Det är alltid något speciellt med de första. De skira kungsängsliljorna. Så vackra. Sedan jag blev med det gröna ögat, så är det på ett sätt enklare att nå det där carpe diemiga. Dels att man finner glädjen i säsongen som är just nu, dels det förgängliga i blommor. De här liljorna står inte många dagar inomhus, så det gäller att njuta när man har dem. Det gör jag. Denna tjugonda Knut. Vår torra gran skall få respass och sedan är det fullt påslag med alla vårstämningar. Inomhus. Ute tycker jag om det vita snötäcket. För det gör världen lite ljusare. Fin söndag!
Bidrag till Fabrikens söndagsbild.
Carpe diemiga! Underbart, ring Horace!Jag tror bloggandet hjälper till att uppskatta säsongerna. Det ger liksom nya uppslag på ett väldigt uppfriskande och naturligt sätt. Fin söndag hos dig.
Jag håller med Anna – bloggandet bidrar till att uppskatta och leva lite mer i nuet; se och ta till sig det som finns runtntomkring. Om så bara genom linsen ;)Vacker blomma!
Ja sannerligen är det något speciellt med flyktig skönhet… Tack för dina söndagsbilder Weronica.kram | tina
Finaste, rutigaste blomman – för en mindre inrutad vardag då kanske. Ja, varför inte. :)Tycker om dina ord – också. Reflektioner över att stanna lite längre i ögonblicken. Och du, det gröna ögat DET har jag också. Men de gröna fingrarna – var är de? undrar mina lite blåfrusna fingrar och jag.Tack, för att jag får dela ditt fina gröna öga, dina gröna fingrar OCH ditt begåvade avtryckarfinger!:)/helena
Åh. Så läckra!
men så vacker jag förstår att ni kommer ett att njuta en massa den lilla tiden den står men sedan kan ni ju njuta en massa av gulliga Kajsas söta lyckta som kungsängsliljorna står i :-)En fin kväll önskar jag dig // Sabina
Ljuuuvliga. Här fick det bli pärlhyacint.KRAM från france
en av mina favoriter …..så skör och så vacker,,,KramPernilla