Trädgårdsmåndag 30 maj

David Austin, legendaren inom rosorna, presenterade fem nya ljuvligheter vid Chelsea Flower Show i London förra veckan. Rosorna visades av modeller uppklädda i Vivienne Westwood och Stephen Jones som även sammanlänkas med Royal Ascots trehundraårsjubileum. Otroligt vackra bilder som gör att begäret efter rosor i trädgården inte blir mindre. Fotografi: Robin Sinah.

Och så fick de nygifta William och Catherine en egen ros såklart. Bedårande vacker även den.

Jag har, som tidigare nämnts, tänkt att inleda min roskarriär med en klättrande New Dawn. Denna ros tycks dock omåttligt populär, för hyllorna har gapat tomma på samtliga ställen som jag har varit på. Men skam den som ger sig. Snart hoppas jag att en rosa kommer min väg. Jag vet inte om Du menade denna bok när du tipsade förra veckan, Frida, men tack vare din kommentar om andliga trädgårdar fann jag min väg till Gröna själar och andliga trädgårdar. Boken utkom förra våren, men den har jag missat i den digra trädgårdsboksfloran. Ett bibliotekslån senare ger vid handen en riktig liten pärla. Fantastiska fotografier av Ester Sorri som hade förtjänat ett lite större format. Och så möten med trädgårdsmänniskor. Kända och okända, bland annat David Carlsson med sin rosenträdgård. Jag kan bara varmt rekommendera boken. Skärmdump av provläsningsavsnitt hos Adlibris.

Det här trädgårdsårets stora ambition var att göra lite mera konkreta saker ute. Det har varit många planer och blädder i böcker och tidningar, men mindre handfast utfört. Vi har börjat råda bot på det nu med en för oss tämligen traditionell uppdelning. Jag väljer växter och har tankar om komposition och färger. Min make gräver och håller på med jord. Det är roligt med ett gemensamt projekt. Och jodå, jag sitter faktiskt en hel del på huk och rensar ogräs jag med så att ni inte tror att jag bara latar mig :). Det känns terapeutiskt förlösande att vara igång med planteringar. När allt är nytt och det inte finns någonting känns det på något sätt så dramatiskt att göra saker. Min filosofi just nu är det klassiska better done than perfect – inte en alldeles enkel sak för en kontrollmänniska. Jag utgår helt enkelt från min vanliga princip av den gode Frank. Det som jag tycker om, blir fint tillsammans. Nu har vi planterat en del perenner mest i vit färgskala. Jag har utgått från vad jag tycker är vackert. Jag fick bland annat en rejäl hangup på höstanemoner förra sensommaren, så det har vi petat ned nu. Det kanske inte blir helt ultimat när allt blommar sedan, men jag tränar på att tänka so what? Vad är det värsta som kan hända? En del lär väl inte klara sig, men om man bortser från det och det blir lite pannkaka av det jag trodde skulle vara fint – tja då är det väl bara att göra något annat. Jag vill vara kreativ där ute. Prova saker. Sätta samman och dra ifrån. Och då måste man börja någonstans och fortsätta därifrån. Och komma ned till jorden från alla trädgårdsmoodboards här inne :). Egen bild.

Jag funderar en del på sinnlighet och vad det gröna gör med mig. Hur man kan förlora sig. Och upptäcka nya saker. Om livet i stort. För detta med att utveckla sitt gröna sinne är tämligen nytt. Min mamma vred sitt hår massor med gånger när hon gav mig grönt som bara dog. Nu växer mina pelargonsticklingar för fullt till nya frodiga plantor i köksfönstret. Jag är stolt och mycket fascinerad. Och berikad av den nya gröna blicken. Trädgårdstanteriet är även fullbordat med ett medlemsskap i Svensk Trädgård. Japp, mamma, aldrig för sent som bekant :). Egen bild.

Några andra pelargoner i fönstret hos Hannu Sarenström. Jag fick hans Sommarkalas i namnsdagspresent. Gratulerar W (V)eronic(k):or och Veror där ute denna vår dag! Och vilken bok. Jag tycker så mycket om den. Sinnlig, bejakande, inspirerande och fylld av godsaker och även många trädgårdsglimtar. Rekommenderas! Skärmdump av provläsningsavsnitt hos Adlibris.

Grön glädje till oss alla!