Månadens fyra: K

I månadens fyra utmanar Anna och Ulrika oss på bokstaven K. Kika in på deras bloggar och join in!

Kök | Kändis | Käk | Kärlek

Jo men, tackar som frågar om KÖK. Vårt kök med tillhörande matrum är min senaste förälskelse i huset och det får all min omsorg för tillfället. Jag har alltid tyckt att det ser så rackarns trevligt ut med en fåtölj i köket. En vision av mig själv sittandens där med inspirerande kokböcker inom räckhåll och nära till spisen för att förverkliga alla recept som jag ser. Nåväl, efter en efterhängsen sjukstuga är vår matlagning inte mycket att skryta med alls för tillfället, men en fåtölj står numera där. Min kära trettioårspresent i form av Lamino har vuxit ikapp mig. I början satt jag inte mycket i den, men nu är den den bästa platsen för mig. Den har stått ute vid TV:n ett tag, men nu har jag den här. Jag älskar att sitta i den där hörnan. Vår uteplats är precis utanför, så lite sitta ute fast inne. Och det är något fint med att sitta i köksregionen.

KÄNDIS. Jodå, är man uppväxt med Svensk Damtidnings Vimmelsidor så har man detta med att ha koll i blodet:). Vete sjutton om jag har någon favoritkändis just precis nu, men jag fastnade för denna nya stiliga omslagsbild på Benedict Cumberbatch. Sherlock in my heart liksom.

Som sagt, vårt KÄK just nu är inte så där himla inspirerande. Jag hoppas få en rejäl kick snart när alla färska grönsaker finns att tillgå igen. Jag har käkat kål klart nu och är redo för annat. Så då kommer jag dragandes med mina blodapelsiner igen. Nu har det kommit lite större och finare sorter i affärerna. Jag kan då inte få nog av dem.

Månadens KÄRLEK går till oss själva. Enjoy yourself. It´s later than you think. Så sant. Man behöver inte vara Narcissus som är förälskad i sin egen spegelbild och springer och tar Selfies dagarna i ända, men nog kan vi lite till kvinns bli bättre på att ge kärlek till oss själva. Jag blir glad och inspirerad av Ebba Kleberg von Sydows inlägg i går om att sträcka på sig. Jag gick och kurade ihop mina etthundraåttio centimeter många år – det var inget skoj alls att vara så lång när jag var tolv år – men se, det är det slut med. Kärlek till min längd – efter alla dessa år. Och det började ju så bra i fredags med andemeningen i Mia Skäringers artikel i Aftonbladet om att tycka om oss själva, som sedan fått bitter eftersmak i en Provivagate… Hur man än ställer sig i den frågan, så tycker jag att vi skall lovebomba oss själva lite mer. För vi är himla bra.

För lite mer kärlek se denna film som sprider sig som en löpeld just nu. Snyggaste reklamfilmen på länge.