Snyggt stök

 Trendenser tar i dag upp fenomenet med diskbänksrealism inom inredning. Detta har kommit smygandes. Jag tänker på den stora snackisen och måste ha-boken Nesting av Cilla Ramnek och Pia Ulin som kom vid årsskiftet. "The places and images are for real and not staged in any way. Exept for Cillas spontaneous styling with some of the homeowners things".  En del mäklarfirmor försöker också visa snyggt stök för att sälja bostäder. Den finska bloggaren Weekday Carnival bjuder nu in bloggare att visa upp sina hem under vinjetten This is Reality. I samklang med detta kan man även ta upp en säker insändarfråga till inredningstidningarna med jämna mellanrum – varför visas inga riktiga hem som det ser ut på riktigt? Frågan är vad vi vill se kanske. En mycket intressant diskussion tycker jag. Så här svarade jag på Trendensers inlägg:

"Nja, säger jag till denna trend. Stökigt – visst – men snyggstökigt. Det blir liksom en ny stylinggrej – att visa snyggt stök. Man kan liksom inte tro på att kameran bara dragit fram helt oredigerat utan att man har kollat bästa vinkeln, ljuset och säkerligen plockat fram "rätt" typ av stök eller i alla fall plockat bort något som uppenbarligen stör. Vete sjutton om man blir gladare av att se riktigt sunk som vi alla har hemma ibland. Snyggsunk däremot – absolut :). Tycker också att den här trenden känns lite over and out. Tänker just på när Mama och Family Living kom och det blev sport med "flest spyor vinner" när man skulle visa upp det verkliga småbarnslivet. Det alltför polerade är sällan intressant, men frågan är vad vi vill se för att bli inspirerade? En intressant diskussion". 

 

Vad tycker ni?

signature

19 comments

  1. Håller med helt och hållet. Sen handlar allt ytterst om bra foto när det gäller bilder som man faller för. Även när det gäller de här bilderna.\nT.ex. tidningen RUM som jag går igång på varje gång, där alla bilder är redigerade med en grå/brun ton och alla hem/bilder blir till en slags enhet. Jag tänker att den där känslan vill jag också ha hemma, men inser att då får jag nog gå med solglasögon inomhus.. 🙂

  2. Jag säger med naj, kan ta det på bild, alltså lite snygg stök, men det är inget jag vill ha här hemma. Jag tycker man lever ett såpass hektiskt liv med 100% jobb, 50% plugg och 120% familj att man behöver det där rena undanplockade hemmet för att inte helt go bazokas! Men det är jag, så vill jag ha mitt hem, alla andra får gärna ha hur stökigt dom vill det lägger jag ingen värdering i dock ser jag hellre en undanplockad diskbänk i ett inredningsmagasin än ett belamrat med disk från frukost, lunch OCH middagen…Det inspirerar liksom lite mer!\r\n\r\nFin dag vännen!\r\n\r\nKram\r\n\r\n

  3. Ja, men sådär ser det ju ut lite överallt i varje småbarnsfamiljs boende kan jag tänka mig. I alla fall hos oss. Men det är nog inget jag njuter av direkt. Snyggt på den bilden men jag undrar lite hur det ser ut utanför ramarna? Jag gillar undanplockade hem där jag kan duka fram i fantasin.. jag vill inte behöva städa hemma hos andra när jag tittar i bloggarna.. Over and out här med =)

  4. Jag tycker både ja och nej. (Eller det var ju ingen sådan fråga förstås…)\r\nMen det jag menar är.\r\nNej – jag skulle inte vilja betala för en tidning som innehåller bilder på fulstökiga ostädade rum. Jag vill ju bli inspirerad.\r\nMen ja – tidningar får gärna visa upp \”riktiga hem\”, där jag tänker mig att de komponenter som ingår i ett hem inte är kliniskt undanplockat och dolt.\r\nOch ja – det skadar inte att ibland få en liten påminnelse om att allt det fina som man gärna inspireras av inte jämt är perfekt. Här tänker jag mig exempelvis att en blogg kan visa upp stökighet i bilder, eller andra beskrivningar i text, som beskriver den vardagsverklighet som vi alla lever med.\r\n

  5. Seventeendoors: Det är ju så ja. Det hänger mycket på fotografi och ljussättning – med det kan det mesta bli snyggt. Jag håller med om RUM också. En av mina favorittidningar, där man lyckas iscensätta just sitt bildspråk. Sedan är det möjligen aningen svårt att få till det så IRL ja :)\n\nMia: Jag är ju ingen pedant som har det vrålstädat överallt hela tiden. Mitt arbetsrum är upp och nedvänt nu när jag håller på med en del stylinggrejer. Frågan är om någon blir gladare av att se min röra :)?! Allt kan bli snyggt på bild dock, det är min fasta övertygelse. Men då är vi där igen – med den där snyggstylingen. Fin dag till dig med!\n\nTerese: Om man har med rätt grejer så kan röror se jättefina ut. Men den där riktiga röran, det där kaoset av allt möjligt, blir sällan snyggt någonstans kanske 🙂 Vi spinner våra drömmar kring bilder ja, frågan är vad som inspirerar mest? Tack för tankar.\n\nMrs B: Nu är det ju även trend att visa det där riktiga såsom kablar och annat i den genren som man fotoshoppade bort förut. Det blir snarare så att vardagens grejer får synas. Och när vi har rensat undan mycket elektronik hemma, så är det säkerligen så att vi gärna tittar på TV-apparater igen – big no-no ett tag. \n\nFrågan är om man som bloggare och fotograf kan fjärma sig från den där \”snyggstökstylingen\” om man skall köra det :)?! Jag var där lite och bökade när jag körde den där vardagsutmaningen med en bild om dagen. Nog sjutton var man där och korrigerade och ville ha snygga bilder ändå, även om det bara skulle knäppas för stunden. En svår balans det där mellan \”äkta\” stök och \”snyggstök\” :). Och den där frågan kommer ju upp med jämna mellanrum med – vad visar vi bloggare upp – perfekta fasader eller verkligt liv? Intressant diskussion – tack för tankar!

  6. Äh! Klart man vill se de fina bilderna. \nDet är därför jag köper inredningsridningar & följer vissa bloggar. För att njuta, bli inspirerad! Och alla fattar väl att bild & verklighet är två olika saker. Omöjligt att leva i en statisk bild! I alla fall med två barn … därför visar jag få bilder från vårt hem. Tror ingen vill se vår röra som jag dagligen inte lyckas röja undan. Och väl röjt är kameran urladdad *ler*\nKolla bara hemnet. Vem vill köpa en lägenhet som är stökig? Och vem vill köpa en lägenhet med mörka, fula bilder? Nopsidopsi, tror jag inte på.\nMen visst är det kul när ens favoritblogg/tidning ibland visar sin bild (photoshopad & stylad) och en \”förebild\” därtill … Men inget jag köper jämt!\nMen (stort MEN) det där sterila svartvita stillebensaktiga är också trist … Liv, personligt och glädje i bilderna, yes please!\n\nKram, u.\n\nKul att höra allas syn på det.

  7. lilla.u: Intressant! Vi konstruerar ju oss själva på många olika virituella arenor numera såsom bloggar, facebook, med mera med mera. Vi borde vara medvetna om att det inte är ett karbonpapper mellan den vi väljer att vara där vi har friheten att välja vad vi visar, och den vi egentligen är. Det blir ju alltid ett glapp mellan det vi skriver och fotograferar fram och det som egentligen är. En mix är förmodligen bäst. Och sedan beror det möjligen på syftet och vad det gör med en själv. Om man blir superstressad över att ständigt behöva visa upp en perfekt fasad och inte mår bra av det, ja då behöver man nog fundera ett varv till. Sedan är det ju en sak med bilder man väljer att visa på bloggen och stöket som vi alla har runt omkring oss. Och det vet vi väl alla? \n\nVad jag framförallt tänker i denna \”diskbänksrealism\” är att det är svårt att låta bli att tillrättalägga när man har möjligheten. Det blir lätt snyggstök som sagt. Man föser fram det fina och döljer det fula. Intressant däremot att det operfekta får synas mer och mer – även som ideal – i ruffa ytor, trasiga grejer med mera. \n\n

  8. Personligen känner jag mig totalless på superstyling utan att för den skull längta efter stökiga bilder. Lagom är bäst heter det, och vad som är just lagom är nog väldigt individuellt. Jag är rätt städig av mig, har sällan riktigt stökigt, men då det är det så är det absolut inte snyggt och absolut inte det jag tror inspirerar mina läsare.\n\nÅ andra sidan känner jag att jag drivs av rätt mycket nyfikenhet när jag läser andra bloggar, att jag uppskattar helhetsbilder, att se människan bakom bloggen ibland och att se miljön rumt omkring den. Lite så där \”om du tittar dig runt, går ut på altan och vänder dig mot norr, vad ser du då?\” kan jag tänka. Det blir lätt beskuret till det innersta och man kan sakna det totala. Typ. \n\nIntressant diskussion, kul att du lyfte den här du med!\n\nKram.

  9. Alltså jag kan förstå att folk retar upp sig på \”perfekta\” bilder (jante-lagen spelar säkert en roll här), men se på en massa stök och rådd – nej tack, säger jag. Jag vill få inspiration från bilderna! inte vill jag ens gå hemma och se på vår egen röra – jag njuter mycket mer när det är lite mer ordning och reda, och vill ha det i mina inredningstidningar också. Det går nog säkert åt extra tid att styla lägenheter så dom ser snyggt stökiga ut tänker jag, ett sätt att få poäng från såna som tröttnat på städiga fina lägenheter kanske, men jag är nog inte rätt målgrupp känenr jag.

  10. Lina: Ja, det är väl det där med att hitta balansen. Och för den sakens skull inte kalla det stök-styling när man tar med en snygg designerleksak i bilderna bara för att visa att det bor barn där – typ :). Sedan är det ju lite med o-stylat som med den naturliga skönheten som ideal inom modet. Det krävs många make-up artister för att få till den där \”naturliga\” looken hos någon storstjärna – eller hos någon annan :). Och \”o-stylade\” bilder i tidningarna är möjligen naturligt snygga, men man kan ju ge sig på att det ligger massor med tankemöda bakom. Det är liksom det som är grejen i kråksången – typ :). \n\nNyfiken är jag med. Jag blir glad av andra perspektiv än de gamla vanliga hos bloggare som jag följer. Samtidigt vet jag ju själv att man lätt fastnar i vad man visar, att man får hangups på saker som man själv tycker att det är kul att pilla med och att man gärna visar lite samma lika för att det fungerar. Men man bör utmana sig själv och utvecklas för allas bästa, även om just interiörfotografering är något av det svåraste man kan ge sig på :)\n\nTack för tankar!\n\nNinette: Det är ju just där skon klämmer tycker jag med detta snygga stök. Det finns en tanke bakom och är inte bara en vanlig gammal röra. Jag gillar miljöerna i Nesting massor och den kändes befriande på många sätt. Men jag vet inte om folk blir glada av att se \”riktigt\” stök? Tack för tankar!

  11. för den som är road av att beskåda verklig inredningsmisär på bild kan jag rekommendera facebookgruppen \”family living – the true story\”. komplett galet, och jag skojar inte.\ntack för en fin blogg weronica, du skapar en väldigt mysig stämning som jag blir glad av!\nannika

  12. Jaa, herregud stöket kan jag ju titta på hemma, för att inspireras vill jag ha vackra bilder med fin ljussättning och allt perfekt tillrätta lagt. Håller med Therese här ovan om att man inte vill städa andras hem..bra sagt:-)

  13. Intressant diskussion! Jag skulle inte köpa en tidning med diskbänksrealism, ett magasin förblir ett magasin tycker jag – en källa för inspiration som enligt mig inte behöver vara ostylad. I en tidning ser man ett hem kanske en gång, eller så dyker hemmet upp någon gång till i en annan tidning, man ser inte hemmet varje dag. Och därför funderar jag inte ens på att det är supersnyggt och perfekt på alla sätt och vis.\n\nI bloggar därmot, som uppdateras dagligen eller nära därpå. Och varje bild, varenda eviga dag, morgon som kväll, vardag som helg – alltid är perfekt..då blir det faktiskt lite ledsamt tillslut. Jag förstår om personen som driver bloggen lever utan barn, då brukar det finnas tid att feja:) Men när det finns barn i ett hem blir jag nästan matt av bara tanken på hur mycket plocka undan och fejande som måste ligga bakom bilderna. Och jag vet inte om det då perfekt stylade sänder ut positiva inspirerande signaler längre? Känns inte riktigt så tycker jag.. Någon som är bra på diskbänksrealism i sin blogg är Pernilla Wahlgren! Att titta in hos henne kan vara riktigt avslappnat inspirerande:)

  14. Annika: Just ja – där finns det riktiga grejer ja 🙂 Tack för ord om bloggen – glad blir jag!\n\nJosefine: 🙂 Det är uppenbarligen så att vi vill se olika saker. Tack för tankar!\n\nLisa: Frågan är kanske vad man vill ha ut av det man ser – inspiration eller identifikation. Vill man se det vackra eller vill man se att även andra har det stökigt precis som man själv har det ibland. Drömmar eller \”verklighet\”? Sedan är vi ju alla olika hur vi har det hemma. En del har det säkerligen superstädat alltid och trivs med det, medan andra lever lite mer rör – och högvis. Att sätta en standard för hur den normala barnfamiljen har det hemma är måhända svårt :). \n\nEftersom jag är en del av bloggvärlden och visar många bilder hemifrån kan jag inte undå att reflektera över det du skriver. Visar jag upp en perfekt fasad? Jag tycker ju inte det själv, men samtidigt stylar jag ofta mina bilder, plockar bort, för till och fixar för att få bra bilder. Mina bilder är oftast inte direkt tagna ur verkligheten, så till vida att jag går ut i köket och knäpper en bild på diskbänken. Och skulle jag göra det, så skulle jag garanterat riskera att hamna i den där \”snyggstylingen\” att föra fram färger, former och annat som skulle göra det hela vackert på sitt sätt. Chasing the beautiful things in life. Typ alltid :). Intressant diskussion – tack för tankar!

  15. Jag tycker inte att du visar upp en perfekt fasad, absolut inte. Du skriver ofta om tendenser till högansamlingar och att allt emellanåt tycks hamna på köksbordet..typ:) Det var inte meningen att du skulle ta åt dig där, för jag gillar alla dina bilder och jag har aldrig upplevt dina bilder som annat än vackra och levande. Men det florerar en hel del bloggar där ute och en del visar upp en alltid nästan klinisk bakgrund, knappt någon liten leksak och ändå finns det en liten knatte eller flera i hemmet. Men som du säger, en del kanske trivs bäst med att ständigt plocka och dona:) Svårt det där, för inte vill man ju visa sitt hem i ständig röra kanske, som en liten ofta lyckas dra fram. Risken blir dock att det presenteras en fasad av att allt måste vara perfekt, hela tiden. Och inte bara hemmet. Kan vara lite läskigt sånt där, tycker jag:)

  16. Lisa: None offense taken 🙂 Bara roligt att reflektera över vad man gör och hur det uppfattas.Normal people worry me som Therese Sennerholt säger i ett print – typ 😉

  17. Hej Weronica! Jag måste bara få lämna en liten kommentar till denna diskussion. Jag har följt dig länge, länge, faktiskt från din allra första LivingByW-blogg 🙂 Och ett av det allra bästa inläggen jag någonsin sett hos dig är ditt \”Huset-the uncut version\”! Jag älskade det inlägget för att det kändes så äkta, det var ingen \”snygg-stök\”, det var verkligen äkta stök med halvtaskigt ljus, byggdam och flyttkartonger. Jag tror dock att anledningen varför jag gillade det så mycket var just för att du i vanliga fall visar så fantastiskt fint stylade bilder, detta var liksom en äkta, icke-stylad Weronica som klev fram som en \”gåva\” till oss trogna läsare. Med det sagt menar jag inte att jag vill bara ha sådana bilder, jag läser ju din blogg just för att den är så snygg (och stylad), men det inlägget kändes så äkta och roligt. Jag tror t.om jag drömde om att jag var på besök i ditt hus natten efteråt och det har aldrig hänt vare sig förr eller senare 🙂 Tack för en mycket fin och läsvärd blogg!

  18. Kan vi inte låta tidningarna få vara inspirerande drömmar, något ouppnåeligt som vi myser av att få gotta oss i.\n\nStök det får jag iallafall nog av här hemma. Jag är inte håller intresserad av att se stubben under armarna på en modell bara för att det är mer realistiskt.\n\nKommer det besök/vänner hit så vill jag gärna städa undan det värsta och kanske till och med för ovanlighetens skull ha något hembakat att bjuda på. Kommer det en reporter så plockar jag då också.\n\nÄr det verkligen en intressant diskussion? Fånig tycker jag, men samtidigt känner jag ju att den upprör 🙂 Så kanske…

  19. Håller nog med där att stöket kan gärna skippas. Det räcker med att man trampar på leksaker här hemma. Vi vet nog alla att vi inte går och polerar möblerna varje dag och har dammvippan som en konstant följeslagare även om vi visar upp välstädade rum. Nä, jag blir i alla fall inte inspirerad av dammtussar eller oreda. Men, visst är det skönt att se någon bild då och då att alla har vi det lite stökigt ibland.\n\nKram Anne

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *