Varvet runt?

Jag läser om det nya svenska märket Ponpon som lanseras i dag med Jon Eliasson som kreativt ansvarig. Produkterna – bland annat vaser och dricksglas – har uppstått ur behovet att berätta en historia. Och detta är storytelling på mycket hög nivå, något som jag är svag för. Det finns en hel bok som inlemmar produkterna i ett lockande sammanhang där en mamma berättar en saga för sitt barn. Det är vackra bilder. Det är väldigt snyggt gjort. Samtidigt kommer en smygande känsla av att vi kanske har sett tillräckligt av detta. Som designintresserad är man så van vid koncept där en sak inte bara är en sak, utan den ingår i en längre kedja av historier, som en reaktion till massproducerad anonymitet. Det är nästan så att man blir minimalist på kuppen och ger efter för den klassiska less is more. Ge mig bara en funktionell och estetiskt tilltalande produkt som kan tala för sig själv istället om jag skall lockas av den. Något som jag kan skapa min egen historia kring. Intressant att höra era tankar om detta!

signature

9 comments

  1. Jag kan tycka att en produkt är som bäst då den kan stå för sig själv utan att vävas in i ett sammanhang, det anser jag vara riktigt bra design.Som du skriver Weronica, så känner jag mer för att skapa min egen historia kring produkter jag köper.Så, less is more för min del :)Anna

  2. Om våra historier måste kretsa kring produkter och materiella ting, och om våra historier har sitt främsta syfte i att sälja dessa produkter, då känner i alla fall jag att tack, det räcker nu. Om den här storytelling-trenden beror på att vi behöver djupare betydelser, en kedja av historier och historia, och för oss fungerar som "en reaktion till massproducerad anonymitet", då känner jag att det är dags att vi tar en titt på oss själva, designvärlden och ja, faktiskt hela samhället. Storytellingmarknadsföring och vackert paketerade produkter är ju bara ännu ett led i vår besatthet över det materiella, över saker, men är ett sätt att gömma det i just historier, att förment försöka ge det en djupare "mening". Kanske är det dags att separera de två åt, för jag tror inte att vårt behov av historier och sammanhang och mening stillas av den här sortens marknadsföring. En sak är en sak, konsumtion är konsumtion, design är design, och ja, det kan vara underbart roligt och vackert, men det bör också kunna stå för sig själv. Historierna som vi bygger kring oss själva kanske borde utgå från oss själva istället för kring sakerna vi omger oss med?

  3. Hejsan!Jag kan hålla med er allihop för det finns så många olika perspektiv på detta. Jag vet inte om jag själv någonsin skulle orka eller vilja läsa en hel bok om en produkt men det finns en sak jag verkligen gillar med Jons lansering – det ligger kärlek och omtanke bakom. jag kan äcklas av massproduktionen av prylar som dräller ur butiker som Lagerhouse, IKEA, Åhlens mfl mfl. Handlar försåts där ändå – för hittar jag något jag gillar så får det – som ni säger – en egen historia i mitt eget liv och hem. Men… Ett uns av omsorg eller spår av designen bakom en ljusstake på massproduktionsfabrikerna hittar vi sällan (undantaget vissa kollektioner). Jag tycker att Jon tydligt visar att han har valt färg och form med omsorg och kärlek genom att visa hur han tänkt. Och varför skulle inte pryldesigners få lansera sina produkter i ett sammanhang när alla stora klädmärken får. Där är det inbjudningar, catwalk, musik, känsla, häftiga frisyrer och styling för att uttrycka ett koncept, en tanke, en stil. Jag gillar omsorgen och koncepten – de symboliserar att vi ska välja omsorgsfullt och inte bara slit-och-släng-köpa.

  4. Jag är trött på all denna "story telling", känns påhittat, krystat och ganska manipulativt. Man förstår ju att "värdet" på produkten ökar om lyckas häfta mer än bara att den är snygg och användbar. Samtidigt kan hela historien vara en del av det vackra och jag vet att jag lockas av det. Det är ändå så ytligt då det krävs att man vill adoptera andra okända eller imaginära personers historier och väva in dem i sina egna till skillnad från att skapa sin egna historia kring det man älskar och gillar. Jag håller med om att det kan handla om att man både vill ha djupare mening samt fortsätta konsumera. Jag kan känna äckel ibland när jag läser om ett företags branding och historia, "The Odd Molly Story", The Ica Story, The Ponpon Story, The IKEA Story"…Sälja, sälja, sälja läser jag mellan raderna.

  5. Anna: Lite så är det ju. God design är något fristående, så fungerar oavsett sammanhang. Samtidigt lockas man in i dessa världar för att liksom tillägna sig något mer än bara produkten i sig. Dubbelt är det – och mycket intressant att diskutera! Tack för tankar! Cecilia: Oerhört intressanta tankegångar tycker jag. Basal storytelling har ju alltid funnits och vissa har förstått värdet och jobbat med detta sedan länge – ta t ex Ralph Laurens stora imperium. Jag har sugits in i världar som skapats för att signalera livsstil genom en viss typ av konsumtion – absolut. Titta bara på svenska Lexingtons framgångssaga. Det kändes också som ett ganska trevligt och nytt sätt att tänka kring produkter, men jag vet inte om det delvis börjar kännas som att det räcker. Jag tycker att du framför många kloka och tankeväckande saker i det du skriver. Jag klurar vidare. Tack för att du delade med dig!Dr Grane: Absolut så! Detta är skickligt gjort. Så in i vassen. Gillar hela approachen och visst kan inredning vara lika mycket sammanhang som mode – trenden är ju dessutom tydlig där sedan ett antal år tillbaka. Jag försvarar inte alls massproduktionen och det anonyma. Det är hemskt att stora gallerior sveper in och rensar bort alla små personliga affärer. Samtidigt kan jag känna när jag tittade på denna nylansering – vad är det jag gillar? Är det konceptet och hur det marknadsförs i sig eller är det produkterna? För mig blev det nog konceptet i detta fall – föll inte för produkterna direkt – och då kände jag att det var värdefullt att tänka ett varv till kring det. Och det är inte det att jag inte håller med dig – älskar också omsorg och att det finns tanke bakom – men i dag blev jag ändå fundersam över helheten.Tack för tankar!Linda: Precis så känner jag. En oerhörd dubbelhet inför hela fenomenet. Har vi fått nog av skickliga varumärkesbyggare? Vet inte. Och vad är alterntivet? En intressant tråd att dra i tycker jg. Tack för dina tankar!

  6. Verkligen intressant att läsa hur ni tänker.För det är något visst med hantverk, jag tänker på hantverk utan mellanhänder, såsom när du handlar keramik hos keramikern eller färskt bröd hos bagaren. Då behövs det inte någon storytelling… för den finns där ändå utan massa påhitt och bakomliggande PR arbete. Usch, det är ju inte på riktigt, det handlar bara om pengar!

  7. Intressant att läsa alla kloka och välskrivna kommentarer på denna intressanta fråga. Jag kan bara hålla med om dubbelheten i detta. Jag känner både en lockelse och ett motstånd till detta extrema koncepttänk, som för mig känns ganska överdrivet och påklistrat. Det handlar ju i slutändan bara om att sälja och att sticka ut i det enorma utbud som finns idag. Samtidigt fascineras jag också av att man vill förmedla något djupare bakom produkterna, och visst är det både snyggt och skickligt gjort. Men jag är ytterst tveksam till att bli påprackad ett helt livsstilskoncept på det här sättet. När ett företag försöker värdeladda sina produkter med all denna "story telling" upplever jag det som manipulativt. Det känns lite tröttsamt när man vecklar in sig i alltför komplexa sammanhang för att sälja sina produkter, även om tanken om en bakomliggande historia givetvis är god i sig. För mig har ett föremål inget speciellt värde förrän jag själv fattat tycke för det p.g.a. att det väcker en positiv känsla hos mig. Att det har något jag tycker om och som känns "jag", om det så är Svenskt Tenn, IKEA eller ett unikt hantverksföremål. När produkten kommer in i mitt hem blir den så småningom en del av min historia, och inte någon annans som jag köper. När produktlanseringen blir "too much" som i det här fallet, blir det motsatt effekt för mig, och jag känner definitivt en längtan till "less is more"..! Det var några splittrade tankar från mig 🙂 Tack för att du tar upp tankeväckande ämnen!

  8. Jag kan också bli lite trött på det där historieberättandet. Samtidigt tänker jag att det egentligen är samma sak som i princip all reklam. Det där att sätta in något i ett sammanhang som lockar, att skapa en bild av en tilltalande livsstil, där produkten har en plats. Vilken produktbild som helst där produkten är utplacerad i en miljö aspirerar ju på att berätta en historia. Skillnaden är väl att det där är aningens mer subtilt, och möjligheten för betraktaren att göra sin egen tolkning av berättelsen är större. Kanske är den aversion som många av oss verkar känna mot det mer uttryckliga historieberättandet något som har att göra med att det uppfattas som mer utstuderat. Och det utstuderade ses ofta som fult i vårt samhälle.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *