Category Archives: Inredning

Min stil

Efter en förfrågan häromdagen har jag fått anledning att fundera lite över min stil. Jag faller alltid tillbaka till min favoritfras i sammanhanget – klassiskt med tvist. Jag har skrivit om det flera gånger här i bloggen. När jag tittar tillbaka kan jag konstatera att om det är något som utmärker mig så är det kontinuitet över tid. Jag skriver i princip under på det jag har i arkivet än i dag. Så med lite da capo från det förgångna tillsammans med några tillägg från nu samlar jag mig i frågan.

Det är roligt att fundera på min stil. Det är sällan den formuleras i ord. Klyschorna ligger hela tiden på lut, men det hör möjligen till genren. Jag dristar mig ändå till att karakterisera min stil som klassisk med tvist. Jag är svag för det hållbara och det tidlösa, men kryddar anrättningen med tillägg som känns mycket nu. Jag tycker om en frodig mönsterflora, samtidigt som jag är fast förankrad i det lugna och det strama. Jag är en estet som tycker om de små tingen som ger liv till helheten. Jag vill föra fram de vackra tingen och omge mig med det som jag älskar och som ligger i säsong. Liksom Josef Frank tror jag att saker som man tycker om har en förmåga att smälta samman till en helhet. Jösses, har jag alltid varit så snusförnuftig och färdig med mitt uttryck? Nej, icke då. Jag har suktat efter och sparat till såväl lite billigare som lite dyrare konceptinredningar. Men fördelen med att bli äldre och säkrare är för mig att jag struntar i mycket. Ängsligheten försvinner. Man blir trygg i sitt eget uttryck. Trist? Nej då. Man måste alltid ha dörren öppen för nya intryck, överraskningar och inte minst lust till att tänka annorlunda. Det är då det blir dynamiskt – och kanske – till sist då – personligt.

Jag tror att vi alla mår bra av att skaka av ängsligheten en smula. Vi är flockdjur och inredning i vår virtuella värld där vi matas med mängder av bildintryck varje dag, blir ibland lite av en bedömningssport där det gäller att ha koll. Jag tycker om att uppdatera mitt hem, men jag tycker också att man skall vara trogen sin egen stil. Min stil är för all del tämligen dammig och rörig emellanåt. Jag är ingen pedant, utan tycker om det maximalistiska och ombonade med många saker framme, innan jag ibland får spader på allt och vill rensa, rensa, rensa och plocka bort. Böcker. I mängd. På massor av ställen. Min stil är högarnas stil. Ganska ofta.

Om man omger sig med en bas som man genuint tycker om och har valt utifrån det kriteriet, så kan man vara säker på att det kommer igen med jämna mellanrum. Allt går i cirklar. Det bästa tipset är – såklart – att omge sig med sådant som man tycker om, oavsett hur vindarna blåser. Våra ekmöbler var så långt ute på utelistan som de någonsin kunde vara ett tag, men än sen? Där bland allt det svartvita förstod man ju att folk skulle bli sugna på trä igen och det blev de ju. A thing of beauty is a joy forever. Och dateras inte så lätt.

Säsonger betyder allt för mig. Dofter, smaker, blommor, kvistar. Allt får utrymme och gör att jag känner livet i mig. Med min stil vill jag visa att man med små medel kan förändra stämningen hemma. Grunden är konstant och förändras sällan. Essentiellt i min stil är stilleben. Jag föser ihop saker som jag tycker om på alla möjliga ställen. Här blandas klassikerna med det aktuella. Saker och ting plockas om och skiftar plats efter känsla och stämning. Här avspeglas ofta det som hjärtat bankar extra mycket för just nu. För det är kul med tillfälliga passioner – också. Man kan inte göra om hela sitt hem med jämna mellanrum när inspirationen skiftar, men man kan med små medel få in en ny känsla på en plats i hemmet – t ex på ett sidobord, en byrå eller en fönsterbräda. Det är ett enkelt sätt att vara kreativ i inredningen.

Den bästa saken i inredning är den som man vill behålla. Fördelen med att satsa på bra material och hållbar design är att man kan leva länge med en sådan sak och att den åldras med värdighet. Svenskt Tenn är min eviga följeslagare och ett ständigt inslag i min stil. Jag älskar det mesta därifrån kanske just för att de förmår att alltid få sina klassiker att kännas aktuella och att de kombinerar den med ny formgivning.

Mina säsonger då. Stilen är tämligen konstant, men den får sina tillägg i takt med årstidernas förändring. Jag är aldrig så pastellig och lantlig som när pelargonerna kommer på våren eller när syrénerna blommar. Jag är aldrig så stenig och betongig som när jag är på Gotland. Jag är aldrig så murrig och ombonad som jag blir på hösten. Då målar jag inte om ett rum, utan då tar jag in kvistar från trädgården, en pumpa och blir därmed nöjd. Att lära mig att vila i säsongerna är min största glädje.

Min största inspirationskälla är vintage och återbruk. Jag har alltid besökt loppisar, men en vändpunkt kom 2014 då min kära vän Jenny visade mig vägen till mitt vintagespår. Jag upptäckte på allvar en värld av stark formgivning, kvalitet och personlighet. Jag hade inte funnit mig tillrätta i den retrovåg som gällde att man inredde efter en speciell stil inspirerad av det förgångna. Nu fann jag min stil här och det har berikat mig så mycket.

Jag försöker med min stil att tänka som när jag provar kläder – “try something on”. Jag testar ofta något i liten skala, tar in något litet i hemmet som sätter tonen – letar i förråd, ser saker med nya ögon, söker på loppisar – innan det eventuellt blir några långsiktiga investeringar. Man kan med återbruk unna sig några små detaljer här och där som blir mer flyktiga – om man tröttnar lämnar man tillbaka till vintage-kretsloppet.

I min stil försöker jag inte endast tänka på en möbel som en möbel, en sak som en sak, utan jag försöker även att få med variabler som form, balans, struktur och material. Ett konkret exempel är att jämföra ett runt soffbord med ett fyrkantigt för att se vad formen kan göra för rummet och för hur man upplever platsen. Ett annat exempel är att tänka mer runda former till ett hus som har lite vassare och kantigare former.

Det där stora som består, där slår min klassiska ådra till som i utformningen av vårt hus som byggdes 2008. Då vill jag inte ha några överraskningar, utan där är min stil grundmurad. Annars tänker jag att stilen tjänar på att våga ta steget ibland. En rosa soffa kan göra hela rummet, liksom en storblommig tapet. Ibland är det helt rätt att ta ut svängarna. Jag tror på att alltid ha ett öppet sinne och en nyfikenhet när det gäller sin stil. Vem vet vad som väntar bakom dörren? Det är alltid roligt att bli överraskad.

signature

Lördagsgodis: Starka färger på Svenskt Tenn

Jag har en tummad broschyr – se den på mitt instagram – som kom som bilaga till Sköna Hem 1994. Avsändaren var Svenskt Tenn och det var inredaren Anika Reuterswärd som stod bakom miljöerna i den. Då var jag tjugotvå år och mitt inredningsintresse tog fart på allvar. Svenskt Tenn blev snabbt en vallfardsplats när jag besökte Stockholm. Reuterswärd inredde klassiskt och med fingertoppskänsla, men var ändå förankrad i samtiden med starka färger på väggarna. Här är det mycket rött och framförallt gult – inte minst i en matsalsmiljö. Jag har bläddrat otaliga gånger i denna tjugosidiga broschyr och inser att den mycket har format mitt öga. Det är dock möjligen först nu som jag åter är redo för de starka signalfärgerna igen. Och tiden har även kommit ikapp på Strandvägen. När den nya utställningen 85, som hyllar det faktum att det var så många år sedan Josef Frank kom till Sverige, är väggarna målade gula igen.

Konsten känns mer klassiskt måleri med traditionella ramar – på sitt sätt också ett tag sedan man såg på detta sätt.

Och det är en likadan pläd som draperas nu som på min kära broschyrs framsida – Lena Rewells lyxmohair.

Rött och gult kittlar inredningsnerven igen, framförallt för att färgerna vi har omgett oss med länge har varit så softade och varit mellankulörer. Starka signalfärger – vi har sett blått ett tag – känns åter som något att räkna med och inspireras av. Ögongodis och lite syrligt utmanande i skålen.

signature

Gamla kassan i Landskrona

Joakim Bengtsson, känd profil från bland annat Antikrundan, säljer nu sitt hem i Landskrona. Gamla kassan är inte vilket hus som helst, utan ett stort residens som byggdes 1754 och som i dag består av fyra lägenheter med bland annat källarvalv för större sällskap och ett gammalt bageri. Hemmet har varit med i flera magasin över åren och har varje år huserat en julmarknad. Jag kom in i denna stämning med flera årgångar av Gods & Gårdar som jag fann på loppis och som har varit helgläsning ute i växthuset. Tanken flyger fritt kring bilderna på huset och hur det skulle vara att bo där historien bokstavligen sitter i väggarna. Innergården! Jag och innergårdar har ett livslångt kärleksförhållande. Det här får väl anses vara Crème de la Crème i genren. Den patinerade fasaden i den lejongula färgen möter de grå detaljerna och de lindblomsgröna trädgårdsmöblerna på kullerstenarna. Även om få av oss har de förutsättningarna så kan man ta med sig färgsättning och detaljer till ett annat sammanhang.

Magnifika siktdjup och kryssvalv i entrén.

Hemtrevligt kök med höga skåp och rutmålat golv. Här bor en samlare av rang och det är ingen tillfällighet att det i ett av rummen ligger en kudde med texten “Less is Boring”.

Vilken salong skall vi dricka Afternoon Tea i dag? Måhända den gula?! Klassisk textiltät inredning med stoppade möbler, hissgardiner och porträttsamling på väggarna. Jag är så svag för biblioteksstegar. Det ser alldeles oemotståndligt ut med alla böcker på hög.

I gårdshusets lägenhet är det mer sparsmakat med vitt mot Morris klassiska pilblad.

Härligt att drömma sig bort en stund inte sant?! Bilder från Residence Fastighetsmäkleri.

signature

Hommage till Josef Frank & botaniska mönster

I dag öppnar en ny spännande utställning på Svenskt Tenn där tio designstudenter från hela världen bjudits in för att tolka Josef Franks mönstervärld i Ten Textile Students. Josef Frank själv menade att det inte räckte med en naturalistisk avbildning när det gällde mönster – magin skulle då utebli.

Citatet är ur en text “Rum och inredning” som publicerades i tidskriften Form 1934. Jag har hämtat det från Kristina Wängberg-Erikssons eminenta bok Pepis Flora. Om ni är det minsta intresserade av Josef Franks mönster rekommenderar jag denna varmt.

Tre av bidragen har tagits upp i det ordinarie sortimentet bland annat min favorit Chintz av konstfackstudenten Lisa Englund. Englund har utgått från Frank-tyget Us Tree men istället för Nordamerikas lövträd har blickarna vänts mot Indiens textilier. Englund har inspirerats av de mönster som exporterades till Europa under 1600- och 1700 talet och ritat egna växter till stammen. Det får man väl säga hedrar Franks egen mönsterfilosofi med den personliga tolkningen och fantasin.

Jag förlorade mig genast i en sejour bland indiska textilier på nätet och hamnade bland annat hos Victoria & Albert Museum som haft flera stora utställningar i ämnet och hos en föreläsning på Youtube med otroligt dålig kvalité men så intressant av Rosmary Crill som skrivit böcker i ämnet. En historia om indiska blomsterälskande kejsare, magnifika mönstervärldar som förförde Europa vars textilier inte nådde upp till denna konstnärliga kvalitet, kompanier som seglade med dessa dyrbara laster och en kolonialmakt som förändrade förutsättningarna i grunden och gjorde Indien till mer av bomullsproducent och marknad för brittiska textilier. Googla får ni se på Indian Chintz – så makalöst vackra textilier att förlora sig i. Bild

Lisa Englunds Chintz för Svenskt Tenn. Det blir onekligen ett annat mer grafiskt uttryck när alla färgerna tas bort till förmån för svart och vitt.

Franks textilier förknippas framförallt med färg och slingrande världar och kanske är det så de är som allra vackrast, men det finns även några mer grafiska mönster som en av mina favoriter Aristidia och så Celotocaulis som började tryckas i grått för några år sedan.

Fler favoriter bland mer grafiska botaniska tryck – Maria Åströms Blad för IKEA 2004.

Rosa Centifolia av Maria Åström för Ljungbergs.

Maria Korrpis Tulpanlök för Ljungbergs.

Cecilia Halls Tulpaner för Jobs.

För några år sedan kom en av Josef Franks förebilder – William Morris – textilier och tapeter i mer grafiska färgskalor i kollektionen Pure som jag skrev om här. Vackert grafiskt, men här måste jag nog ändå säga att jag vill ta en färgkrita och börja fylla i blommorna.

Så blev detta inlägg från Svenskt Tenns pressmeddelande, Franks mönsterfilosofi, genom indiska tyger och till mer grafiska botaniska textilier. Hoppas att ni fick lite sammanhang till vackra Chintz av Lisa Englund. Det skall bli spännande att följa henne som textilformgivare framöver.

signature

Dagens ord: Kvalitet

I dag fastnade mina ögon på dessa ord när jag fick upp reklam för den kommande Antikmässan. De är från en intervju med antikexperten Li Pamp – bekant från bland annat Antikmagasinet som sänds på Kunskapskanalen. Det pågår många diskussioner om hållbarhet för tillfället och det är ofta den första aspekten – material och tillverkning – som är i fokus. Men hur många hållbara saker behöver vi egentligen? I vår bildvärld där vi ständigt matas med visuella intryck och trenderna skiftar snabbt, tänker jag att vi behöver lägga fokus på det som här träffsäkert benämns ögats slitage. Sannerligen en intressant aspekt på hållbarhet och att försöka finna det tidlösa som man vill leva med.

signature

Läsarfråga: Att göra klassiska val

Jag fick en fråga för ett tag sedan och tänker att jag lyfter upp den till ett inlägg. Kul förresten att det känns som om kommentatorsfältet blivit mer aktivt igen! Det är alltid roligt med respons, frågor och tankar.

Så här skriver Josefine:  Vi har funderat länge och står nu i steget att köpa två Norrgavel Länstolar till brasrummet. Fantastiska möbler. Men nu kommer vi inte riktigt överens i färgerna. Kan vi välja olika färger på dem? Finns så många alternativ och nu helt plötsligt bara velat jag, jag vill ju ha något tidlöst och hade ett bestämt mig för en lös sits men nu säger jag fast. Hjälp! Vilken är din favoritkombination av trä och tyg? Hur borde jag tänka för att inte fastna i fällan, ‘just nu gillar jag den här färgen’?! Mina spontana tankar på träet är lackerat i varmgrå eller svart, eller så en såpad.. Men sits och tyg val… Ryggkudden kan man ju tack och lov variera efter årstid och behag. Hoppas du kan berätta lite hur du själv skulle tänka i ett liknande köp, så kanske jag kan få rätsida på mina tankar. 

En kul utmaning tycker jag. Hur gör man ett klassiskt val?

Förra våren gjorde jag ett inlägg om Länstolen där jag utnämnde den till en klassiker. Nirvan Richter ritade fåtöljen 1993 och den har funnits i produktion sedan 1995. Länstolen bar jag inom mig i fler år och från idéskissen 1992 tog det ytterligare drygt tre år till produktion 1995. Visionen rymde många paradoxer; en omslutande form utan känsla av instängdhet, en skön fåtölj som ser asketiskt enkel ut, en mäktig tron som smälter in diskret i rummet – stor som en öronlappsfåtölj men transparent så att man skönjer väggar och golv… 

Där skriver jag: Jag dras alltid till den här estetiken, även om min egen inredning egentligen är långt ifrån denna stil. Det är samma sak varje gång jag går in i Norrgavels butik – jag slukas liksom in i det universumet som de har byggt upp där. Det är något med våren också och den kommande sommaren som gör att hjärtat börjar banka lite extra. Det är nog tanken på den evigt soliga punchverandan eller ett sommarhus på Gotland eller Österlen – där skulle några Länstolar passa ypperligt. Jag förknippar även Länstolen med en weekend på Österlen på sensommaren 2013. På Kafferosteriet har man möblerat med många av Norrgavels möbler. Jag har ett fint minne när jag satt nedsjunken i en fåtölj med en kanna te tillsammans med mannen och mörkret sänkte sig utanför vid fönstret med Mårbackapelargonerna. Jag minns den även från en utställning på Hallwyllska för några år sedan, där det blev ett vackert möte mellan palatsets överdåd och Norrgavels estetik. Visst är det en sann klassiker – tidlös med en förmåga att passa in i många sammanhang.

Med detta sagt tycker jag att Länstolen i sig är en Piece de resistance – ett objekt som i mycket bär sig själv i inredningen. Redan när man har bestämt sig för att göra denna investering, tycker jag att man har gjort ett klassiskt val. Den meningen lyfter många dimensioner. Vad är klassiskt? Vad står sig genom tiden? Vad är en tillfällig känsla som kommer att avtaga? Det är den där kompassen tycker jag. Den där som instinktivt leder en till det som känns rätt i magen. Man skall dock inte inbilla sig att man är helt immun mot tendenser i tiden. Inspiration kommer från många håll och påverkar på olika sätt, även om man säger sig inte vara så intresserad av trender. Och vad som är ett klassiskt val för någon är ett trendval för en annan – ta till exempelvis sammet på möbler som jag skrev om här. För mig klassiskt och hållbart – för många andra något som de kommer att tröttna på. Det mest klassiska valet jag gjort är möjligen vårt hus. I nybyggnationsbranschen får trender stort genomslag. I en tid av öppna planlösningar, stora fönster och öppet upp i nock blev jag varnad för att sätta in väggar. Det kommer att kännas så instängt! Att göra klassiska val innebär att arbeta i motvind ibland, men är känslan rätt, så blir det ofta bäst.

Några konkreta råd: Se sammanhanget och rummet. Vad finns det i övrigt för träslag och stil? Vad blir det för slitage på materialet? Hur kommer stolarna att användas? Leta bilder för inspiration och att se möbeln i olika miljöer. Ibland är det svårt när det finns för många val – man blir låst och får svårt att fatta beslut. Det är skillnad när man tittar vintage – då får bitarna falla på plats genom slumpen – inte helt fel som inredningsstil a´la Josef Franks klassiska Accidentism. Om jag skulle få välja några Länstolar hem till oss? Ett angenämt problem. I växthuset har jag en annan stil och där skulle de passa som handen i handsken. Här inne skulle de stilkrocka lite mer mot textiltätt, ombonat och mönstrat. Jag skulle nog välja målat i en grå nyans – något jag förknippar med Norrgavel – antingen dyna i lin som ovan, ull eller fårskinn. Tänker att de skulle kunna samspela med Laminofåtäljerna som står här hemma. Jag skulle understryka det som jag uppfattar som själen i Norrgavel i valet av Länstol – ett klassiskt val enligt mig. Vad tycker ni?

signature

Amaryllis, GP & J Baker och mönstermöten

De kära amaryllisarna ändrar sannerligen karaktär från de svällande knopparna som jag visade i torsdags, till fullt utslagna maximalistiska blommor med extra allt. Det är svårt att få nog av de aprikosa nyanserna, här klassiska Rilona. Mitt tips är att köpa de här varianterna tidigt på säsongen. Här hos mig är det i alla fall så att utbudet är djärvare nu än närmare jul, då handlarna satsar mycket på säkra kort som vita och röda blommor. Och där hänger den gardin som jag fyndade den här tiden förra året. Ett av mina bästa textilfynd, som jag inte gör speciellt ofta – uppsytt av ett äldre mönster från GP & J BakerEltham Hall.

Vi har haft samma enkla vita hissgardiner från det att vi flyttade in i huset för nio år sedan. Gardiner är klurigt tycker jag. Inte för att jag inte älskar textil och gärna omger mig med det, men det är så mycket mer med exempelvis upphängning, sömnad och att komma till skott att bestämma sig. Det är den stora fördelen med vintage. Mycket i beslutskedjan är redan klart. Nu beställde jag en enkel gardinstång från Kirsch och i går fick jag hjälp att sätta upp längden. Jag kan tro att detta är utmanande för ögat för många. Mötet mellan tapet och textil är möjligen inte självklart, men i min bok är det så ändå. Jag har många gånger skrivet om att för mig föder mönster mönster. Att tillsätta mer färg och mönster i detta sammanhang känns betydligt mindre dramatiskt än att föra in det i en vit miljö. Då blir den en accent – fint det med – här smälter den in. Och som alltid – det viktigaste av allt – saker som du själv tycker om finner alltid sammanhang.

Bidrag till We decor life – Vackrast just nu.

Med hopp om en fin start på veckan!

signature

Svenskt Tenn: Tre öar i Svarta Havet

Höstens stora utställning på Svenskt Tenn är namngiven efter mönstret Tre öar i Svarta Havet av Josef Frank. Textilen var en av de första som Frank formgav för firman 1936.

Som sagt, jag fascineras ständigt av de helt olika uttryck som dessa ting kan få beroende på omgivning. I höst är det svart för hela slanten som ackompanjerar den klassiska formgivningen. Min rensning har nått till en stor bokhylla här hemma. Där fann jag tidningsuppslag med den helvita utställning som Svenskt Tenn gjorde 1997. Den får nu sin motsats.

Utställningens stora stjärna är Carina Seth Anderssons klassiska Dagg-vas som nu kommer i svart. Jag kan tycka att trenden att mjölka ur produkter med att lansera dem i olika utföranden har gått lite väl långt. Här förankras dock vasen i ett sammanhang vilket gör att den känns mer rätt. Och man skall inte förakta vad denna glaspjäs har betytt för återkomsten för den svenska glaskonsten. Det om något är värt att applådera.

En annan klassiker från Svenskt Tenn är möbeltyget Vägen som Estrid Ericson skapade tillsammans med Margit Thorén 1949. Det har en vacker lyster och kommer nu i en svart nyans.

Black is b[l]ack

signature