Nu börjar Ernst trädgårdsprodukter att anlända till webbutikerna. Förra året gjorde jag mitt första försök med pallkragar, vilket gav mersmak. Så här trädgårdspoetisk var jag i augusti.
“Ljuva augusti. Som alltid har varit min pärla bland månader. Sensommaren med ena foten in i kommande oskrivna blad. Förhoppningarna. Viljan att tänka nytt efter allt det vilsamma som samlats i kropp och själ under stilla dagar. En riktning framåt. Ett uppvaknande. Det är augusti för mig.
Detta var sommaren då jag började se med det gröna ögat. Jag förevisar klängväxter för familjen. Titta här. En pipranka. Det vore väl något för vårt plank. Jag blir mer sinnlig och upptäckter dofter, strukturer och formationer. En ny upplevelse. Se där. Stjärnflocka, chokladblomma och rosen Iceberg. Samtidigt blir jag mer medveten om det förgängliga. Att leva med det gröna är också att finna mening med det vissna. Sönderfallet. Att den tidigblommande lavendeln Hidcote mest var bruna torkade stänglar när bortavistelsen var slut.
Upptäckten om att allt har sin tjusning och att känslan inne följer med även ut. En annan färgskala träder fram. Längtan efter gult, orange och rött. Klassiska krysantemum på trappan. Varför sådde jag inga ringblommor när det är precis sådana jag vill se nu? Men glädje över de rangliga solrosorna som lyser i regnet. Och odlarens klassiska reflektion över att det där lilla fröet kan bli allt detta. Fler solrosor nästa år. Och dillkronorna som doftar ljuvligt. För inte kom jag ihåg att klippa lite dill till infrysning innan vi åkte. Nu har vi kräftdill. I överflöd. Kryddorna är fortfarande tacksamma. Citronmelissen har brett ut sig något våldsamt. Nästa år vill jag ha mynta. Salvia. Och sallad. Och ringblommor. Nästa år skall vi inte sätta Annas blommor så förtvivlat tätt. Inte morötterna heller för den delen. Vi skall ha några fler pallkragar. Och måla dem svarta. För i förgängelsen ser man redan framåt. Mot nya tider.”
Så jag har tydligen planer för min odling :). Nu är det mest torra pinnar där ute, men det lär komma andra tider. Och i år skall jag sätta lite kryddor i krukor också, så att man kan ha dem uppe på trädäcket och komma närmare dofterna. Och några odlingsstickor blir det nog. Vackra, och nästan ännu finare när de fått rostig patina. Det blir nog en fin kontrast till den moderna Vågö-plasten.
Bilder från Ernst/Svenssons i Lammhults.
Fina odlinsstickor.
Vi gjorde oxå vår debut i pallkrageland förra sommaren och det gav även oss merlust. Kryddor av olika sorter och busk-coctailtomater blev det och blir det även i år. Känns som alldeles lagom skala att hålla sig till några pallkragar för vår del.
Karin: Ja, det är ju ett så enkelt och lätt sätt att odla på. Jag är inte redo för att gräva upp ett trädgårdsland :). Pallkragarna håller allt inom begränsade ramar, vilket gör det hela hanterbart. Vi får väl se hur det går med alla planer. I början av säsongen brukar man vara entusiastisk, men jag tenderar att gå ut hårt, för att sedan krokna lite. Men planer måste man ha 🙂 //W
Oyes till mig med:) Ha en fin dag!
KRAM
Mia: Vi lär inte bli ensamma 😉 Detsamma till dig! //W
Jag är mycket sugen på och skaffa pallkragar i år, eller Ernst fina odlingsramar. Drömmen är en egen kryddodling i en sådan ram med en fin lite rostig odlingsticka vid varje kryddplanta.
Hur är det med ogräs i pallkragar? Jag brukar få kämpa envist med kirshkål varje år, som har en tendens och ta över landet. Kämpar hårt mot dem i början av sommaren, men sen ger jag oftast upp då lata sommardagar lockar mer 😉
Annixen: Jag är ju trädgårdsnovis och vet egentligen noll och intet. Förra året var första gången som jag överhuvudtaget försökte mig på trädgård. Vi har bott i stan´ innan och att jag skulle odla kryddor fanns aldrig på kartan tidigare. Att odla i pallkrage är plättlätt. I med jord bara. I år får vi väl gödsla lite också antar jag. Sedan petar du ner frön eller köper uppväxta kryddor och planterar. Visst kommer det lite ogräs. Förra året satte vi som noviser saker alldeles för tätt, så då täcktes ytan av kryddor och grejer istället 🙂 Men, inte farligt på ogräsfronten alls tycker jag. Väldigt hanterbart just att allt är samlat i en pallkrage. Jag kan inte annat än rekommendera ett försök, för kan jag så kan definitivt du – var så säker 🙂 //W
Å så jag önskar att jag blev lite smittad av din poesi där. Men jag känner verkligen noll. Så himla orättvist att en del har det och andra absolut inte. Mårbackor i kruka och Bollthujor i grus är allt jag får till.
Så odlingsstickorna får jag bara titta på och tycka om. Typ. 🙂
Kram och tack för inspiration. Hur långt den räcker spelar ingen roll, den är fin att ta in ändå.
Lina: 🙂 Jag är intresserad av det visuella och tänker att utemiljön är ungefär som inne. Man pyntar och fixar och gör installationer – fast ute. Sedan vet jag inte om jag egentligen är så rustad för att saker och ting kan gå väldigt fel. Växter som inte växer och träd som bara kollapsar. Och det är väl därför som jag har svårt för hardcore trädgårdsmagasin – jag blir alldeles förskräckt av jordförbättring och allt pysslande som växterna skall ha för att må bra. Ibland blir jag alldeles uppgiven över vår stora gräsplätt som inte är så mycket mer än just det. Åh, vad jag vill ha uppväxt och lummigt! Men ibland repar jag mod och tänker att skall det vara så himla svårt egentligen. Plantskoleterapi och så ned med lite grejer. Jag velar således mellan att vara ruskigt kontrollerad och beväpnad med massor av kunskap kontra att mer göra saker och att gå på känsla. Jag har lång väg att vandra inser jag och jag får väl lov att göra det på mitt sätt. Just nu läser jag en del trädgårdshistoria. Och det är en annan sak att sitta nu och tänka när snön fortfarande ligger kvar. Sedan blir det skarpt läge och beslut och då står jag där och velar igen 😉 Ja, du hör – ambivalent var väl ordet. Men ändå förförd 🙂 //W
Som alltid den här tiden på året kliar det i planterings fingrarna och nu när det finns så fina starta upp trädgårds saker så får man liksom slå till om det nu ska bli något.
I min fantasi drömmer jag om den egna salladen som läggs upp i den fina Italienska grön fläckiga skålen och en middags slummer i gamla rottingstolen .
Kanske en mer realistisk dröm är att klicka hem de fina odlingsstickorna .
Tack för dagens inspiration!
Carina: Haha! Jag är nog likadan egentligen. Köper hela din scen 🙂 Och man kan ju alltid börja med några odlingsstickor! //W
Så underbart! Nu fick jag odlingslust i stora mått och en massa idéer! Tack
Marie: Härligt! //W
Åh, jag vill så mycket jag med. Läser tidningar, bläddrar i böcker. Tänk om, tänk när… Men så är det ju det där med att realisera det hela. Och jag kommer inte riktigt till skott. Ena dan tänker jag varför vill jag ha ett par kryddor i pallkragen – jag lagar ju knappt mat med kryddor i… Andra dan tänker jag, men åh lite egna rödbetor kanske skulle bli så gott att kunna laga…
Eller är det bara det faktum att vi har så mycket grovgöra att planera och realisera att luften liksom gått ur en när det är dags för det som egentligen är roligt. Jag vet inte jag… Men jag fortsätter ändå att drömma om en lummigare trädgård med väggar och tak och någon form av rabatter 🙂
Odlingsstickorna var riktigt fina! Skulle ha behövts här… vi planterade vitlök i höstas, men kan förstås inte minnas exakt var och i vilken av lådorna… Rookie-mistake, antar jag 🙂
Fin inspirationsbild! Jag blir sugen på lerkrukor. (Och betongdito – skulle vilja hitta stora varianter som inte kostar skjortan…)
Mrs b: Jag tror att vi tänker ganska lika. Jag känner igen mig mycket i det som du skriver. Ena dagen är jag full med planer och tänker att jo, det skall bli så himla kul att sätta igång och fixa. Nästa dag tittar jag ut i denna grönslöshet och är nära att ge upp – liksom på förhand. För det tar ju tid för saker att växa. Och det lär ju inte bli lummigt på en gång. Och ibland har jag väldigt dåligt tålamod och ens insatser i trädgården känns som en liten pust i helheten… Jag tycker så mycket om Gränsforskrukorna, så det lär bli ett gäng sådana till i sommar. Sedan funderar jag att testa några gummikorgar. Och så vill jag ha korgar av pil eller liknande. Just utekrukor är så himla dyrt. Som sagt – alla dessa planer och velande hit och dit 😉 Det känns ändå bra att bli bekräftad mitt i allt 🙂 //W