I helgen planterade jag om mina övervintrade pelargoner från garaget. De flesta hade klarat den omilda behandlingen att förvisso stå med lite ljus, men annars saligen bortglömda gällande vattning eller annan omsorg. De trängs nu på blomsterborden tillsammans med annat grönt. Svårt att få nog av klorofyll för tillfället.
Pinnarna, med eller utan små blad, ser inte mycket ut för världen nu när de klippts ner. Jag hyser dock gott hopp att om några månader få se frodiga pelargoner.
Spirande hopp om våren!
Men åh – ditt blombord går inte av för hackor! Wow vad mycket grönt och fint!Jag hittade en endaste pelargon att olantera om. Har du nåt bra tips hur jag driver upp den till att bli en stor grönskande blomma? Mina tenderar till att bli så taniga…. 😉
*plantera !
Karin: Det gäller ju att inte vara så himla blödig så här i början på säsongen – men det är svårt när man ser små gröna yttepyttiga blad och även blommor. De som blir finast hos mig har jag klippt ner ganska brutalt. Sedan gäller det att vara hård och knipsa bort en del skott som kommer för att plantan skall grena sig. Men det gör så ont i hjärtat :)! Olika sorter blir olika taniga också tycker jag. Klassiska Mårbacka är ju en sådan där typisk ranglig pelargon som gärna sticker i väg på höjden och inte blir så buskig som planta. Men kan man låta bli den? Icke då 🙂
jag hoppas också att inom en snar framtid få se hur pelagonerna tar sig ;-)lycka till med dina!!kram Åsa
Åsa: Heja våra pelargoner :)! Kram