Kungsängsliljor är en av mina favoriter. I lördags fann jag både de klassiska med det vackra rutmönstret samt vita. Det gäller att njuta här och nu för blomningen är kortvarig inomhus. Jag grävde ner ett antal lökar ute i rabatterna i höstas och hoppas att de växer upp nu i vår. Så skira. Så fina.
De små gröna knopparna på körsbärskvistarna brister snart. Det var alldeles för få beklagande röster vid helgens melodifestival om att sikten var begränsad – brist på höga saker i vasen med andra ord – men med dessa ståtliga i blom är vi nog snart där igen, precis som vi brukar vara denna tid på året. Då får jag sätta mig med körsbärsblommor framför mig, vilket jag gärna gör. Det är kanske det som behövs för att få feeling för festivalen igen:).
Grå hårstrån i obönhörlig belysning. Ett annat sätt att se på dem. Att faktiskt glädjas lite ändå. För förhoppningsvis blir de bara fler och fler och det betyder att jag får lov att åldras. Det är något att vara tacksam över. Och så är du så snygg med lite grått också, säger hon, när hon klipper mig. Ett mjukt och fint samtal, som en filt att värma sig med, tar jag med mig. Du och jag februari, du och jag. I alla fall i dag.
Vad fint. Tack! Precis som du säger – alla människor får tyvärr inte uppleva sina gråa hår eller att fira nästa jämna födelsedag. Något att ta med sig. Och – ju fler som vågar undvika att färga sina grå, desto fler vågar göra detsamma. Kram till kloka dig!
Så fint!
Kram Åsa
Dina ord är lika vackra som dina bilder! Varma, kloka och reflekterande!
Vi får ha Kungsängsliljerace till våren! Grävde ner ett tiotal nedvissnade plantor uppe på vår kulle mellan den gamla eken och ladorna. Åhh, hoppas verkligen att vi båda får se dem blomma till våren – med eller utan grå hår… 😉
All gott! /Emma
Upplands landskapsblomma är just denna, så kom hit och upplev dem på plats i vår tycker jag! Alldeles för länge sedan. Finns fin shopping här också, sägs det…
Dessa bilder är så vackra att jag nu varit inne en hel massa gånger för att titta. Underbart.