Vinterkalas av Hannu Sarenström (Förstaupplagan som är finast utan pappersomslaget. Ett tips är att lyfta på det och se vad som finns under), tryck av Hijirik/Etsy, vykort från Therese Sennerholt och Renée Voltaires kokbok som har utgått. Tryck från Caro-lines, Leilas senaste (pynt än så länge. Jag har bara bläddrat i den och inte testat något), baksidan (se nedan) av Ilse Crawfords Sensual Home om sinnenas betydelse i inredningen – grafiskt superinspirerande, Nordljus – en favorit som hängt med i många år nu och Afternoon Tea en liten pärla som tycks ha utgått den också.

43tavellisterbokblogg.jpg

Dagens läsning i SVD. Anders Mathleins krönika “På husesyn hos bostadsblottare”. Tänkvärt. Lite obekvämt. Lite provokativt. Och en påminnelse om vår tids tal om saker och ting.

12 comments

  1. Jättefint!

    Läste just artikeln i SvD på lunchen. “Den som tror att lycka inte går att köpa för pengar vet inte var man ska handla”…. eller hur var det? 🙂

    Saffransglöggen drack vi förra helgen – iskall. Trevligt, och kändes som en helt annan upplevelse än den traditionella varma röda glöggen.

    Karin: Kan tänka mig att glöggen tjänar på det kalla. Skall testa det. Röd glögg är inte för mig. Jag dricker alltid vita varianter, till skillnad från min make som är stor glöggfantast med extra allt. Här snackar vi inte om några ynkliga små glöggmuggar, nej här talar vi om kaffemuggar. Krönikan är intressant om gränser och hur vi talar om allt i dag. Det finns ju även stora beröringspunkter inom bloggosfären och inte bara i de glassiga tidningarna. Intressant och tänkvärt. Men nu är det väl dags att konsumera lite inredningsporr igen då – Nya Sköna Hem till en seg sjukling 🙂 /W

  2. Det finns så mycket att säga om de flashiga hemmen i inredningstidningarna att jag inte vet var jag ska börja..

    Jag känner ofta att det är en underton av skryt och fjäsk i texterna, ibland märker man den inte och då kanske det blir mer lättsmält att se bilder på vräkiga villor. Men ibland vänder det sig i magen på mig. Jag kan inte ta gift på att jag inte känner avundsjuka, visst skulle man vilja ha ett så fint boende, vem vill inte det? Men det som jag oftast reagerar på är just att man anar ett outtömligt behov av att köpa nytt, ha det senaste, det lyxigaste. DET känns inte bra. Det känns som ett slöseri med jordens resurser och som ett hån mot alla fattiga (inte bara i Sverige) som inte ens har råd med det nödvändigaste.

    Men var gränserna går är ju omöjliga att säga. Det är ju upp till var och en vad man tycker är nödvändigt och vad någon annan tycker är lyx och vad en tredje tycker är oansvarigt. Vad enskilda människor gör med sina pengar är ju svårt att kritisera egentligen.

    Lite kul, just apropå den där artikeln i DN som uppmärksammades så mycket, är att journalisten som skrev den medverkade i ett av mina favoritinredningsreportage från i år. Hon skrev alltså en artikel om sig själv så att säga. Hon och hennes make och lilla bebis valde att bo trångt inne i Stockholm för att ha råd att spara ihop pengar till drömvillan. Lägenheten var fylld av smarta, enkla lösningar som tilltalade mig. Det var inget frossande i lyx utan en såndär artikel som jag alltid tilltalas av; hur kan jag få en trivsam personlig stil utan att köpa det dyraste. Hon hade ett jättestort fint skåp från Årstiden som hon inte hade hjärta att göra sig av med fast det tog upp typ halva lägenheten! Jag tyckte det var ett charmigt reportage, tycker faktiskt lite synd om henne för det kan inte varit roligt att hamna i sånt blåsväder. Även om jag också tyckte DN-artikeln var ja.. rätt vidrig.

    Sofia: Intressant med den andra artikeln. Jag kan inte påminna mig om vilken det är, men det låter som stora kontraster i förhållningssätt där. Och intressant att se vilka proportioner debatten om artikeln har tagit. Det är lite av ett minerat fält, där de stora frågorna kommer fram. Vad prioriterar man? Vem har råd? Varför går vi det? Etcetera. Och man behöver absolut inte vara avundsjuk och missunsam för att diskutera dessa frågor tycker jag. Det blir ofta kontentan. Alla andra är avundsjuka. Men så behöver det inte alls vara. Såklart. Tack för dina tankar!

  3. Mysigt med svalt grått! Baksidan på boken skulle göra sig bra som ett tryck.

    Sarah: Crawfords bok är inspirerande så in i den. Jag har haft den länge, men bläddrat mer intensivt de senaste åren. Boken är sammetslen också, just för att understryka sinnet. /W

  4. Så fiffigt!! Att ta av omslagen alltså… det skulle jag aldrig kommit på själv. Snygg är ju Leilas utan omslaget.

    Tips då om du inte har provat något i hennes senaste kokbok är pizzan!! Det är iofs det enda jag har hunnit med att testa men den blev verkligen så god. Gjorde degen och tomatsåsen (som är grymt god) enligt recept och sen hade var och en i familjen på vad de ville ha på sin pizza. Stora och mumsiga, det blev även över till dagen efter!

    Kram Anna

    Anna: Leilas böcker är snyggast “nakna” tycker jag 🙂 Jo, just hennes pizza gör jag, men enligt ett gammalt recept. Får kolla i boken om det är likadant 🙂 /W

  5. På tal om inredningstidningarnas (och bostadsbilagornas) tjusiga hem: det är ju så att man när man köper en inredningstidning gärna vill läsa om de fina hemmen, de som har det lilla extra och ska inspirera. Vem skulle slänga ut en 50-lapp på att se kaos och trista “vanliga” lägenheter – inte jag iallafall. För man vill ju drömma. Artikeln som skapade sådan hysteri var nog lite olycklig. När jag läste den tänkte jag att författaren måste arbeta som fastighetsmäklare, för det var ju lite som att läsa en bostadsannons. Jag tycker dock att man på bästa svensson-vis är lite snabb att trycka ner folk när de har lite “dyra” intressen. Jantelagen och allt det där. Men alla har sitt sätt att blir lyckliga på, eller hur?

    Och då kommer jag in på bloggvärlden istället. Jag är en av alla dessa (och som jag förstår det är vi många) som bara älskar att läsa bloggar som visar bloggerskans (för det väl 99% kvinnor som bloggar om inredning) förträffliga hem. Här visas det elefantkuddar, TineK-lampskärmar, ekollonvas, bestlite-lampor och andra tjusiga inredningsdetaljer för fulla muggar. Och jag älskar det! Jag vill se när det målas om, byggs till och tapetseras hos andra. Jag inspireras något otroligt. Bloggarna har blivit det som inredningstidningarna var på 90-talet. Det är i bloggarna man läser om när Day-home har kommit ut med nya fina silverskålar eller när Mimou kommer med nya kuddar, inte i magasinen, för när tidningarna dimper ner i brevlådan finns det inte mycket nytt i dem. Varje inredningsintresserad kvinnas dröm är väl att visa upp sitt hem i Sköna Hem? Men hur många får det? I bloggen kan vem som helst visa upp det de skapat hemma. Här kan de bejaka sig helt och hållet. Här lyser jantelagen med sin frånvaro och det är rätt så skönt, för varför ska man knussla med att man gärna lägger ner sina slantar på dyra tapeter eller vackra ting om det är det man blir lycklig av? Andra gillar att golfa, inte sant?

    Krya på dig Weronica!

    Sandra: Det är fashinerande hur vi nu kan skapa våra egna små universum ute i rymdsfären, där det är vi själva som styr och redigerar det vi visar upp. Det kreativa elementet i detta är något stort. Samtidigt är det en “vitringrej”. Vi är vana att visa upp oss på olika arenor. Var går gränserna och vilka bilder skapar man? Det är en mycket intressant fråga tycker jag. Ibland känner jag att jag börjar bli lite gammal och blasé när det gäller konsumtion och det som hypas i bloggosfären (vilket jag väl iofs är medskapare till ibland 😉 ) Just nu känner jag mycket för att föra fram förändringar som har med säsonger att göra. Att visa att man kan fixa till det med grejer som man redan har. Jag tänker vidare. Tack för dina tankar! /W

  6. tjusigt! varför kan inte jag tycka om att laga sån kokboksmat?! så jag får en anledning att köpa lite sånna böcker…

    Maja: Du behöver ju faktiskt inte laga något om du bara vill ha estetiken 😉 Skämt åsiodo funkar lika fint med fashion eller vad som helst som skänker den säsongsstämning som man själv vill ha. /W

  7. W: Tänkte bara nämna att reportaget var i Tove Hem och Trädgård, ett nummer från i somras med Martina Haag på omslaget.

  8. Så fint på dina tavellister, ett kul tips tycker jag att ha lister att ändra om på lite då och då. Tack för länken till artikeln också, läsvärt!Kram/Johanna

  9. Dina bilder är alltid inspirerande och jag blir såklart extra glad när man får vara med på ett hörn, närmare bestämt det nedre vänstra! Hoppas du kryat på dej.

Leave a Reply to saravillfara Cancel reply

Your email address will not be published.