Så var det över för denna gång. Homeland. Jag försökte sitta stilla så gott det gick i TV-fåtöljen och snurrade min rosensten mellan fingrarna otaliga gånger. Jag förväntade mig fyrverkerier, scenvändningar och osannolika händelser, men fick ett stillsamt farväl som liksom har fastnat där inne. Genialt. Såklart. För riktigt bra saker bara drabbar en, istället för att ge en det man trodde att man skulle få.
Damien Lewis i Harpers Bazaar tidigare i höstas.
Ja det var sorgligt men oerhört slipat ändå! Och hur blir det med bebin!?!? Och kan inte Quinn lägga in en stöt på Carrie så att de kan trösta varandra!!!
Ett värdigt slut – otroligt sorgligt så här i efterhand. Jag måste nog se om avsnittet, nu när jag vet förloppet. Jag trodde till the bitter end att det skulle hända något radikalt.
Älskar att du ser det på det sättet W <3
Själv blev jag tokig på att det inte blev nån closure för Brody och hans önskan att visa sin familj att han inte var terrorist. Och att han "ville" dö när han hade en baby på väg kändes inte bra. Plus en massa annat! Gu vad jag gnäller 🙂 Men jag tror alla åsikter är ett tecken på att jag verkligen gillat serien så mycket. Jag kommer sakna Brody men det vimlar av bra karaktärer i serien så det kommer säkert bli en bra fortsättning!
Precis – ens engagemang är ett tydligt tecken på att det har berört. Jag måste nog se om det, nu när jag inte sitter och tror på att det skall hända något extraordinärt där på slutet. Jag satt bara och väntade på en vändning – som aldrig kom. Bara den där stjärnan där. Sniff.
Åh, vad jag tyckte att det var bra – och totalt oväntat – vilket säkert var det som gjorde det bra. Så fel och plain det varit om det kommit en Black hawk flygandes i sista stund och räddat honom. Det här var så snyggt, så värdigt – och de lyckades få karaktären att kännas så redo. Det hade varit svårt att på ett trovärdigt sätt få Brody att bli en välfungerande hjälte efter allt han gått igenom. Längtar så efter säsong fyra – och lite romantik mellan Carrie och Quinn vore inte fel. Är man en sucker for romance så är man. Något säger mig dock att manusförfattarna är för slipade för att ge oss tittare det vi tror att vi längtar efter. TV-serierna som håller oss på halster och ger oss det oväntade är ju helt klart de bästa i längden.
Ha en fin julledighet!