Category Archives: Inredning

Skeppargatan 5: Inredning på hög nivå, konsten att inte dekorera och tips att ta med sig

Min kompis Karin är den snabbaste när det gäller att rapportera intressanta objekt till salu i DM på Instagram. I går gällde det Marie-Louise Sjögrens våning [följtips på Instagram – inredning med fingertoppskänsla] som beredde oss tittgodis på hög nivå. Jag såg att Johanna Bradford skrivit om den också. När jag tittade genom bilderna slogs jag av den tanke i senaste Gods & Gårdar som jagat min maximalistiska ådra sedan jag läste det. I ett reportage [ett av de mest inspirerande på länge] från ett hus på Mallorca – på omslaget här – säger ägaren:

Konsten är inte att dekorera, konsten är att inte dekorera. Man bör tänka på vad man vill uttrycka, både för sig själv och för sin omgivning.

Som sagt, det där har gnagt i mig sedan jag läste det med alla mina stilleben, textiltäthet och högar här hemma. Men jag trivs så och det är betydligt enklare att vara selektiv när man har en annan grund som i ett 1700-talshus på Mallorca eller i en jugendvåning med tidstypiska detaljer på Östermalm. Ett mer vanligt hus kan ta mer, medan om man bor med många byggnadsdetaljer som stukaturer, kakelugnar och snickerier kan det vara klokt att låta dem få spelrum. Men vete sjutton om jag skulle klara det ändå. En gång maximalist, alltid maximalist eller? Skeppargatan 5 är välfylld med många godbitar från Svenskt Tenn, men inte de främsta signaturerna som exempelvis Josef Franks mönstrade kretonger. Alla bilder: Per Jansson

Stadsbalkonger som denna kan för en stund få mig att nostalgiskt blicka tillbaka till den typen av boende, men jag älskar mitt växthus alldeles för mycket tror jag.

Rum i fil är en evig favorit som är så vackert. Här ser man lite av nivån på alla snickerier som finns i våningen, med exempelvis fantastiska tak.

Det är långt ifrån alla som bor på detta sätt, men inspirationen är i vanlig ordning fri. Jag lyfter fram några detaljer som mitt öga fastnade på och som kan appliceras oavsett hur man bor. Här är det svårt att inte titta på den fantastiska kakelugnen. Om man har en “pièce de résistance” är det alltid tacksamt att låta den spela huvudrollen i inredningen. Här plockar pastelltonerna upp färgen på ett intrikat sätt. Här fastnade jag även för konstverket. Det är alltid tacksamt att tänka perspektiv och att blicken leds in till något som fortsätter utanför rummet. I går kom jag hem med ett grafiskt blad från 70-talet från loppis. Det har precis den egenskapen. Jag återkommer till det här.

En annan tacksam inredningstanke är att samla ihop saker. Här står det tjusigt kinesiskt porslin på köksskåpen. Fint, lite på vänt och inte så arrangerat.

Nu är det förmodligen sällan så här sparsmakat på en yta där tanken är att hänga saker, men så fint att tänka lite okonventionella krokar som är dekorativa i sig.

Marie-Louise Sjögren arbetar mycket med symmetri, vilket varit lite bortglömt i inredningen. På bordet står en vas som centerpiece, sedan står samma uppsättning av ljusstakar på varsin sida. De två fåtöljerna vid fönstret förstärker känslan. Det känns som om denna mer klassiska estetik är på stark frammarsch igen.

En riktigt käpphäst i inredning – vikten av kontraster och materialmöten. Här brytning mellan den ornamenterade spegeln, den moderna svarta lampan och de fluffiga kuddarna i soffan. Ett rum mår alltid bra av något som speglar, något svart och något med textur.

Jag brukar mest ägna mig åt det gröna och växthuset så här års, men några inköp av tavlor, tankar om ett mindre måleriprojekt och funderingar på gardiner håller inredningslågan levande lite till. Det hela får kanske vila när värmen återvänder, men för nu känns spåret utmanande i tanken.

signature

Ge mig tio: Gult och blått

I helgen var jag iväg på en blomplockar-promenad med en vän. Hon visade mig sitt gula hav av gullvivor i en hage. En aktivitet anpassad våren 2020 och ett hygge utan dess like. Jag kan inte tänka mig något trevligare än att dela denna sinnliga upplevelse med en likasinnad. Här i Östergötland är inte gullvivorna fridlysta. För mig är de barndom, den gamla kyrkogården i mitt rike, Klockrike, där vi gick och fantiserade om vilka liv namnen på de mossbelupna flera hundra år gamla gravstenarna levt. När jag kom hem med alla de små gula satte jag dem i mina Musselmalet-vaser. Det är något speciellt med kombinationen gult och blått.

För mig vilar förtjusningen som nu kom mot mig på tre minnen. Nummer ett är Monets matsal i Giverny. Jag var där på nittiotalet med Marie som jag plockade gullvivorna med. Matsalen är fantastisk med sin blå-gula färgsättning. Bild från Kristin/Krickelin som var där förra året den lyckliga stjärnan. In och läs fint reportage här.

Så flott med den japanska konsten, den blåvita keramiken och de gula väggarna.

Mitt andra är barnkammaren när vi bodde i tjugotalslägenheten i staden. Barnens rum var långt ifrån de grå grottor som numera tycks populära till de små. Här var väggarna solgula, jag satt och ammade i en blåvit-randig-öronlappsfåtölj och varje kväll sade vi godnatt till Miffy-tavlorna.

Min tredje är Roger Banks-Pyes – inredare för anrika Colefax and Fowler – bok Inspirational Interiors från 1997. I går hämtade jag ned den från bokhyllan. Tidlöst, klassiskt, brittiskt – jag älskar den fortfarande. Jag måste visa mer ur den någon dag här.

Med en och annan blinkning till Monets Giverny i denna Banks-Pye interiör. Det är så vackert med det blå-vita porslinet till det gula.

Samma färgskala hos Ben Pentreath i Dorest hos Bible of British Taste. Underbart!

Josef Franks Notturno är en favorit. När jag först såg det för många år sedan trodde jag att det var citroner i mönsterbilden, men det är pepparbuskar vid palmerna.

Det är ett ganska grafiskt mönster som passar i många olika sammanhang. Beijerska rummen Nationalmuseum.

The Sailor av Luke Edward Hall 2015.

Henri Matisse 1946

Fyndchansen på loppis när det gäller Paratiisi av Birger Kaipiainen är möjligen begränsad, men visst vore det något av ett drömfynd. Dekoren med frukter och blommor lanserades 1969 av Arabia.

Kanske var det min historia med det blå-gula som fick mig att falla som en fura när Josef Franks Eldblomma nylanserades i blått 2012. Nu sitter den i vårt matrum och jag blir precis lika glad varenda morgon när den möter mig vid frukostbordet. Vid köksbänken upp mot fönstret finns det en liten vit yta ovanför kaklet. Kanske skulle man dra till med en riktigt knallig gul där som fond till det blåvita porslinet? En tanke är härmed född.

For the love of

signature

Ge mig tio: Mönster med djur

Mitt textilfynd från i helgen – nästan tre meter vackra Leonard av Bitte Stenström för Sandbergs – fick mig att fundera lite över mönster med djur. När jag tittade runt här hemma fann jag en försvarlig mängd av detsamma. Dags för ett “Give me ten” med ett urval av sådant jag tycker om.

En favorit är Emma von Brömssens Stäpphöna som designades för Svenskt Tenn, men som nu trycks i egen design. Det är något med den snillrika penselföringen som liksom målar fram fågeln. Foto: Emma von Brömssen

När det hänger längder av Sandersons klassiker Tally Ho på loppis är det mycket svårt att motstå. Det trycktes redan 1948. Nu är jag möjligen ingen anhängare av engelsk jakt, men det är något urbrittiskt med detta tyg där hästar och hundar spelar stor roll som jag tycker om – framförallt på hösten.

Man kan förlora sig i många av franska Manuel Canovas textilier. En favorit som finns på den stående klassikerlistan är Le Cabinet de Curiosites. Som att ha ett tittskåp som tyg med fjärilar, snäckor och koraller. Tidlöst vackert och fantasieggande.

En annan favorit som stod på klassikerlistan många år innan den kom till hemmet är Brunschwig & Fils Le Zebre. Det handtryckta tyget med zebraränder har en förmåga att passa in överallt och lyfta allt det kombineras med tycker jag. En sann klassiker.

Det får bli ett tyg till från Manuel Canovas. Bengale är en klassisk toile de jouy med exotiska djur. Den orange-rosa färgställningen var en av mina första tygförälskelser. Den hänger med än – här hemma i en bricka – även om man numera möjligen tar på sig lite andra glasögon när det gäller avbildningen av det koloniala Indien.

Textiltätt bibliotek med bland annat William Morris The Brooke med hjortar. Bild: Svenskt Tenn

De broderade slingorna i May Morris Kelmscott Tree från förra årets kollektion är möjligen inget man springer på nästa loppisrunda, men så vackert! De stora träden med fåglarna på grenarna är verkligen något extra.

Inget urval av textilier utan något från Svenskt Tenn. Estrid Ericsons Elefanter är förmodligen ett av de mest kända svenska textilmönstren. Det trycktes för första gången på slutet av 1930-talet och var inspirerat av en förlaga från Belgiska Kongo. Här syns även Josef Franks Gröna fåglar. Bild: Svenskt Tenn

GP & J Bakers Lotus är en riktig klassiker som här hemma återfinns i en kudde. Det blev en riktig fixstjärna inredningsmässigt, inte minst efter att Elsa Billgren köpt en äldre soffa på auktion i tyget. Mönstret är hämtat från en målad sidenrulle från Mingdynastin med bland annat kungsfiskare och häger. Fotografi: Elsa Billgren

Jag avslutar med min stora favorit. Om jag bara var tvungen att välja ett endaste mönster med djur – hemska tanke! Då blir det Josef Franks Anakreon. Fotografi: Wrede fastighetsförmedling

Mönstret skapades 1938 med inspiration av en gammal fresk från palatset Knossos på Kreta. Det innehåller det mesta, är mycket varierat beroende på vilken del av mönstret man tittar på och så tycker jag om hur fågeln är tecknad. Pall klubbad av Stockholms auktionsverk.

For the love of a classic

signature

Inspiration: 1800-talsvilla i Flen

Jag blir glad när jag får länkar till vackra hem till salu tillsänt mig. Jag har inte riktigt återhämtat mig från när Hemnet var där jag hängde från morgon till kväll på jakt… I helgen var det min vän Carina som tipsade mig om denna 1800-tals villa i Flen till salu genom Per Jansson.

Objektet presenteras som ett konstnärshem med en förtjusande trädgård och ateljé. Jag är beredd att hålla med.

Det här är så långt man kan komma från gängse stylade objekt. Här märks det att någon lever. Man får en känsla av att gestaltningen av hemmet har skett under lång tid. Tanken går snarare till det brittiska “cosy”-idealet, men tryggt förankrad i det svenska med äldre patinerade möbler och textilier.

Det finns många vackra blickfång som den äldre skänken vid matplatsen. Så härligt med dörrar rakt ut i trädgården där. Fint med Josef Franks klassiska “Carl-Larsson-lampa” över bordet.

Rum i fil på detta sätt är bara så vackert. Böcker, konst, textilier som mixas, antikviteter och ändå luft som strömmar genom rummen.

Veckans inspiration för min del.

Samtliga bilder genom Per Jansson

signature

Triss i vackert nu

En regntung tisdag kanske det kan passa med ett triss i vackert som fastnat på min näthinna?! Vi börjar i Danmark hos alltid lika inspirerande och stilsäkra The Apartment som öppnat pop-up shop. Jag håller med Johanna, så fint med konst på mönstrade väggar! Faktum är att jag har lättast att sätta upp färgstarka museumaffischer just på min Frank-tapet i matrummet. Jag har inte klövertapeten, utan Eldblomman som är ännu mer mönstrad, men allt blir så fint på den! Jag har ett gäng loppisfyndade affischer som skall upp, får återkomma till dem. Tittar på maffiga buketten, det quiltade och mixen av tavlor.

Jag beställde genast ett tapetprov på Klöverblad när den lanserades 2015, men kanske får det räcka med Krysantemer och Eldblommor hos oss. Fin är den och poppar här bland alla färger och mönster. Inspirerande!

Fler vackra tapeter och tyger hos William Mrris som släppt den nya kollektionen Melsetter inspirerad av Morris dotter May som var en duktig brodös och inredare. Jag är fortfarande lika förtjust i Willow Bough som vi tapetserade med för tio år sedan. Jag skulle välja den igen alla dagar i veckan, men visst är det roligt att titta genom alla nya vackra tapeter som kommer nu.

Så vackra textilier! Melsetter är en favorit – inspirerad av sänghängen som funnits på Kelmscott Manor – William Morris hus i Cotswold. I centrum står ett fruktträd och kring det vävs blommor och fåglar in. Så fint! Och citronerna! Flera av tygerna har broderad känsla. Läs mer inne hos Husligheter.

Eviga inspirationskällan Svenskt Tenn har öppnat sin sommarutställning Speglingar där bland annat nya färgställningen på La Plata visas. I dukningsmiljön visas exklusiva träskålar till uppläggning, Här får man lov att slå ett slag för loppis då det finns mycket fint i samma stil.

Nej, jag tröttnar aldrig på denna myllrande estetik. Det finns alltid något nytt att upptäcka för ögat, inte minst hur man kan kombinera färger och mönster.

Leve det brokiga!

signature

Min stil

Efter en förfrågan häromdagen har jag fått anledning att fundera lite över min stil. Jag faller alltid tillbaka till min favoritfras i sammanhanget – klassiskt med tvist. Jag har skrivit om det flera gånger här i bloggen. När jag tittar tillbaka kan jag konstatera att om det är något som utmärker mig så är det kontinuitet över tid. Jag skriver i princip under på det jag har i arkivet än i dag. Så med lite da capo från det förgångna tillsammans med några tillägg från nu samlar jag mig i frågan.

Det är roligt att fundera på min stil. Det är sällan den formuleras i ord. Klyschorna ligger hela tiden på lut, men det hör möjligen till genren. Jag dristar mig ändå till att karakterisera min stil som klassisk med tvist. Jag är svag för det hållbara och det tidlösa, men kryddar anrättningen med tillägg som känns mycket nu. Jag tycker om en frodig mönsterflora, samtidigt som jag är fast förankrad i det lugna och det strama. Jag är en estet som tycker om de små tingen som ger liv till helheten. Jag vill föra fram de vackra tingen och omge mig med det som jag älskar och som ligger i säsong. Liksom Josef Frank tror jag att saker som man tycker om har en förmåga att smälta samman till en helhet. Jösses, har jag alltid varit så snusförnuftig och färdig med mitt uttryck? Nej, icke då. Jag har suktat efter och sparat till såväl lite billigare som lite dyrare konceptinredningar. Men fördelen med att bli äldre och säkrare är för mig att jag struntar i mycket. Ängsligheten försvinner. Man blir trygg i sitt eget uttryck. Trist? Nej då. Man måste alltid ha dörren öppen för nya intryck, överraskningar och inte minst lust till att tänka annorlunda. Det är då det blir dynamiskt – och kanske – till sist då – personligt.

Jag tror att vi alla mår bra av att skaka av ängsligheten en smula. Vi är flockdjur och inredning i vår virtuella värld där vi matas med mängder av bildintryck varje dag, blir ibland lite av en bedömningssport där det gäller att ha koll. Jag tycker om att uppdatera mitt hem, men jag tycker också att man skall vara trogen sin egen stil. Min stil är för all del tämligen dammig och rörig emellanåt. Jag är ingen pedant, utan tycker om det maximalistiska och ombonade med många saker framme, innan jag ibland får spader på allt och vill rensa, rensa, rensa och plocka bort. Böcker. I mängd. På massor av ställen. Min stil är högarnas stil. Ganska ofta.

Om man omger sig med en bas som man genuint tycker om och har valt utifrån det kriteriet, så kan man vara säker på att det kommer igen med jämna mellanrum. Allt går i cirklar. Det bästa tipset är – såklart – att omge sig med sådant som man tycker om, oavsett hur vindarna blåser. Våra ekmöbler var så långt ute på utelistan som de någonsin kunde vara ett tag, men än sen? Där bland allt det svartvita förstod man ju att folk skulle bli sugna på trä igen och det blev de ju. A thing of beauty is a joy forever. Och dateras inte så lätt.

Säsonger betyder allt för mig. Dofter, smaker, blommor, kvistar. Allt får utrymme och gör att jag känner livet i mig. Med min stil vill jag visa att man med små medel kan förändra stämningen hemma. Grunden är konstant och förändras sällan. Essentiellt i min stil är stilleben. Jag föser ihop saker som jag tycker om på alla möjliga ställen. Här blandas klassikerna med det aktuella. Saker och ting plockas om och skiftar plats efter känsla och stämning. Här avspeglas ofta det som hjärtat bankar extra mycket för just nu. För det är kul med tillfälliga passioner – också. Man kan inte göra om hela sitt hem med jämna mellanrum när inspirationen skiftar, men man kan med små medel få in en ny känsla på en plats i hemmet – t ex på ett sidobord, en byrå eller en fönsterbräda. Det är ett enkelt sätt att vara kreativ i inredningen.

Den bästa saken i inredning är den som man vill behålla. Fördelen med att satsa på bra material och hållbar design är att man kan leva länge med en sådan sak och att den åldras med värdighet. Svenskt Tenn är min eviga följeslagare och ett ständigt inslag i min stil. Jag älskar det mesta därifrån kanske just för att de förmår att alltid få sina klassiker att kännas aktuella och att de kombinerar den med ny formgivning.

Mina säsonger då. Stilen är tämligen konstant, men den får sina tillägg i takt med årstidernas förändring. Jag är aldrig så pastellig och lantlig som när pelargonerna kommer på våren eller när syrénerna blommar. Jag är aldrig så stenig och betongig som när jag är på Gotland. Jag är aldrig så murrig och ombonad som jag blir på hösten. Då målar jag inte om ett rum, utan då tar jag in kvistar från trädgården, en pumpa och blir därmed nöjd. Att lära mig att vila i säsongerna är min största glädje.

Min största inspirationskälla är vintage och återbruk. Jag har alltid besökt loppisar, men en vändpunkt kom 2014 då min kära vän Jenny visade mig vägen till mitt vintagespår. Jag upptäckte på allvar en värld av stark formgivning, kvalitet och personlighet. Jag hade inte funnit mig tillrätta i den retrovåg som gällde att man inredde efter en speciell stil inspirerad av det förgångna. Nu fann jag min stil här och det har berikat mig så mycket.

Jag försöker med min stil att tänka som när jag provar kläder – “try something on”. Jag testar ofta något i liten skala, tar in något litet i hemmet som sätter tonen – letar i förråd, ser saker med nya ögon, söker på loppisar – innan det eventuellt blir några långsiktiga investeringar. Man kan med återbruk unna sig några små detaljer här och där som blir mer flyktiga – om man tröttnar lämnar man tillbaka till vintage-kretsloppet.

I min stil försöker jag inte endast tänka på en möbel som en möbel, en sak som en sak, utan jag försöker även att få med variabler som form, balans, struktur och material. Ett konkret exempel är att jämföra ett runt soffbord med ett fyrkantigt för att se vad formen kan göra för rummet och för hur man upplever platsen. Ett annat exempel är att tänka mer runda former till ett hus som har lite vassare och kantigare former.

Det där stora som består, där slår min klassiska ådra till som i utformningen av vårt hus som byggdes 2008. Då vill jag inte ha några överraskningar, utan där är min stil grundmurad. Annars tänker jag att stilen tjänar på att våga ta steget ibland. En rosa soffa kan göra hela rummet, liksom en storblommig tapet. Ibland är det helt rätt att ta ut svängarna. Jag tror på att alltid ha ett öppet sinne och en nyfikenhet när det gäller sin stil. Vem vet vad som väntar bakom dörren? Det är alltid roligt att bli överraskad.

signature

Lördagsgodis: Starka färger på Svenskt Tenn

Jag har en tummad broschyr – se den på mitt instagram – som kom som bilaga till Sköna Hem 1994. Avsändaren var Svenskt Tenn och det var inredaren Anika Reuterswärd som stod bakom miljöerna i den. Då var jag tjugotvå år och mitt inredningsintresse tog fart på allvar. Svenskt Tenn blev snabbt en vallfardsplats när jag besökte Stockholm. Reuterswärd inredde klassiskt och med fingertoppskänsla, men var ändå förankrad i samtiden med starka färger på väggarna. Här är det mycket rött och framförallt gult – inte minst i en matsalsmiljö. Jag har bläddrat otaliga gånger i denna tjugosidiga broschyr och inser att den mycket har format mitt öga. Det är dock möjligen först nu som jag åter är redo för de starka signalfärgerna igen. Och tiden har även kommit ikapp på Strandvägen. När den nya utställningen 85, som hyllar det faktum att det var så många år sedan Josef Frank kom till Sverige, är väggarna målade gula igen.

Konsten känns mer klassiskt måleri med traditionella ramar – på sitt sätt också ett tag sedan man såg på detta sätt.

Och det är en likadan pläd som draperas nu som på min kära broschyrs framsida – Lena Rewells lyxmohair.

Rött och gult kittlar inredningsnerven igen, framförallt för att färgerna vi har omgett oss med länge har varit så softade och varit mellankulörer. Starka signalfärger – vi har sett blått ett tag – känns åter som något att räkna med och inspireras av. Ögongodis och lite syrligt utmanande i skålen.

signature

Gamla kassan i Landskrona

Joakim Bengtsson, känd profil från bland annat Antikrundan, säljer nu sitt hem i Landskrona. Gamla kassan är inte vilket hus som helst, utan ett stort residens som byggdes 1754 och som i dag består av fyra lägenheter med bland annat källarvalv för större sällskap och ett gammalt bageri. Hemmet har varit med i flera magasin över åren och har varje år huserat en julmarknad. Jag kom in i denna stämning med flera årgångar av Gods & Gårdar som jag fann på loppis och som har varit helgläsning ute i växthuset. Tanken flyger fritt kring bilderna på huset och hur det skulle vara att bo där historien bokstavligen sitter i väggarna. Innergården! Jag och innergårdar har ett livslångt kärleksförhållande. Det här får väl anses vara Crème de la Crème i genren. Den patinerade fasaden i den lejongula färgen möter de grå detaljerna och de lindblomsgröna trädgårdsmöblerna på kullerstenarna. Även om få av oss har de förutsättningarna så kan man ta med sig färgsättning och detaljer till ett annat sammanhang.

Magnifika siktdjup och kryssvalv i entrén.

Hemtrevligt kök med höga skåp och rutmålat golv. Här bor en samlare av rang och det är ingen tillfällighet att det i ett av rummen ligger en kudde med texten “Less is Boring”.

Vilken salong skall vi dricka Afternoon Tea i dag? Måhända den gula?! Klassisk textiltät inredning med stoppade möbler, hissgardiner och porträttsamling på väggarna. Jag är så svag för biblioteksstegar. Det ser alldeles oemotståndligt ut med alla böcker på hög.

I gårdshusets lägenhet är det mer sparsmakat med vitt mot Morris klassiska pilblad.

Härligt att drömma sig bort en stund inte sant?! Bilder från Residence Fastighetsmäkleri.

signature